År 2020 – Ett ganska stormigt år

silhouette photography of boat on water during sunset

Det är nog inte en underdrift att kalla år 2020 för ett ganska stormigt år. Upplevelsen av livet har skakats om en del både i det yttre och det inre för många av oss. Detta har påverkat oss energimässigt, känslomässigt, psykiskt, fysiskt, medvetandemässigt och på många andra sätt. Det har varit som att segla med en segelbåt på ett öppet stormigt hav där de starka vågorna och vindarna skakar om oss rejält.

När det är stormigt ges vi möjlighet att reflektera över hur vi önskar förhålla oss till stormen och oss själva. Detta är i sig mycket medvetandehöjande både om vem vi själva är och vad denna verklighet är för någonting. Vi ges möjlighet att ta en ståndpunkt i det som är på ett sätt som vi annars kanske inte skulle få en chans att göra. Men kanske ser vi det inte som så utan istället dras med in i stormen utan någon reflektion om oss själva eller alla vågor och starka vindar. Kanske är vi så fast identifierade med den yttre verkligheten som den förmedlas av media och andra kanaler att vi endast följer John utan någon inre reflektion alls gällande vad detta gör med oss. Då upplevs stormen istället vara något farligt, någonting att vara rädd för, någonting som skakar om oss så fatalt att vi fullständigt tappar fotfästet om vad som är verkligt och vad som inte är det. Världen är plötsligt en väldigt farlig plats att vara på eftersom den inte längre är som den brukar vara. Det fungerar inte längre att vandra i samma ekorrhjul eftersom det stormar så mycket.

När det stormar i det inre ges vi möjlighet att observera de processer som väcks upp. Vi ges möjlighet att bli medvetna om våra tidigare omedvetna mönster, dolda bagage och rädslor som nu lyfts upp till ytan. Det är nu vi verkligen kan växa genom att bearbeta det som pågår i det inre som har väckts upp av den yttre spegelbilden om vem vi verkligen är inom oss själva. Om vi kan använda stormen till självreflektion så hjälper den oss att vakna upp till en större verklighet med ett betydligt vidare perspektiv att uppleva och interagera med världen och livet.

Om vi däremot går in i rädsla sker det motsatta. Vårt perspektiv blir istället smalare och vi upplever att det som händer är vårt liv. Vi förminskar oss själva som försvarslösa och ur detta perspektiv upplever vi oss inte ha några valmöjligheter eller någon kraft att åstadkomma någon förändring. Vi identifierar oss starkt med den uppmålade verkligheten som media och andra kanaler önskar förmedla till oss och få oss att tro på. Vi blir som offer för de yttre omständigheterna och dras med av stormen med de starka vågorna och vindarna.

När vi har bearbetat det som stormade i det inre så uppstår ett lugn inombords. Det känns harmoniskt och fridfullt inom oss även om det verkar storma i det yttre. Vi dras inte längre med i stormen med de starka vågorna och vindarna och vi identifierar oss inte längre med det som om det vore vårt liv. Istället kan vi observera stormen som på avstånd i en segelbåt på ett stilla hav med ett lugn inombords. I horisonten kan vi dock se stormen men vi befinner oss inte längre i den. Istället kan vi observera den och alla andra som ännu är kvar i rädslan och inte ser sin sanna kraft ur sitt högre perspektiv.

Det är alltså väldigt olika hur vi hanterar denna storm. Vissa av oss går in i rädsla och låter sig fångas av stormen medan andra använder sig av stormen för att nå en högre medvetenhet om sig själva och verkligheten de upplever.

När det stormar kan vi behöva sänka våra segel på båten och dra oss tillbaka. Det vill säga backa tillbaka från den yttre världen på ett sätt att vi inte fångas av stormen för att istället ge fokus till de inre processerna och vårt eget växande. När detta sker ger vi kanske inte ut så mycket (hissar segel) utan ger oss istället tid för självreflektion, reflektion av den yttre verkligheten och för att växa genom denna process.

Frågan du kan ställa till dig själv är:
Hur väljer jag att hantera denna storm?

Väljer jag att gå in i rädsla och förminska mig själv och min kraft?
Eller
Väljer jag att observera och bearbeta mina inre processer och växa igenom dem?

Oavsett vilket perspektiv du väljer så önskar jag dig all lycka till på din livsväg som ibland stormar och ibland är som ett stilla hav.
Teppo Oksa

Kommentera

%d bloggare gillar detta: