Är andra mottagliga för din sanning?

Det är återigen en väldigt tidig morgon i Krakow. Klarblå himmel och solen skiner. Ännu en vacker dag i denna vackra stad. Resten av familjen sover än och själv vaknade jag med ett tryck i bröstet och lite illamående pga en dröm jag just drömt. Jobbar med att släppa den energin nu ? Delar en kvällsbild från Krakow med er här så får ni se hur vacker staden är.

Idag ska vi iväg på en liten utflykt till Ojcowski National Park. Såg helt magiskt ut där.

Drömmen jag upplevde vill säkert säga mig någonting jag ännu inte ser även om jag redan anser mig ha lärt mig avgöra om någon annan är mottaglig för vad jag säger. Jag både känner det i min kropp och ser på kroppsspråket även om den andra personen inte säger ett ord eller försöker röra ett finger. Alltid kanske jag inte lyssnar på dessa signaler, och i min dröm fortsatte jag trots alla signaler och därav vaknade jag av detta tryck i bröstet och detta illamående som skapas av detta motstånd inom mig själv.

Jag har redan tidigare spelat in en YouTube-video om detta: https://youtu.be/mqeuFznCKdM Kallar videon för Energiutbyten (avgöra om du ska göra eller säga någonting). Har även skrivit om det i båda mina böcker.

Ibland får jag höra att jag har kommit så långt på min resa, och i drömmen fick jag känna det. Det var kanske därför jag fick denna dröm för att jag ska se vart jag befinner mig just nu på denna resa. Det finns många som kommit betydligt längre än mig också.

Observera återigen att det inte handlar om bättre eller sämre när det gäller detta utan att det är perspektivet att uppleva och interagera med livet som påverkas av detta, vilket är unikt för var och en. Och vi alla befinner oss exakt där vi är redo att befinna oss. När vi öppnar oss för mer visar livet oss mer helt enkelt. Vi måste helt enkelt öppna upp för livet att visa oss. Detta perspektiv påverkar även hur mottaglig man är för andras sanningar vilket denna dröm handlade om. Kanske ska jag skriva vad jag drömde.

Jag befann mig i min hemstad Valdemarsvik (där jag levde mina första ca 25 åren) av någon anledning och var tillsammans med någon vän (vet inte vem). Sedan kom en person fram till mig och frågade om inte jag ville hålla ett föredrag på en tillställning de skulle ha. Jo det kan jag väl svarade jag. Kom sa personen så ska du få prata med några som sköter tillställningen. Sagt och gjort så följde jag med personen dit och möttes av han som sköter tillställningen. I soffan bredvid låg en äldre man och tittade på mig väldigt granskande. Personen som tog mig dit presenterade mig och lämnade mig med dessa två herrar.

Han som sköter det hela frågade mig vad jag höll på med. I drömmen började jag prata om hur jag år 2014 åkte till Glastonbury och blev initierad till Karuna Reiki och började jobba med healing. Detta fick mannen som låg i soffan att börja skratta riktigt nedsättande och hånfullt och se på mig med en riktig översittarblick som att du har ju inte riktigt alla hästar hemma. Det var ett riktigt moahahahahaha. Jag svarade bara lugnt att ditt skratt och din blick visar bara var du befinner dig. Det säger ingenting om mig. Han som skötte tillställningen sa åt mannen att vara tyst och verkade mer mottaglig för vad jag sa. För han hade någon släkting som var intresserad av något sådant sa han.

Av någon anledning fortsatte jag berätta om Reiki och de olika graderna och varianterna av Reiki som jag gått och jobbar med. Gick över till mitt Galaktiska helande med apparater i människor, entiteter, energivampyrer och implantat osv. Fortsatte vidare att berätta om min resa i att skingra illusionen av separation, kontakten med mitt högre jag, änglar, uppstigna mästare, Gud osv. Därefter drog jag även upp reinkarnation med tidigare/parallella liv, minnen från dessa i nuvarande liv och även Galaktiska ursprung som andra raser. Pratade om meningen med livet, evolutionsperspektiv m.m. Drog hela rasket för denna man som skötte tillställningen medan mannen i soffan fortfarande var tyst. Men minns att jag skrev att jag kan känna om någon är mottaglig för vad jag säger utan att de behöver röra ett finger eller säga någonting. Om han i soffan hånskrattade för att jag nämner healing i början behöver man inte den förmågan för att avgöra om han var mottaglig för fortsättningen. Efter detta vaknade jag ur drömmen med ett kraftigt tryck i bröstet och ett illamående (som jag nu har transformerat om).

Vi människor har förmågan att känna av om någon annan är mottaglig för det vi gör. Det behöver inte handla om dessa saker, utan endast att du kanske vill hjälpa någon på något sätt. Det som händer när du ger ut någonting till någon är att det förmedlas energi från dig till den andra personen. I det yttre kanske du försöker hjälpa fysiskt men parallellt med detta sker även ett energiutbyte. Beroende på hur din energi som du ger ut tas emot så kommer det kännas på olika sätt inom dig själv. Detta är din inre signal för att avgöra om det du ger ut tas emot. Var lyhörd för denna signal för den är avgörande för dig om du ska släppa taget om det du gör eller om du kan fortsätta.

Ju längre du kommer längs din resa så lär du dig allt bättre sätt att handskas med din energi och värna om den. Allt handlar egentligen om energi och utbytet utav den. I det yttre är det händelser och interaktioner mellan människor medan inom dig är det ett energiutbyte som sker. Denna energi inom dig visar dig om du gör rätt saker, ser på rätt saker, tar emot rätt saker, äter rätt saker, säger rätt saker osv. Rätt saker är unikt för var och en så det är individuellt baserat på en själv och vem som är i ens närhet vad och hur den egna energin kommunicerar med dig. Du kanske behöver få i dig en viss sak i din kropp och då känns energin rätt för dig när du äter detta, medan någon annan känner det motsatta. Båda har rätt. För dig som energin kändes rätt är det rätt, men inte för den andra personen som kände motståndet. Detta är ett signalsystem vi kan förhålla oss till bara vi blir lyhörda för den.

Med detta signalsystem kan vi känna om någon annan tar emot det vi försöker ge. Och med insikten om att vi alla är på vår unika resa och att det varken är rätt eller fel kan man släppa det direkt man känner energimotståndet. Att envist försöka överbevisa någon som inte är där är helt meningslöst. De har redan slagit på dövörat och själv öser du ut mängder av energi som du kan använda till så mycket bättre saker. Vi människor är experter på att ödsla med vår energi på saker som inte ger någonting. Som att grubbla på hur någon annan tycker om oss, eller varför de inte gör det, hur de där personerna kan göra si eller så, eller hur den där personen kunde säga så om mig till den andra personen osv. Eller den här: Undrar hur det kommer att gå? och så går vi och oroar oss i förväg vilket är energi rakt ner i avloppet som du lagt på något du inte kan påverka.

Jag brukar tänka så här (alltid lever jag inte som jag lär, men jag försöker): kommer min åsikt eller det jag försöker göra göra någon skillnad i det som händer just nu? Kommer resultatet påverkas av det jag gör eller säger? Är svaret Nej så frågar jag mig: Varför ska jag då göra eller säga det? Är det för att visa min ståndpunkt? Är det för att jag så himla gärna vill få rätt och få andra att tycka samma som mig? Är det viktigt?

Det som händer om du fortsätter ge ut din energi och ingen tar emot den är att du dränerar dig på den. Känner du det inte direkt så observera efteråt om det du gjort har fått dig trött. Är du trött har du dränerat din energi, är känslan upplyftande har det du givit ut tagits emot och även med tacksamhet vilket är energi tillbaka till dig.

Att ha varit på min inre resa under dessa år och börjat uppleva den verklighet jag upplever har gjort det nödvändigt för mig att använda mig av dessa signaler för att fungera i denna värld. Annars skulle jag få ödsla med min energi åt att besvara fördummande påståenden och hån av andra som ännu inte kan sätta sig in i den verklighet jag upplever. Givetvis finns det dem som är nyfikna men som ännu inte förstår också, så det är inte svart eller vitt utan en ganska diffus gråskala att känna av tröskelvärdet på. Det är som att leva i två världar där det finns människor som upplever sig själva fullt inne i illusionen av separation i sin illusionsbubbla som ännu tror allt i den sant, sedan finns de som skingrat den men ändå har båda fötterna på jorden (försöker verkligen befinna mig här själv). En expanderad verklighet där man försöker befinna sig i båda världarna samtidigt. Så finns även dem som gått all-in och släppt taget om jordupplevelsen (sociala regelverket) in i konspirationsgrejer och allt annat som ser hela världen som deras fiende. Visst mycket av dessa konspirationsgrejer är verklighet och sant. Men någonstans behöver man finna den inre friden och harmonin inombords istället för att leva i ständig kamp emot någonting.

Att leva i en expanderad verklighet med olika sorters människor med olika sorters bakgrund som är mottagliga för olika sorters sanningar och samtidigt förhålla mig jordad och uppkopplad, lyssna på alla olika signaler inombords av andra, det jag själv gör och ger ut, det mitt högre jag, änglar m.fl. förmedlar parallellt i att jag lyssnar till mitt hjärta i det jag gör i mina vägval är min verklighet just nu. Det är som att vara fullt uppkopplad mot allt och ta in all data, analysera det, avgöra vad jag ska göra med det, göra mitt val att göra eller inte, känna av omgivningen vilken roll jag ska ta i varje given situation osv. och samtidigt ändå hitta mitt center (mitt Zen) i mitt varande och bara vara observeraren av det hela. Det är lite så det upplevs att leva mitt liv numera. Det kan låta omständigt och komplicerat, vilket det är till viss del men det mesta går på automatik då det är som nya sinnen som aktiverats längs min inre resa. Ungefär som att andas är någonting du gör utan att tänka, och du känner en doft utan att anstränga dig. Samma sak är det med att avgöra om någon annan är mottaglig för det jag gör. Jag bara känner signalen inombords, motståndet. Och om jag inte lyssnar på signalen kommer trycket i bröstet och energidränaget på köpet. Lyssnar jag ändå inte kommer jag att vara oerhört trött efter att ha givit ut min energi till tomheten då ingen ändå tog emot den, kanske med extra fördummande tankar tillbaka vilket också är en energi som känns i min kropp.

Ibland känns det lite ledsamt att leva i denna värld där jag behöver ha mina sensorer ute hela tiden och inte kan vara mig själv fullt ut i alla situationer. Utan jag måste ta olika roller, olika karaktärer för att passa in i illusionsbubblan och samtidigt ändå vara utom den. Men det är bara så det är just nu. Lite ensamt kan jag tycka faktiskt men samtidigt väldigt intressant. Det är lite som att vara på upptäcksfärd på en helt främmande planet som upplever världen helt annorlunda med varelser som inte förstår en själv. Där går jag mitt bland alla där en del förstår mig, och andra inte. För att avgöra behöver jag mitt signalsystem. Ibland är det en blandning av de som förstår och de som inte gör, och så börjar en person som förstår prata med mig om sådant som den andra inte förstår. Ska jag fortsätta prata med den som förstår när den som inte gör överhör? Dubbla signaler i mitt signalsystem! Konflikt! Prata eller inte prata? Ja det är lite av min verklighet just nu.

Önskar dig en fin dag!

Teppo

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.