Du är redo nu

God morgon 💕

Åter på bussen med en känsla att skriva till er 😊

Vi människor tänker ofta att vi måste veta allt om någonting innan vi gör det. Visst kan det vara bra att förbereda sig lite innan man gör någonting, men det jag menar är de tillfällen vi inte gör det alls för att vi egentligen inte vågar men säger till oss själva att vi måste veta mer innan vi gör det.

Hur får du egentligen veta någonting? Jo genom att göra det. Det är samma sak med livet. Du vet inte allt som kommer hända innan det har hänt. Det är själva upplevelsen av resan genom livet som är meningen med den, och längs resan lär du dig massor. Genom alla upplevelser erhåller du en högre medvetenhet av både det som blev rätt och även det som blev fel. Hur ska du veta vad du verkligen vill om det aldrig blir fel någon gång? Vad jag egentligen menar är att vi behöver slänga oss ut i det ovissa för att få veta. Vi kan inte sitta hemma på kammaren och tro oss kunna förvärva medvetenhet om det där skrämmande och spännande som jag inte vågar göra.

Jag är absolut inte annorlunda även om jag blivit mer medveten om mina inre processer. Jag har saker jag inte börjat göra även om jag kanske borde. T.ex. att börja hålla Reikikurser. Jag har ursäkter som att jag inte har någon lokal osv. Jag vet hur Reiki fungerar, jag är Reiki Master Teacher inom tre reikivarianter men ändå sätter jag inte igång. Kanske är det inte meningen än intalar jag mig. Men det är det och egentligen borde jag bara köra igång och jag lovar att det förmodligen kommer att vara jättekul och mycket lärorikt att lära andra det jag vet, och samtidigt få nya insikter och lärdomar längs resan.

Jag har även tillfällen när jag slängt mig ut även när rädslan har varit där. Ett exempel var när Ärkeängel Mikael sa att jag skulle starta min YouTube-kanal. Mitt första svar glöm det!!!! Men när jag såg att det handlade om min egen rädsla och att jag inte kände mig redo att ställa mig framför kameran och prata så gjorde jag det. Rädslan var att det inte fanns något skydd. Jag stod där helt naken med mig själv och min röst. När jag skrev på hemsidan var jag bakom tangentbordet och ingen kunde se mig och jag kunde ändra i texten. Med video måste det komma i en ständig ström. Visst var det skakigt och darrigt i början men jag gjorde det. Rädslan försvann och förvandlades till en glädje och inspiration. Jag började lita än mer på min intuition som blev allt starkare genom att ställa mig framför kameran utan några ord och bara en känsla och se mig själv transformera om denna känsla till en YouTube-video. Nu har jag spelat in över 200 videos och jag var redo och jag har blivit ännu mer redo genom att göra det som var så skrämmande.

Vad jag vill förmedla vilket var min känsla för dagens text är att du kommer aldrig vara redo nog för att veta allt utan att göra det. Det är när du gör du expanderar din trygghetszon till det nya som är dig menat. Det är där du höjer din medvetenhet om den du är. Där ute i det ovissa och läskiga. Det är så lärorikt och efteråt så underbart. Du missar så mycket av livets möjligheter om du inte gör det du är rädd för men vill så gärna.

Samma sak är det att följa sitt hjärta. Vägledningen där går alltid till det nya som du ännu inte känner till. Du kommer bryta ny mark, göra saker som du tidigare inte kunnat föreställa dig, och det är så fantastiskt.

Lev livet, upplev det! Planera inte bara för det utan gå ut och lev det istället! Det är häftigt och kul 😊

Nu är bussen framme och jag står utanför på busshållplatsen och behöver gå till jobbet.

Jag önskar dig en spännande dag! Fråga dig själv: vad gör jag inte som jag vill göra men inte känner mig redo för? Hur blir du redo? Jo genom att göra det 😊

/Teppo

Bryta igenom gamla mönster

God morgon 💕

Här kommer morgonens ord från mig på bussen till jobbet 😊

Vi människor gör ofta saker på automatik utan att tänka. Vi är så att säga ”vanemänniskor” som gör saker på samma sätt om och om igen. Det är som att det finns ett mönster, ett program som ”kickar igång” av vissa saker. Kanske agerar du på ett visst sätt varje gång när du blir sårad, när du blir provocerad, när någon säger något bra om dig osv.

Är du observeraren av dina gamla mönster som du går i? Hur får dessa gamla mönster dig att må?

Kanske reagerar du med automatik när du känner dig sårad genom att såra tillbaka?

Kanske reagerar du med automatik när någon berömmer dig att du gör något bra genom att säga något nedvärderande om dig själv?

Dessa gamla mönster har du skapat vid ett tillfälle någon gång i dåtiden. De är inte längre sanna eftersom du har expanderat och blivit mer medveten. Men ändå går du i dessa mönster för det är ju så du har programmerat dig att göra. Men är det så du vill fortsätta göra, eller vill du programmera nya automatiska mönster för dig att köra efter?

Det första du behöver inse är att dessa mönster existerar. Det andra är att bli observeraren av dessa mönster och avgöra om de fortfarande stämmer för dig. Det tredje är att bryta dem när du är mitt inne i dem. Det tredje är det absolut svåraste för programmet har precis ”kickat igång” och vill köra sitt mönster, medan du samtidigt observerar detta.

Det är så lätt och skönt att låta programmet köra i sina gamla spår. Men resultatet kommer också bli detsamma. Är detta inte längre din sanning hur du vill vara behöver du träda in i programmet och bryta det, och ändra det till ett annat som stämmer bättre med hur du vill vara.

Det tar ett antal gånger för att bryta ett mönster och programmera ett annat. Så ge det lite tid och straffa inte dig själv för att du ”trillar dit” i gamla mönster. Hjulspåren är djupa så det tar lite kraft att ta sig ur dem.

Nu när du ändå observerar dina gamla mönster kan du samtidigt se vad som triggar dem. Visar de dig ett gammalt sår du ännu inte helat? Är det fortfarande sant? Förmodligen inte. När du inser detta förlåt dig själv för du burit såret så länge, och förlåt den som från början fick dig att känna så mentalt inom dig själv för att släppa dig själv fri. Nu är det mycket enklare att bryta det gamla mönstret för det var ju inte ens sant längre.

Nu har du programmerat om dig själv på nytt och är nu en ny version av dig som kör nya fina program som stämmer bättre för dig.

Nu är bussen framme och jag behöver kliva av.

Jag önskar dig en fin dag🙏

Teppo

Gudsflödet

I ett antal dagar, eller om det är över en vecka har känslan befunnit sig inom mig att jag ska skriva om Gudsflödet. Jag vet inte varför jag kallar det för så utan det är bara en känsla inom mig (som jag litar på). Jag ska försöka hålla detta inlägg kort för det är endast en känsla vi kan befinna oss i. Ett fritt flöde där vi inte längre är i vägen för oss själva.

Det är ett tillstånd av tillåtande, ett tillstånd av acceptans, ett tillstånd av att bara vara, ett tillstånd av att släppa taget, ett tillstånd där du känner att du är villkorslöst älskad av Gud. Ett tillstånd där ingenting längre spelar någon roll och samtidigt älskar du allt. Ett tillstånd där du känner dig fullständigt fri. Ett tillstånd där känslan av kärlek genomsyrar och porlar i vartenda cell.

Så skulle jag beskriva Gudsflödet när det får strömma fritt igenom dig. Ljuset/kärleken får då strömma fritt från Gud hela vägen genom dig, och du är ett med det.

Andra ord för Gud: Allt som är, högsta jag, källan, medvetandet och miljoner andra ord och miljoner andra perspektiv att försöka beskriva det ifrån.

Ha en fin dag 💕🙏

Teppo

Är andra mottagliga för din sanning?

Det är återigen en väldigt tidig morgon i Krakow. Klarblå himmel och solen skiner. Ännu en vacker dag i denna vackra stad. Resten av familjen sover än och själv vaknade jag med ett tryck i bröstet och lite illamående pga en dröm jag just drömt. Jobbar med att släppa den energin nu 🙂 Delar en kvällsbild från Krakow med er här så får ni se hur vacker staden är.

Idag ska vi iväg på en liten utflykt till Ojcowski National Park. Såg helt magiskt ut där.

Drömmen jag upplevde vill säkert säga mig någonting jag ännu inte ser även om jag redan anser mig ha lärt mig avgöra om någon annan är mottaglig för vad jag säger. Jag både känner det i min kropp och ser på kroppsspråket även om den andra personen inte säger ett ord eller försöker röra ett finger. Alltid kanske jag inte lyssnar på dessa signaler, och i min dröm fortsatte jag trots alla signaler och därav vaknade jag av detta tryck i bröstet och detta illamående som skapas av detta motstånd inom mig själv.

Jag har redan tidigare spelat in en YouTube-video om detta: https://youtu.be/mqeuFznCKdM Kallar videon för Energiutbyten (avgöra om du ska göra eller säga någonting). Har även skrivit om det i båda mina böcker.

Ibland får jag höra att jag har kommit så långt på min resa, och i drömmen fick jag känna det. Det var kanske därför jag fick denna dröm för att jag ska se vart jag befinner mig just nu på denna resa. Det finns många som kommit betydligt längre än mig också.

Observera återigen att det inte handlar om bättre eller sämre när det gäller detta utan att det är perspektivet att uppleva och interagera med livet som påverkas av detta, vilket är unikt för var och en. Och vi alla befinner oss exakt där vi är redo att befinna oss. När vi öppnar oss för mer visar livet oss mer helt enkelt. Vi måste helt enkelt öppna upp för livet att visa oss. Detta perspektiv påverkar även hur mottaglig man är för andras sanningar vilket denna dröm handlade om. Kanske ska jag skriva vad jag drömde.

Jag befann mig i min hemstad Valdemarsvik (där jag levde mina första ca 25 åren) av någon anledning och var tillsammans med någon vän (vet inte vem). Sedan kom en person fram till mig och frågade om inte jag ville hålla ett föredrag på en tillställning de skulle ha. Jo det kan jag väl svarade jag. Kom sa personen så ska du få prata med några som sköter tillställningen. Sagt och gjort så följde jag med personen dit och möttes av han som sköter tillställningen. I soffan bredvid låg en äldre man och tittade på mig väldigt granskande. Personen som tog mig dit presenterade mig och lämnade mig med dessa två herrar.

Han som sköter det hela frågade mig vad jag höll på med. I drömmen började jag prata om hur jag år 2014 åkte till Glastonbury och blev initierad till Karuna Reiki och började jobba med healing. Detta fick mannen som låg i soffan att börja skratta riktigt nedsättande och hånfullt och se på mig med en riktig översittarblick som att du har ju inte riktigt alla hästar hemma. Det var ett riktigt moahahahahaha. Jag svarade bara lugnt att ditt skratt och din blick visar bara var du befinner dig. Det säger ingenting om mig. Han som skötte tillställningen sa åt mannen att vara tyst och verkade mer mottaglig för vad jag sa. För han hade någon släkting som var intresserad av något sådant sa han.

Av någon anledning fortsatte jag berätta om Reiki och de olika graderna och varianterna av Reiki som jag gått och jobbar med. Gick över till mitt Galaktiska helande med apparater i människor, entiteter, energivampyrer och implantat osv. Fortsatte vidare att berätta om min resa i att skingra illusionen av separation, kontakten med mitt högre jag, änglar, uppstigna mästare, Gud osv. Därefter drog jag även upp reinkarnation med tidigare/parallella liv, minnen från dessa i nuvarande liv och även Galaktiska ursprung som andra raser. Pratade om meningen med livet, evolutionsperspektiv m.m. Drog hela rasket för denna man som skötte tillställningen medan mannen i soffan fortfarande var tyst. Men minns att jag skrev att jag kan känna om någon är mottaglig för vad jag säger utan att de behöver röra ett finger eller säga någonting. Om han i soffan hånskrattade för att jag nämner healing i början behöver man inte den förmågan för att avgöra om han var mottaglig för fortsättningen. Efter detta vaknade jag ur drömmen med ett kraftigt tryck i bröstet och ett illamående (som jag nu har transformerat om).

Vi människor har förmågan att känna av om någon annan är mottaglig för det vi gör. Det behöver inte handla om dessa saker, utan endast att du kanske vill hjälpa någon på något sätt. Det som händer när du ger ut någonting till någon är att det förmedlas energi från dig till den andra personen. I det yttre kanske du försöker hjälpa fysiskt men parallellt med detta sker även ett energiutbyte. Beroende på hur din energi som du ger ut tas emot så kommer det kännas på olika sätt inom dig själv. Detta är din inre signal för att avgöra om det du ger ut tas emot. Var lyhörd för denna signal för den är avgörande för dig om du ska släppa taget om det du gör eller om du kan fortsätta.

Ju längre du kommer längs din resa så lär du dig allt bättre sätt att handskas med din energi och värna om den. Allt handlar egentligen om energi och utbytet utav den. I det yttre är det händelser och interaktioner mellan människor medan inom dig är det ett energiutbyte som sker. Denna energi inom dig visar dig om du gör rätt saker, ser på rätt saker, tar emot rätt saker, äter rätt saker, säger rätt saker osv. Rätt saker är unikt för var och en så det är individuellt baserat på en själv och vem som är i ens närhet vad och hur den egna energin kommunicerar med dig. Du kanske behöver få i dig en viss sak i din kropp och då känns energin rätt för dig när du äter detta, medan någon annan känner det motsatta. Båda har rätt. För dig som energin kändes rätt är det rätt, men inte för den andra personen som kände motståndet. Detta är ett signalsystem vi kan förhålla oss till bara vi blir lyhörda för den.

Med detta signalsystem kan vi känna om någon annan tar emot det vi försöker ge. Och med insikten om att vi alla är på vår unika resa och att det varken är rätt eller fel kan man släppa det direkt man känner energimotståndet. Att envist försöka överbevisa någon som inte är där är helt meningslöst. De har redan slagit på dövörat och själv öser du ut mängder av energi som du kan använda till så mycket bättre saker. Vi människor är experter på att ödsla med vår energi på saker som inte ger någonting. Som att grubbla på hur någon annan tycker om oss, eller varför de inte gör det, hur de där personerna kan göra si eller så, eller hur den där personen kunde säga så om mig till den andra personen osv. Eller den här: Undrar hur det kommer att gå? och så går vi och oroar oss i förväg vilket är energi rakt ner i avloppet som du lagt på något du inte kan påverka.

Jag brukar tänka så här (alltid lever jag inte som jag lär, men jag försöker): kommer min åsikt eller det jag försöker göra göra någon skillnad i det som händer just nu? Kommer resultatet påverkas av det jag gör eller säger? Är svaret Nej så frågar jag mig: Varför ska jag då göra eller säga det? Är det för att visa min ståndpunkt? Är det för att jag så himla gärna vill få rätt och få andra att tycka samma som mig? Är det viktigt?

Det som händer om du fortsätter ge ut din energi och ingen tar emot den är att du dränerar dig på den. Känner du det inte direkt så observera efteråt om det du gjort har fått dig trött. Är du trött har du dränerat din energi, är känslan upplyftande har det du givit ut tagits emot och även med tacksamhet vilket är energi tillbaka till dig.

Att ha varit på min inre resa under dessa år och börjat uppleva den verklighet jag upplever har gjort det nödvändigt för mig att använda mig av dessa signaler för att fungera i denna värld. Annars skulle jag få ödsla med min energi åt att besvara fördummande påståenden och hån av andra som ännu inte kan sätta sig in i den verklighet jag upplever. Givetvis finns det dem som är nyfikna men som ännu inte förstår också, så det är inte svart eller vitt utan en ganska diffus gråskala att känna av tröskelvärdet på. Det är som att leva i två världar där det finns människor som upplever sig själva fullt inne i illusionen av separation i sin illusionsbubbla som ännu tror allt i den sant, sedan finns de som skingrat den men ändå har båda fötterna på jorden (försöker verkligen befinna mig här själv). En expanderad verklighet där man försöker befinna sig i båda världarna samtidigt. Så finns även dem som gått all-in och släppt taget om jordupplevelsen (sociala regelverket) in i konspirationsgrejer och allt annat som ser hela världen som deras fiende. Visst mycket av dessa konspirationsgrejer är verklighet och sant. Men någonstans behöver man finna den inre friden och harmonin inombords istället för att leva i ständig kamp emot någonting.

Att leva i en expanderad verklighet med olika sorters människor med olika sorters bakgrund som är mottagliga för olika sorters sanningar och samtidigt förhålla mig jordad och uppkopplad, lyssna på alla olika signaler inombords av andra, det jag själv gör och ger ut, det mitt högre jag, änglar m.fl. förmedlar parallellt i att jag lyssnar till mitt hjärta i det jag gör i mina vägval är min verklighet just nu. Det är som att vara fullt uppkopplad mot allt och ta in all data, analysera det, avgöra vad jag ska göra med det, göra mitt val att göra eller inte, känna av omgivningen vilken roll jag ska ta i varje given situation osv. och samtidigt ändå hitta mitt center (mitt Zen) i mitt varande och bara vara observeraren av det hela. Det är lite så det upplevs att leva mitt liv numera. Det kan låta omständigt och komplicerat, vilket det är till viss del men det mesta går på automatik då det är som nya sinnen som aktiverats längs min inre resa. Ungefär som att andas är någonting du gör utan att tänka, och du känner en doft utan att anstränga dig. Samma sak är det med att avgöra om någon annan är mottaglig för det jag gör. Jag bara känner signalen inombords, motståndet. Och om jag inte lyssnar på signalen kommer trycket i bröstet och energidränaget på köpet. Lyssnar jag ändå inte kommer jag att vara oerhört trött efter att ha givit ut min energi till tomheten då ingen ändå tog emot den, kanske med extra fördummande tankar tillbaka vilket också är en energi som känns i min kropp.

Ibland känns det lite ledsamt att leva i denna värld där jag behöver ha mina sensorer ute hela tiden och inte kan vara mig själv fullt ut i alla situationer. Utan jag måste ta olika roller, olika karaktärer för att passa in i illusionsbubblan och samtidigt ändå vara utom den. Men det är bara så det är just nu. Lite ensamt kan jag tycka faktiskt men samtidigt väldigt intressant. Det är lite som att vara på upptäcksfärd på en helt främmande planet som upplever världen helt annorlunda med varelser som inte förstår en själv. Där går jag mitt bland alla där en del förstår mig, och andra inte. För att avgöra behöver jag mitt signalsystem. Ibland är det en blandning av de som förstår och de som inte gör, och så börjar en person som förstår prata med mig om sådant som den andra inte förstår. Ska jag fortsätta prata med den som förstår när den som inte gör överhör? Dubbla signaler i mitt signalsystem! Konflikt! Prata eller inte prata? Ja det är lite av min verklighet just nu.

Önskar dig en fin dag!

Teppo

Vem har kontrollen egentligen?

God morgon 💕

Denna tidiga morgon sitter jag i en mysig lägenhet i centrala Krakow och skriver till er. Solen har börjat lysa in på bakgården som jag ser från balkongen och himlen är helt blå. Det blir nog en väldigt fin dag idag. Våren har kommit längre här än i Sverige då träden står i blom m.m. Vi anlände hit igår och hann se lite av gamla stan som var så vacker. Tror jag kommer gilla denna stad.

I mitt förra inlägg skrev jag lite om att du inte har någon kontroll över livet och om att följa ditt hjärta. Men om du inte har kontrollen, vem har det då?

Vi människor tänker nästan alltid i en hierarkisk struktur gällande vem som bestämmer över någon annan, och då är det den personen som har kontrollen och den andra är underlägsen denne på ett sätt. Detta är egots konstruktion av bättre och sämre inom illusionen av separation. Se bara på oss människor när vi möter varandra i något socialt sammanhang hur egot direkt ”kickar” in om vi inte känner varandra sedan tidigare. Första frågan är kanske: Vad heter du? Nästa fråga: Vad jobbar du med? Människan/egot vill inte veta vad den andra personen jobbar med egentligen utan om hur personen ska hamna i rangordning av bättre eller sämre än en själv. Detta för att veta hur man ska förhålla sig till personen i fråga i fortsatta kommunikationen. Oftast är det ingen fråga alls om personen själv utan endast saker den gör och hur bra det är i förhållande till en själv för rangordningens skull.

Glöm bort denna rangordning nu för den existerar egentligen inte även om det kanske kan ses som en rangordning hur nära källan man befinner sig. Men inget kan vara mer fel än så heller. Ännu ett exempel: En morgon vaknade jag av att det smällde till i fönsterkarmen. Jag kände direkt att det var någon i sovrummet snett till höger om mig i det ena hörnet. Det visade sig vara en Seraf-ängel som kommit för att vara med mig. Seraf-änglar sägs ha sex änglavingar och står väldigt nära Gud. Jag brukar alltid skämta lite med änglarna men det gick inte med denna som kändes gravallvarlig. Jag började tänka i en hierarkisk struktur och sade: Vilken ära för mig att du kom till mig! Jag är så tacksam 🙏 Lika bestämt och lite irriterat svarade han: Det är inte alls en ära för dig, det är en ära för mig! Det är jag som är tacksam. Sedan förklarade han för mig att det är vi som är de modiga som har tagit oss så långt ifrån källan som människor här på jorden. De är fortfarande hemma på ett sätt medan vi är ute i frontlinjen av vad som är möjligt. Ändå ser vi människor upp till änglar och andra högre vibrerande varelser som om de vore mer och bättre än oss. De ser tvärtom på det eller mer som jämlikar. Visst är vi frånkopplade och har inte samma minnen eller kontakt med källan som dem. Så de kan hjälpa oss på sätt som vi själva kanske inte minns hur. Det betyder inte att vi är mindre utan endast att vi är så långt ute i frontlinjen att vi har glömt bort hur, och de vet om det och hjälper oss mer än gärna att lyckas i frontlinjen. Men vi måste vilja ta emot hjälp för att få den och så kommer vi tillbaka till att ha kontrollen igen 🙂 Jag kan själv ”som småbarnen säger”, känns det bekant? Inte ska jag ha någon hjälp som om jag vore mindre. Inte förtjänar jag detta, se på de andra olyckligt lottade. De klart jag offrar mig som en martyr i tron om att jag hjälper någon annan genom att lida själv.

Vi behöver se bortom allt detta, bortom all hierarkisk struktur eftersom vi redan är allt detta vi strukturerar in i någon slags hierarkisk struktur. Vi är källan, vårt högsta jag, Gud, vi är änglarna, vi är de uppstigna mästarna, vi är alla de galaktiska varelserna som verkar ha kommit så mycket längre än oss jordbor, vi är vårt högre jag, vi är även tiggaren på gatan, miljardären med alla bilarna och slotten, kändisen med alla dess fans, och så upplever vi oss även som den vi upplever oss vara just nu i denna upplevelse. Blanda ihop allt detta i en stor soppa av energi och du har livet.

Livet är denna energi som är vi i en salig blandning. Ingenting är bättre, ingenting är sämre eftersom allt är vi och allt är en och samma i en en salig blandning av det. Du kan se det ur ett Big Bang perspektiv att källan önskade uppleva livet och genom denna önskan fraktaliserade sig själv till miljarders(går inte ens att skriva en siffra) delar i Universum som nu får uppleva sig själv genom olika former av liv. Alla är lika värda, alla är en fraktalisering av Gud, allt som är. Det existerar egentligen ingen separation, det existerar egentligen ingen hierarkisk struktur heller eftersom all upplevelse är en illusion av separation, och allt är du.

Men nu är du i denna upplevelse av fraktalisering och upplever dig som en separat del som har en egen vilja och har även tilldelats fri vilja i den här jordupplevelsen. Borde du då inte ha kontrollen? Borde du inte få bestämma allt om du nu har en fri vilja? Du är längst ute i frontlinjen och minns minst om vem du verkligen är och vad du verkligen behöver men önskar bestämma mest och kontrollera allt. På ett sätt är det som att sätta ett litet barn att leka med knappen som avfyrar kärnvapenraketerna. Det känner vi oss ju kanske inte helt bekväma med så det behöver finnas några regelverk för hur mycket skada du ska kunna lyckas med om du ”leker med fel knappar”. Det vill säga det finns Universella lagar som håller livet i en slags ordning.

Jag återkommer till känslan av denna energisoppa av allt som är som vi badar i genom allt vi får uppleva av livet(den vi är). Allt vi möter i denna soppa är vi själva i en fraktalisering av allt som är. Under denna soppa finns en orkestration av livet genom dessa Universella lagar som skapar en slags ordning. I denna soppa kan du interagera med livet inom dessa regelverk. Dvs. du kan anse dig ha kontrollen som ”lilla dig” och leka runt i soppan och se vilken fin röra det blir och få uppleva regelverkets kompensationer och balanseringar som ev. slår tillbaka i någonting som kan upplevas som prövningar. Men vad sjutton jag har ju fri vilja! Ja men du har öven en livsplan som genomsyrar upplevelsen och orkestrationen av livet. Det finns någon mer som vill än du som ”lilla dig” som människa, och detta i form av ditt högre jag, och sedan i form av ditt högsta jag. Hela fraktaliseringen, big bang eller vad man vill kalla det är som Guds utandning till högre jag, lägre jag, den vi upplever oss vara som får uppleva massor av saker som sedan tas in via inandningen tillbaka till högre jag, och sedan högsta jag igen. Utandning: Vem är jag? Fraktalisering. Inandaning: Inhämtning av upplevelsen av detta till ett igen. Jag är den, jag är.

Vad jag försöker berätta med all denna text är att det existerar en orkestration av livet,en slags ordning, Universella lagar som styr regelverket. En orkestration som vi kan vara delaktiga i, eller inte. Spelar vi inte med i orkestrationen rör vi om i ”energisoppan” och anser oss ha kontrollen när vi i själva verket är i vägen för oss själva genom vår fria vilja. Låt barnen leka omkring ett tag till, de vet inte bättre än så ännu! 💕 Vi tror oss ha kontrollen när vi är där men vi har inte ens kontrollen över vi önskar må, hur vi önskar agera i vissa situationer osv. Vi triggas och reagerar som på autopilot. Tänk om vi fick knappen till kärnvapnen då så skulle vi avfyra många gånger. Så regelverket, ordningen och de Universella lagarna styr att du inte kan göra mer än du har förstånd till. Dvs din medvetenhet om den du är påverkar hur mycket av din verkliga kraft som du kan nå eftersom detta även styr din förmåga att förstå att du är ett med dem du tidigare önskade spränga med en kärnvapenmissil.

Ju längre du kommer längs din resa emot en högre medvetenhet, desto mer förstår du att du inte längre endast är ”lilla du” utan någonting så mycket mer. Du inser att du är livet i en orkestration utav den. Vad som har kontrollen, vem som bestämmer överlåter du till delar av dig som ”vet bättre” vad som är för ditt högsta bästa. Det handlar inte längre om en hierarkisk ordning om vem som bestämmer över vem, utan om vilken del av dig själv som har högst medvetenhet om det som ska bestämmas i varje given situation. Ibland är det ”lilla du”, ibland är det du som ditt högre jag, ibland är det du som din änglaaspekt, ibland är det en galaktisk aspekt av dig, ibland är det du som Gud. Det spelar egentligen ingen roll eftersom de alla är du och du är inte separerad ifrån dem mer än i medvetenheten om det. En medvetenhet som du är medveten om är lite fraktaliserad men som du nu kan nå via dess aspekter av dig i vilket fall vid behov.

Du är alltså här som en människa just nu med en viss medvetenhet om det medvetande som du är. Du är även i andra aspekter av dig med annan medvetenhet om detta samma medvetande. Som denna människa kan du nå de andra medvetenheterna och successivt erhåller du dem även som människa om det finns behov av det längs din livsväg på jorden. När du är där spelar det ingen roll vem som har kontrollen, eller vem som bestämmer av er, eftersom ni alla är ett och har samma mål. Summan av dessa medvetenheterna kan du ta del av i din nuvarande upplevelse som människa. Du kan medvetet orkestrera dig inom orkestrationen av livet som människa här på denna jord. Du kan medvetet bli pusselbiten i livshjulet och få uppleva synergieffekterna av detta genom synkronistiska händelser där saker börjar falla på plats som utav sig själv och du kommer vidare på sätt som du knappt kan förstå. Du leker inte längre runt i energisoppan, utan du skapar istället ett vackert konstverk genom din medvetna manifestation ihop med livet och det är så vackert ❤️

Kontroll och vem som bestämmer är så EGO-tänk när du är så mycket mer än du förstår och har så mycket mer att tillgå än när du tror att du vet bäst själv. Själv är bäste dräng haha 😂 Du är så mycket mer än ditt ”själv”. Du är ju allt som är. Varför inte ta hjälp av dina andra aspekter av dig?

Nu ska jag fixa ordning mig för vi ska ut och utforska Krakow ytterligare.

Ha en underbar dag 🙏

Teppo

Sluta vara i vägen för dig själv

Godkväll, eller om jag ska säga godnatt för klockan är nu 22:30 och jag var på väg att lägga mig för vi ska upp tidigt i morgon bitti. Men så kom den där känslan att jag ska förmedla någonting inom mig, och jag vet hur det är när den känslan är där om jag inte får ge utlopp för livsflödet. Jag kommer förmodligen inte kunna somna pga. att detta snurrar i mitt huvud, och jag kommer inte hinna skriva i morgon bitti eftersom vi ska iväg tidigt. Så det var bara att “pallra” sig ner och sätta sig vid datorn för att se vilka ord som ska komma ut ur denna känsla.

Känslan för detta inlägg kom när jag stod i duschen och funderade över hur livet fullständigt har transformerats för mig, och hur jag interagerar med livet numera. Som ni flesta säkert känner till så följer jag mitt hjärta i det jag gör, och att det är detta som påverkar vad jag delar med mig av i dessa texter, mina YouTube-videos, min healing osv. Vad detta betyder är att följa den inre känslan för vad jag behöver göra eller inte göra härnäst. Som att skriva detta inlägg till exempel. Vi kan även kalla det för intuition, eller att lyssna till sina guider, sitt högre jag, änglarna osv. Det existerar många hjälpare som är med oss när vi upplever oss vara människor på planeten jorden, men vi kanske inte är så bra på att lyssna till den där inre känslan för vi redan anser oss veta så mycket. Vi tänker så mycket, och vi anser oss kunna sia vår egen framtid baserat på ett historiskt perspektiv vilket är det vi redan känner till. Vi kanske inte tänker att vi siar vår framtid men hur kommer du fram till ett resultat? Jo oftast genom att tänka. Vad baserar du dina tankar på? Jo det som du redan känner till. Det är inte speciellt ofta du processar någonting helt nytt genom att tänka, utan det kommer till dig som en intuitiv känsla. Som en liten ljusglimt. Hur kom jag på det här? Jag vet inte kanske du tänker men förmodligen fångade du upp en idé från ditt högre jag eller lyssnade till ditt hjärta för en stund.

Det var denna känsla jag fick när jag kände att jag skulle skriva detta inlägg. Ju längre jag har kommit längs min resa i att följa mitt hjärta i det jag gör, desto starkare känner jag igen denna känsla. Jag vet att det är menat mig att agera på och då är det bara att sätta igång. Jag är allt mindre i vägen för livet att flöda igenom mig. För det är vad vi oftast är. Vi tror oss veta och ha kontrollen över livet så vi tycker och tänker och agerar baserat på historiska perspektiv som inte har någonting med det som är nu att göra. Att någon annan har gjort si och det blev så garanterar inte för dig att det ska bli så om du gör exakt likadant. Detta eftersom vi alla har vår unika livsresa här på jorden och den personen där det blev så för kanske hade detta utstakat längs sin livsväg, medan du kanske inte har det. Eller kanske inte på det sätt som den andra personen gjorde eftersom du kanske behöver ett par lärdomar innan du är redo att få uppleva så. Vad jag menar är att livet har sin agenda och när vi försöker kontrollera detta baserat på vår ytterst begränsade medvetenhet som människor så är vi mestadels i vägen för oss själva att lyckas med det som vi är ämnade att göra.

Livet är menat att flöda igenom oss och om vi låter oss vägledas av det högre inom oss så är vi pusselbiten för livet att göra just så. Livet är större än vi kan föreställa oss och vet vad vi är här för att uppleva. Vi kan interagera med livet och låta det vägleda oss genom denna upplevelse. Det är som att paddla i en fors med en kanot och bara ta några få paddeltag för att hålla kursen, jämfört med att paddla motströms för att vi anser oss veta bättre än livet. Båda sätten tar oss framåt men det ena tar längre tid och tar betydligt mer energi än det andra. Att paddla motströms fungerar kanske ett tag men tillslut orkar du inte och blir tvingad av livet att vända håll kanske i din frustration för du envist vet bättre. Men det gör du inte 😉 Livet vet allt som du inte vet, och mer därtill. Om du bara släpper taget och låta dig flyta med i strömmen så kommer livet att upplevas betydligt enklare att leva. Du behöver endast inse att du aldrig har någon kontroll över livet. Livet och din livsväg strömmar genom matrisen av möjligheter. Du kan välja att följa strömmen, eller envist vara i vägen för dig själv och paddla motströms. Du följer strömmen genom att släppa taget om din kontroll och överlåta den till någon som vet.

Jag har full förståelse för att detta kan verka otäckt. Att släpa taget om sitt eget liv!! Det kan jag väl inte bara göra? Du känner kanske så till en början när du ännu upplever dig väldigt separerad ifrån ditt högre jag, men med tiden blir upplevelsen att ni är alltmer en och samma och det blir som att du har en visare del av dig själv som vet saker du inte vet i din upplevelse genom ditt lägre jag som människa. Du vet saker även om du inte vet hur du vet, men ändå vet du att du vet eftersom ditt högre jag vet. Förstår du vad jag menar? Det är som att du har ett medvetande bortom din nuvarande medvetenhet som du kan nå vid behov och som även kan kommunicera med dig vid behov. Dvs. lyssna till ditt hjärtas röst och du hör ditt högre jag, dina guider, andra hjälpare, änglar m.m. kommunicera med dig.

Det finns alltså två olika röster du kan lyssna till. Det ena och ännu vanligaste är ditt ego som förhåller sig med dina falska jag vilket är roller som du tror dig vara men inte är. Egot stärker upp den du tror dig vara och tror du dig vara dessa roller så är detta vad egot stärker. Den söker ständigt kompensation för dess brist eftersom den inte är ditt sanna jag. Därav all jakt efter mer, därav tar den åt sig av andras åsikter om “dig/rollerna” osv. Den andra rösten är ditt högre jag som är medveten om alla upplevelser/liv som du har upplevt sedan du valde att uppleva livet vilket är upplevelsen av den du är genom en illusion av separation.

Det jag har märkt att jag har enklare för, eller om det har tagit så hårt fäste inom mig är att verkligen lita på och följa den intuitiva känslan för vad jag känner, ska välja att göra osv. Den intuitiva känslan har haft så rätt så många gånger att jag har full tillit till att det den säger till mig stämmer. Jag har märkt detta åtskilliga gånger under healingsessioner med bl.a. den galaktiska healingen som helt baseras på min intuition och min inre syn. Där jag har sett saker och lossat på som senare visade sig vara ett stort problem hos klienten som jag tidigare inte hade en aning om förrän jag såg det hos klienten och fick höra det i efterhand. Denna känsla kommer även när jag möter andra människor. Jag känner hur de mår och känner sig. Jag ser vem de verkligen är, jag ser vem de utger sig för att vara, jag ser deras sår och hur de försöker kompensera för dem genom projektion utåt. Detta och så mycket mer hjälper denna intuition med i upplevelsen av livet, och allra mest i att hjälpa mig att inte stå i vägen för livet utan att flöda med det, vart det än må bära.

Det är just det. Jag har ingen som helst aning vad som komma skall, även om jag har förmågan att känna vilka vägval jag ska ta genom att smaka på olika framtida vägar. Jag får dock endast känslan vilken väg som flödar framåt och vilken som känns stagnerande. Detta känner jag för att jag som mitt högre jag har redan gjort alla vägval och nu är jag här som en människa via ett lägre jag och ska uppleva dem i denna kropp. Jag väljer vilken av alla vägval genom matrisen av möjligheter jag ska ta baserat på min intuition eller genom att följa mitt hjärta i det jag gör. Varför ska jag välja annorlunda eftersom det ändå kommer att generera omvägar eller återvändsgränder om jag väljer att tänka mig fram till hur jag vill, eller lyssna till mitt ego. Visst har jag gjort detta ett par gånger längs min inre resa och visst har jag fått känna på smärtan av dessa vägval. Vissa gånger har det kostat mig mycket pengar också. Men samtidigt var jag medveten om detta och fick ta det som en lärdom. Teppo du vet bättre… Jo det visste jag men “jag” ville ju så gärna… Hmmm vem ville? Vem är jag? Mitt ego eller mitt högre jag?

Det jag vill förmedla med denna text är att vi kan vara olika bra på att vara i vägen för oss själva och vår resa här på jorden. Genom att lyssna till hjärtat blir du vägledd av det högre inom dig. Men jag förstår att det är ett stort steg att ta, allra helst om du har ett stort kontrollbehov. Jag kan bara tala av min egen erfarenhet efter att ha levt livet så i snart 10 år att vägen du vandrar blir alltmer spännande och intressant om du låter dig vägledas och inte är i vägen för dig själv. Nu upplever jag det inte längre som att jag blir vägledd, utan det är en funktion, ett sätt att göra mina vägval som mig själv. Det är helt självklart att följa det jag känner i mitt hjärta om jag känner någonting starkt där. Givetvis använder jag mitt sunda förnuft för att känna efter så det verkar rimligt. Men jag är så van att lyssna till mitt högre jag m.fl. och kan känna skillnad mellan egot och mitt högre jag. Egot är ofta straffande i sin ton, eller nedsättande på ett sätt, medan det högre jaget inte är det. Det må vara skrämmande om du blir vägledd till någonting nytt du aldrig tidigare har gjort, men det är inte nedsättande utan snarare expanderande när du väl bemöter rädslan och fortsätter att följa hjärtats röst.

Så var det för mig när jag blev vägledd att starta min YouTube-kanal. Då var det Ärkeängel Mikael som sa detta till mig. Mitt första, och förmodligen även femte svar var “glöm det!!”. Men eftersom rösten inte tystnade utan fortsatte började jag granska varför min respons var så. Det jag insåg var att det var min rädsla att ställa mig framför kameran och prata om det jag skrivit om i så många år. När jag såg att jag hade böjt mig för min rädsla beställde jag direkt utrustning för att kunna spela in YouTube-videos och spelade därefter in min allra första och lite darriga välkomstvideo om min YouTube-kanal. I dagsläget har jag spelat in 199 videos och jag älskar att sätta mig framför kameran och prata till er. Jag har sedan dess fått ett par förfrågningar om att hålla föredrag också vilket förmodligen inte hade varit möjligt om jag inte startat denna kanal. Det är så mycket som sker bortom vad jag förstår när jag väl gör det.

Ett annat exempel var denna hemsida som jag år 2012 blev vägledd att starta. Jag skrev inlägg på denna sida från detta år till år 2017. Under dessa år kände jag att det var ytterligare en bok som skulle komma ut ur mig men jag visste inte hur. År 2017 hörde åter Ärkeängel Mikael av sig och sa att alla mina inlägg från hemsidan skulle tas bort. Först lite chockad av budskapet, men sedan accepterade jag detta eftersom jag var i en period av avslut och insåg att jag förmodligen inte vet lika bra som Ärkeängel Mikael vad som är för mitt högsta bästa. När jag väl accepterat detta så sa han och detta ska in i din kommande bok Jag ÄR – En ljusarbetares blogg om livet. Just nu undrar jag om han njöt under de minutrarna av chock från att jag hörde hans ord till min acceptans och sedan hans följdbudskap om boken. “Ja det gjorde jag” säger han till mig med ett leende haha 😀 De är för sköna. Det visade sig att “livet” hade fått mig att skriva en bok på 684 sidor helt utan min vetskap. Vips hade jag min nästa bok och inläggen från denna hemsida från denna period är nu i denna bok. Nu på senare tid har jag börjat skriva mer här igen. Kanske är det dags för ännu en bok. Men inte från hemsidan nästa gång utan någonting helt annat kanske? Jag vet inte utan låter mig vägledas fortsatt för att sedan få uppleva det som är möjligt, när det är möjligt, när det är menat att vara möjligt. Detta genom att följa mitt hjärta i det jag gör och inte vara i vägen för mig själv.

Nu är klockan 23:23 och jag känner att jag verkligen behöver gå och lägga mig nu. Dessa synkrona siffror visar sig överallt och de är tecken till mig från bl.a. änglarna. Just nu kände jag att budskapet var att jag är klar nu och jag kan känna att min känsla jag fick i duschen är borta och har först över till texten jag just skrivit till er.

Sluta vara i vägen för dig själv genom att lyssna till det högre inom dig själv. Du har en visdom bortom vad du kan föreställa dig. Så sluta föreställ dig och lita på den bara, ta emot den, var den.

Det är som med Reiki vilket är en Gudomlig universell livskraft jag kanaliserar och många andra. Vi kan tro oss kontrollera Reiki, men det är först när vi tillåter Reiki kontrollera oss som den får flöda fritt igenom oss. Dvs. när vi inte står i vägen för livet återigen.

All kärlek till dig och din livsväg <3
Teppo

Regelverk

Jag vaknade denna morgon med en stark önskan av att skriva någonting till er. Jag visste inte vad utan det var endast en känsla inom mig. Vad är det så får mig att göra det jag gör? Varför fortsätta? Alla möjliga tankar och ifrågasättanden pågick inom mig. Jag satte mig nere i soffan i vardagsrummet för att tona in mig på känslan men den kändes mest rörig och blev fullständigt bombarderad av olika perspektiv att skriva om.

Jag släppte taget om det och tonade istället in mig på “draken” min guide som jag hoppade upp på och vi gav oss iväg på en liten resa ihop. Det visade sig att den genom att rotera moturs ett antal gånger kan hoppa mellan galaxer och olika stjärnsystem. Jag fick hålla mig i ordentligt för att inte falla av när han gjorde det. Det var ganska häftigt. Jag besökte en galax där kontrasterna inte existerar som här på jorden. Jag hoppade av draken och skulle ställa mig på planeten vi besökte men sjönk rakt igenom så draken fick fånga mig. Jag höll visst en för tung densitet för att kunna vandra på denna plats. Draken visade mig vem jag var på denna plats så jag fick möta “mig själv” i denna existens. Fick en ganska rastlös känsla där för allt var kärlek och ljus och det fanns inga direkta kontraster. Ur ett jordiskt perspektiv skulle jag nog kalla det för “mellanmjölk”. Jag kunde känna hur häftig plats vi är på just nu här på jorden med alla starka känslor vi får uppleva jämfört hur det kändes där. Vi kanske inte alltid upplever det kärleksfullt men det ger en stark upplevelse vilket är själva grejen med den här platsen. Denna plats är så kraftfull och lärorik ur detta perspektiv. Jag förstår varför så många vill besöka denna plats för att få uppleva denna häftiga upplevelse. Jag förstår även varför många inte vågar besöka denna plats eftersom den är så kraftfull och tar ett grepp om oss. Att separera sig ifrån källan så pass är en otäck känsla när man är i fullständig kontakt innan. Att våga släppa taget är inte lätt men ack så lärorikt.

Efter vi besökt denna plats bad jag att få besöka Pleijaderna så vi åkte dit på samma sätt genom motsols rotation och vips var vi där. Hur praktiskt som helst. Det som slog mig var hur vackra alla var där. Jag fick egentligen inte till mig någonting av värde från detta besök den här gången så jag bad att få besöka Arcturius. Vips var vi även där. Det visade sig att de inte var helt glada över mig där. De hade ett slags regelverk över vad man får och inte får göra som de strikt höll sig till, och jag har nog aldrig hållit mig till regelverk om de upplevs begränsande för mig.

Jag förstår att jag har besökt många platser under evolutionen av den jag är. Jag har erhållit medvetenhet från alla dessa platser. Ibland har jag varit en laglydig medborgare, ibland inte. Ibland har jag varit på en plats enbart för att erhålla kunskap som existerar på denna plats. Jag har varit på “mörka platser” för att lära mig av vad de har för agenda, jag har varit på “ljusa platser” och upplevt hur det är där. Summan av dessa “besök” har gjort mig till den jag är idag. Är det viktigt att alla tycker om mig från alla dessa platser? Nej, inte så länge jag är sann emot mig själv och min resa inom evolutionen av den jag är.

Det finns olika sorters regelverk på alla dessa platser gällande vad som är och inte är okej att göra. Dessa regelverk har oftast satts av någon annan av någon anledning baserad på denna “persons” medvetenhet om hur och vad som är “rätt”. Har denna “person” den högsta sanningen om någonting? Förmodligen inte. Observera att jag inte säger att det är fel att ha regelverk att förhålla sig till, men inom vissa sammanhang kan de bli en begränsande faktor om vi tänker att det endast är det som existerar inom detta regelverk som existerar.

Jag förstår om det låter konstigt att jag klev upp på ryggen på en drake som är min guide som kan flyga till andra galaxer och stjärnsystem genom att rotera moturs. Det var faktiskt första gången denna morgon “vad jag kan minnas” som vi har gjort det. “Vi har gjort det många gånger” säger han till mig medan jag skriver dessa ord. Vad är egentligen verkligt? (vilket också var en titel jag fick i morse) och vad är fantasi? Ska jag begränsa mig till vad som kan accepteras som en verklighet, eller ska jag gå bortom detta tillsynes osynliga regelverk vi har här på jorden gällande vad som är en accepterbar verklighet? Som jag skrev tidigare är jag inte så bra på att förhålla mig till regelverk som uppenbarligen är begränsande och som tar bort vår kraft och vår intuition. Varför begränsa sig till den verklighet som andra kan acceptera? Varför inte expandera för att se vad mer som är möjligt? Varför följa ett slags regelverk gällande vad som är verkligt och inte? Tänk om allt är verkligt, även vår fantasi, men att den endast förhåller sig i en annan dimension.

Igår var jag hemma från jobbet pga. feber och fick avboka ett par Galaktiska healingsessioner denna morgon. Det kändes inte seriöst att utföra den här sortens helande när jag känner mig lite “flummig i skallen”. Jag är trots allt inne i energisystemet och avlägsnar saker som inte ska vara där. Då måste jag vara helskärpt och fullt inställd på min intuition gällande hur och vad som behöver göras. Detta galaktiska helande är bortom det regelverk av verklighet som existerar här på jorden. Att vi som människor har apparater, entiteter, energivampyrer etc. fast på och i oss är lite bortom vad många kan ta till sig som en verklighet när vi endast är som maskiner av kött och blod (vilket var ytterligare en titel jag fick till mig denna morgon). Från ett perspektiv är vår kropp som en maskin av kött och blod, men som sedan animeras av den vi verkligen är vilket gör det hela så mycket mer än så. Kroppen är som ett skal vi upplever denna verklighet igenom. Sedan är vi fullt uppkopplade i den, kan styra den, uppleva igenom den osv. Vi kan även påverkas utav den av dessa apparater m.m. som ibland härrör från tidigare upplevelser, psykiska attacker från andra människor osv. Att jag ser detta och har börjat erbjuda detta helande är för att jag går bortom det regelverk jag ser av vad som är accepterat som en verklighet eller inte. Jag ser att det gör skillnad och då är det en verklighet även om andra inte tror på det.

Några exempel bara från mina senaste sessioner. En person hade haft ihållande huvudvärk varje dag de senaste två åren. Jag såg en apparat som klämde åt runt huvudet som jag avlägsnade och huvudvärken försvann. En annan person hade problem med sitt ben (som personen fått en diagnos på) och kunde inte springa längre. Jag såg trådar och saker i benet som jag avlägsnade först men byggde sedan om benet helt på nytt och nu kan personen springa. Hade jag begränsat mig till vad som är acceptabelt som en verklighet här på jorden hade jag aldrig fått uppleva detta. Hade jag begränsat mig till detta i andra tidigare upplevelser (även intergalaktiska) har jag suttit fast i ett regelverk som någon annan satt upp. Vad jag försöker förmedla till er är att följ ert hjärta gällande vad som är en accepterbar sanning för er. Begränsa er inte vid någon annans begränsade syn på vad som är verkligt eller inte. Begränsa er inte vid de exempel som någon beskriver över vad som är möjligt, utan experimentera, utforska och upplev själv genom att expandera in i denna verklighet själv. Som jag ser det är allt möjligt, frågan är bara hur? och det är det jag får uppleva successivt genom att slänga alla förutfattade meningar om vad som är sant, vad som är möjligt osv. och öppna mig för att allt är det. Ska jag då stanna vid vad andra kan acceptera som en sanning, eller ska jag fortsätta berätta om min resa mot högre medvetenhet om den jag är? Att det blir alltmer flummigt och svårgreppbart har jag full förståelse för. Men jag har ingen avsikt att stanna här, utan vill fortsätta expandera och utforska vad mer som är möjligt bortom vad jag för närvarande känner till.

Vi människor förhåller oss ofta till det vi känner till och har fått lära oss. Vi tänker förmodligen att vi gör fel om vi gör annorlunda än vi blivit lärda. Exempelvis så får man lära sig saker på Reikikurser hur man utövar helande på distans. En del säger att man ska ha namn på personen/personerna i en skål och sända Reiki till den, andra säger att man behöver adresser till personerna osv. Detta är endast exempel hur man kan göra vilket för mig kändes ytterst begränsande och onödigt. Känns det rätt för dig så fortsätt göra så, jag säger inte att det inte fungerar för det gör det. Det är bara att det inte behövs någon adress till en plats här på jorden för att styra den Gudomliga livskraften Reiki från Universum till en gatuadress här. Har Reiki lyckats finna dig som kanaliserar denna energi utan att du har sagt vart du är, så lär Reiki även finna någon annan av samma anledning. Det viktiga är din intention gällande vad som ska ske. Att skapa ett energikoppel till personen så är det hela klart oavsett adress, oavsett om det är på andra sidan jordklotet eller i en annan galax. Det finns inga begränsningar andra än dem vi själva hittar på. Därav är dessa regelverk begränsande om de känns så. Ta till dig informationen från dessa kurser. Det är bra saker man får lära sig. Men begränsa dig inte vid att det endast är detta som man kan göra med Reiki. Reiki är så mycket mer än så och det får inte plats i en manual hur och vad som är möjligt med denna energi. Nu var detta endast ett exempel med Reiki vilket gäller allt vi tror på egentligen, allt vad vi tänker oss är möjligt är en begränsning från det som är bortom det som vi tror är möjligt. Det är detta jag successivt expanderar bortom.

För ca: 10år sedan fick jag nog av denna jordupplevelse. Detta för att jag gått in i illusionen av separation så hårt och inte längre fann någon kompensation i det yttre för det jag saknade inom mig själv. Jag hade sökt i det yttre efter svar som existerade inom mig själv visade sig. Och när jag fann saker inom mig själv började expansionen hända även som människa här på denna jord. Alltmer visade sig vara möjligt. Detta är vad jag successivt längs dessa år har delat med mig av till er. Detta har bl.a. resulterat i min bok Den inre flykten – En resa till dig själv, genom dig själv, med dig själv som är på 200 sidor, min bok Jag ÄR – En ljusarbetares blogg om livet som är på 684 sidor och även i ett större format. Min YouTube-kanal iamthat.me som efter nästa video är uppe i 200 videos. Denna hemsida där jag skriver inlägg, och även min Facebooksida med samma namn.

Varför fortsätta? var även en titel jag fick till mig denna morgon. Ska jag fortsätta dela med mig av min resa som blir allt flummigare? Kommer någon kunna ta till sig och få någon glädje av det jag erbjuder? Jag har fortsatt varit öppen med det jag upplever och vad som visat sig vara möjligt som en människa på denna jord. Jag förstår att detta är en del av mitt ljusarbete här. Men hur länge ska jag fortsätta? När är jag klar? Nya saker visar sig och successivt höjs möjligheterna ännu mer. Nu med galaktiska ursprung, parallella existenser, galaktiskt helande där jag ser apparater i människor. Vad mer är möjligt?

Ibland känns det som om det vore skönt att vara en “vanlig” människa som gillar att kolla på sporten och ta en folköl och inte veta om allt jag fått veta nu. Att hålla allting väldigt enkelt och bara vara i vardagen och inte se apparater m.m. i människor, inte minnas tidigare liv, tidigare ursprung osv. Men det är kanske den tiden vi är inne i, och det var faktiskt det jag bad om för 10år sedan när jag läste en “andlig” bok och fick en aha-upplevelse och frågade mig vad mer finns som jag ännu inte vet om? Jag visste inte magnituden av min fråga men var öppen för att få veta. Det visade sig vara långt bortom vad jag i min vildaste fantasi kunde ha föreställt mig. Jag släppte alla regelverk gällande vad som är möjligt och vad som är sant och fann successivt allt högre sanningar. Jag fann att jag blivit lurad av “livet” här på jorden att uppleva en spegelvänd illusion av separation vilket gör livet väldigt komplicerat att leva. Det finns även ett annat sätt, ett nytt sätt att leva sitt liv mer medvetet ihop med livet. Det kan kännas i en första inblick att det är ett enormt arbete (vilket det är), men när det väl blir det nya normala går det som på automatik och arbetet går nästan som utav sig själv.

Expansionen är ett faktum när du slutar begränsa dig själv vid det regelverk som andra har satt upp gällande vad som är sant för dig och inte, vad som är acceptabel verklighet och inte. Låt inte andra begränsa dig vid deras nivå av medvetenhet, utan låt dig expandera din medvetenhet så som den är ämnad att göra. Du är inte ett offer för andras sanningar även om det kan vara prövande att expandera bortom och finna sig själv som en utomjording på denna planet bland andra som inte längre förstår ens verklighet.

Visst är jag också människan Teppo som gör vanliga jordiska ting även om jag parallellt upplever andra saker. Jag är trots allt här som en människa just nu, även om jag har upplevt så mycket annat (vilket vi alla har). Men jag kan inte backa tillbaka det jag nu har fått uppleva. Det går inte att glömma igen det jag nu minns av det jag tidigare glömt. Alla kanske inte är glada på mig för att jag går min väg, expanderar och kanske inte alltid håller mig till regelverk som någon annan satt upp. Jag gillar kanske inte att begränsa mina möjligheter vid deras perspektiv att se på det eftersom det alltid finns högre bortom deras sanningar. Sanningar som jag har önskat finna längs min evolution av den jag är. Vilket är vad hela livet handlar om som jag ser det. Att minnas vem vi är som vårt högsta jag.

Tack för idag! Hoppas jag inte blev för flummig för er i denna text även om jag känner mig lite flummig med feber och allt 🙂

Teppo

Det finns en kärlek inbäddad i allt

God morgon 💕

Funderade på morgonen om jag ska skriva någonting till er och fick orden ”Det finns en kärlek inbäddad i allt”. Vilka ord detta ska generera vet jag ännu inte. Får smaka lite på det.

Det första jag tänker på är alla dem som varit med om trauma i sina nuvarande liv. Hur det är för dem att läsa detta. Förmodligen känner de inte alls så utan ser detta som ett hån mot dem. Hur kan du skriva så?! Jag lovar att jag inte önskar förminska din upplevelse av detta trauma. Jag förmedlar bara min känsla av orden jag fick till mig.

Ju starkare upplevelse det är, desto högre perspektiv behöver vi nå för att få denna förståelse. Ibland behöver vi ta oss bortom detta jordeliv för att kunna se detta. Om vi enbart ser till detta jordeliv, denna enstaka upplevelse igenom en kropp så är det mycket som saknar en mening, medan det ur ett evolutionsperspektiv är exakt det vi behöver få uppleva.

Jag har återupplevt många tidigare liv i mitt nuvarande i mitt helande av mig själv. Jag har återupplevt liv där jag varit såld i människohandel där de hade sex med mig som barn, jag har varit på andra sidan av detta också i andra konstellationer. Jag har återupplevt mig som Viking och dräpt, och jag har blivit dräpt, hängd allt möjligt. Det är absolut inte trevligt att se mig i en upplevelse där jag gör ”fel”. Det får mig nästan att kräkas när jag ser på det genom min nuvarande medvetenhet. Vad jag vill förmedla är att vi har varit med om allt, vi har gjort det mesta och allt upplevs inte kärleksfullt ur detta jordelivs perspektiv att se på det. Men ändå finns där en ordning på ett sätt för att vi ska nå en medvetenhet om vårt tidigare omedvetna beteende. Detta är inget straff utan något som vi själva väljer innan vi inkarnerar. En slags karma skulle man kunna säga. Karma är inget straff som vi tänker oss här på jorden utan en balanserande kraft där vi når en högre medvetenhet även av vårt tidigare omedvetna beteende.

Ett annat perspektiv att se det ifrån är att denna jordupplevelse som en människa är som en slags film. Vi vill se alla filmer, även de där vi själva är ”boven”, ”offret” osv.

Det jag ser är vårt arbete i detta nuvarande jordeliv som människa är att balansera upp denna kraft genom ett helande. Genom förlåtelse och kärlek till det som är. Jag säger inte att det är lätt. Vi alla har en tröskel när det blir för mycket och vi inte fixar det längre. Se på dig själv med kärlek när detta händer. Vi är trots allt människor nu i en jordisk upplevelse upplevandes den största kontrasten från den vi verkligen är som jag känner till. Klart det får ett grepp om oss, klart det kan trigga dig rejält när jag skriver dessa ord.

Lätt för dig att säga som inte har upplevt det jag har gjort!!!!

Trots allt detta finns en kärlek inbäddad i allt. Du kanske inte upplever detta just nu men ur ett evolutionsperspektiv upplever du endast en av miljarder upplevelser inom tid och rum medan du själv som ditt högre jag är bortom denna tidsupplevelse. Det finns en Universell ordning i allt. Det finns elände och det finns kärleksfulla händelser i en orkestration om den vi är som vårt högsta jag.

Nu börjar min buss närma sig stationen och jag behöver kliva av. Jag önskar dig en fin dag ❤️ Försök att se dig själv, din upplevelse och andra genom kärlekens ögon. Kärlek är en energi som transformerar allt. Denna kärlek är hur det känns att uppleva sig själv som sitt högsta jag inom sig själv. Allt annat är kontraster från detta.

Har du inte upplevt rädsla har du ingen referenspunkt till den kärlek som du är. Har du inte upplevt mörker har du ingen referenspunkt till det ljus som du är osv. Vi är i en kontrasternas värld just nu.

All kärlek till dig 💕🙏

Teppo

Att minnas vem jag är (Stjärnfrö/Starceed)

Jag har alltid känt mig som en främling på denna planet. Redan när jag var ett litet barn undrade jag hur vuxna människor kan kriga och döda varandra över en bit mark på sätt som småbarn bråkar om sista tårtbiten på kalaset. Våra länder är som ett streck på en karta att kalla sitt land när vi alla är människor på ett jordklot som egentligen inte har några gränser förutom de vi hittar på. Eller hur hela länder med vuxna människor dödar varandra för att de tror på olika saker. Det jag också har känt är att det egentligen endast är några få som vill detta men ledarna för landet bestämmer över den lilla människan som måste lyda, för annars! Så de vuxna människorna dödar andra vuxna människor fast de egentligen inte vill det för att någon annan säger att de ska göra det. Som ett litet barn försökte jag förstå hur de inte kunde förstå att detta är så fel.

Jag har alltid även undrat hur vuxna människor kan smutsa ner och förstöra vår kära jord på sätt som till och med jag som ett litet barn förstår är så fel. Där vissa människor anser sig ha rätt att bestämma hur mycket man får smutsa ner och skövla, och även anse sig ha rätt att ta betalt för att andra ska få göra det. När fick dessa människor äganderätten över vår kära moder jord? Vem har sagt att det är vi människor som har rätt att sätta gränser på vår moder, skövla och förstöra och även ta betalt och tjäna grova pengar på det.

Jag minns än idag diskussionerna jag haft när jag var liten med en del om att det finns liv bortom denna jord, och hur fördummande en del var mot mig i sin starka tro att det endast finns liv på denna planet. Jag minns även hur jag som ett litet barn låg i snön på vintern med min kompis och tittade på stjärnorna med en härlig känsla inombords som jag idag kan koppla till en hemlängtan. Jag var så begeistrad i dessa stjärnor på himmelen och förundrad över vad som fanns där ute någonstans.

Det jag heller aldrig förstod var hur människor kan vara så elaka mot varandra, mobba varandra och känna sig bra med sig själv efteråt. Redan som liten var jag som en medlare för fred och att alla ska få vara med och leka. Minns att jag för ett tag sedan mötte en pappa till ett barn som bodde där jag bodde som liten. Vi pratade gamla minnen om förr och han sa att han alltid kollade om jag var ute innan han släppte ut sin lilla dotter. För då visste han att det var lugnt.

Visst har även jag också gjort dumma saker, och varje gång har det knutit sig inombords på ett sätt som inte har känts bra. Visst har jag varit som ett människobarn som provat att slicka på den frusna lyktstolpen som om den vore en isglass och fastna med tungan.

Inombords har jag i hela mitt liv känt att det existerar någonting mer och att detta inte kan vara allt. Det är någonting inom mig, en känsla, som jag inte har kunnat förstå. Det är som att jag är på en plats i ett liv som en människa men någonting ändå känns fel. Någonting stämmer inte. Det är som en känsla att vara malplacerad på ett vis men ändå försöka att passa in i samhället, hos människorna osv. men ändå känna sig annorlunda. Som om jag vore en utomjording på denna planet men i en människas kropp. Denna inre känsla har funnits inom mig i hela mitt liv, men se på mig! Jag är ju en människa här på jorden som alla andra. Varför förstår de inte att det är så fel att döda och skada varandra både fysiskt och psykiskt. Varför ser de inte illusionen när det är så tydligt att det står som en skylt som säger DETTA ÄR INTE SANT! och ändå går människan på det. Se bara på 9/11 med skyskraporna i New York som rasade pga. att flygplan flög in i dem. Det är inte möjligt att flygplan kan få dem att rasa men alla verkar ändå tro på det? Man får höra att flygbränsle inte kan bli så varmt att det kan smälta stål men det blundar man för eftersom det som sägs på nyheterna är sanningen. Tänk inte själv! Låt säga att det är sant att ett flygplan kan rasa en skyskrapa. Hur är det med Building 7 som också rasade. Denna nämns knappt på nyheterna men den rasade på samma sätt utan flygplan som en kontrollerad rivning 😱

Nu ska jag inte bli konspiratorisk eftersom det tar så mycket av min energi med diskussionerna efteråt av de andra som vill övertyga mig eller idiotförklara mig att det visst är så, eller att det inte är det. Jag känner det faktiskt redan i min kropp som om det vore så vilket också är någonting som har följt mig i hela mitt liv. Det är som att jag kan känna hur jag känner mig i framtiden baserat på det jag gör innan den har hänt. Alltid har jag inte lyssnat till denna känsla men när jag gått på ”minan” alldeles för många gånger så har jag insett att jag kan lita på det jag känner inombords.

Det är nog på grund av denna förmåga att känna hur jag känner mig i framtiden på ett sätt och hur den påverkar mig baserat på det jag gör som har fått mig att vara som jag är även om de flesta andra verkar vara på ett annat sätt. Att jag t.ex. alltid har varit öppen av mig även om andra bett mig stänga mig för att skydda mig från att bli skadad. Jag har känt att jag inte är sann i mig själv om jag inte är öppen. Någonting stämmer inte igen, den där känslan av att någonting är fel även om jag kan se att det faktiskt kan vara sant och även är det. Visst har jag blivit utnyttjad och sårad pga. min öppenhet men ändå har jag fortsatt vara det. Samma känsla har gjort mig ödmjuk där jag delar med mig av det jag vet till andra. Samma sak där så ser jag hur andra håller inne med det de vet för att sätta sig själva på en högre piedestal som mer än någon annan. Det där har aldrig heller fungerat för mig så jag har ödmjukt delat med mig av min kunskap till andra, och visst har detta utnyttjats även av stora företag som har tagit mina förslag till sina egna utan att ersätta mig med en krona. Men även av medmänniskor som har tagit det jag vetat till sitt eget och i sin tur hävdat att det var de som kom på det och hävdat sig som mer även om de fick veta från mig. Allt detta är helt okej. Allt jag velat göra är att få saker att fungera och att hjälpa mina medmänniskor och även företag att skapa produkter som fungerar på det sätt att de som använder dem kan må bra. Att vara en kugge i hjulet helt enkelt är en tillfredställelse i sig.

Det jag försöker förmedla är min känsla av att känna mig annorlunda även om jag är här på jorden i en tillsynes människas kropp just nu som alla andra. Där jag upplever ett liv som en människa och försöker passa in i samhället tillsammans med alla andra människor och trossatser som ibland känns så främmande. Jag har försökt med detta så långt att jag fullständigt har farit så långt in i den spegelvända illusionen av separation där livet har blivit en upplevelse ett fullständigt kaos. Ingenting stämmer längre! Allt känns så fel! Jag springer i mitt ekorrhjul av att jobba, tjäna pengar, vara pappa, en man med hus, bil, husvagn, hund, häst och en säsongplats på en camping. Hela kitet!

Vad är meningen med det här livet egentligen?

Detta pågick tills för ca: 12 år sedan när hela luftslottet rasade. Mattan drogs undan fötterna på mig. All grund jag trodde mig stå på försvann. Det värsta som jag kunde uppleva hände, och samtidigt det absolut bästa förstod jag först senare.

Illusionsbubblan sprack och där stod jag och inte visste vem jag var, varför jag var, vad meningen med allt detta är osv. mitt i ett 2-årigt regelrätt krig om vem som har rätt till sina barn. Där andra myndigheter etc. ska analysera mig, se om jag är lämplig, vem ska få vara med barnen, vart ska de bo osv. Allt var ett ”hullerbuller” i mitt huvud och jag försökte fungera i en redan rörig värld där jag inte kände mig hemma. När dessa 2 år gått och det började lugna sig frågade jag mig själv.

  • Vad sjutton gör jag här på denna planet egentligen?
  • Vad finns för mening i allt detta?
  • Vem är jag?
  • Varför är jag?

Jag kände att där fanns en mening, men jag kunde inte se den.

För ca. 10 år sedan sa livet åt mig genom yttre omständigheter att det är dags att vakna upp Teppo! Det är dags att minnas vem du är! Detta genom att skaka om mig ordentligt ur den spegelvända illusionen av separation (illusionsbubblan) som jag då ännu upplevde mig vara i. Detta var början på min inre resa mot en allt högre medvetenhet om den jag är.

Steg för steg skalade jag bort falska jag (roller som jag trott mig vara). Jag förändrade mina ärvda sanningar till andra som kändes sanna i mitt hjärta, jag började följa mitt hjärta i det jag gör och även lita på den där inre känslan som alltid har funnits där men som jag inte har lyssnat till och så mycket mer. Alltmer närmade jag mig mitt sanna jag. Jag började förstå varför människan beter sig som den gör, hur saker och ting egentligen hänger samman. Jag slängde mig ut på en resa och struntade i hur den togs emot av andra. Min öppenhet, min ödmjukhet, min tillit till min inre känsla, mitt starka driv att vilja förstå varför jag är här och vem jag är har fått mig där jag är idag. Steg för steg har jag även delat med mig av det jag lärt mig och förstått till andra. Jag har hjälpt andra samtidigt som jag har hjälpt mig själv. Jag har visat vad som är möjligt med mig själv som exempel. Ofiltrerat(oftast) har jag delat med mig av det jag vet och har fått uppleva av min nya värld. När det har varit väldigt bortom vad man kanske kan ta till sig som en sanning har det skapat en rädsla om hur det ska tas emot. Men jag har gått igenom denna rädsla och ändå valt att vara öppen som förr och delat med mig av mina nya sanningar, min nya verklighet med risken av förlöjligande och brist på tilltro. Nu har han fullständigt tappat sig! 😊

Längs resan har jag fått till mig saker om vem jag är och vad jag gör här på jorden egentligen. Alltid har jag inte varit mottaglig för det jag erhållit budskap om men successivt har det sjunkit in och nått en acceptans inom mig. Successivt har det även börjat visa sig genom det jag upplever och det jag kan göra. Då är det inte längre ett budskap med ord utan en faktisk verklighet för mig. Jag har inte endast kunna ta budskapet som en faktisk sanning om jag samtidigt inte kan uppleva det. Nu börjar jag även uppleva det!

Jag förstår nu varför jag känt mig som en utomjording på denna planet. Jag förstår varför jag inte förstått det som jag skrivit tidigare som jag upplevt redan som ett litet barn. Genom mitt arbete i att skingra illusionen av separation har jag börjat se mer, uppleva mer, känna mer, göra mer som har med anledningen jag är här att göra.

Mina frågor för 10 år sedan var som sagt:

  • Vad sjutton gör jag här på denna planet egentligen?
  • Vad finns för mening i allt detta?
  • Vem är jag?
  • Varför är jag?

Jag vet idag att jag är en besökare av denna plats. Planeten jorden är inte mitt ordinarie hem även om jag varit här många livstider i mitt ljusarbete, i mitt kall. Genom dessa många jordeliv har jag glömt bort vem jag är och skapat karma till mig själv. I detta nuvarande jordeliv fick jag nog och började ifrågasätta och successivt minnas varför jag från början kom till denna plats. Jag har fått hela mina sår från alla dessa jordeliv för att uppleva mig alltmer hel. Alltmer minns jag saker som jag redan är men glömt bort i denna densitet. Jag har varit i åtskilliga tidigare jordeliv i detta nuvarande för att läka det jag gjort mot andra och det andra gjort mot mig. Jag har börjat uppleva mina parallella existenser som den multidimensionella varelse jag är (vi alla är det). Jag har fått uppleva mig som andra galaktiska varelser som jag är parallellt som jag är en människa här på denna jord. Minnen av vad jag kan som dessa galaktiska varelser har börjat komma in i min nuvarande upplevelse som människa varav det galaktiska helandet jag börjat erbjuda är ett av dem.

Livet är inte längre endast som människa här på jorden. Det har expanderat bortom tid och rum och bortom jorden som människa. Jag förstår idag att jag är ett stjärnfrö (Starceed) med ett uppdrag här på jorden som har pågått längre än jag kan förstå. Jag har redan tidigare fått till mig information om detta men inte kunnat ta emot detta som ”min” sanning.

Under en meditation på en Holy Fire Karuna Reiki-kurs såg jag mig själv utanför jordens atmosfär. Jag såg jorden från ovan som när de filmar från ”ISS stationen” där man ser atmosfären och en vacker planet. Orden ”Detta är din arbetsplats” ljöd inom mig och jag sänktes ner i jordens atmosfär vilket var oerhört smärtsamt. Detta var en tid då jorden var i en nedåtgående spiral i totalt mörker. Mitt ”arbete” var att vända denna nedåtgående spiral mot mörker till en uppåtgående sådan mot ljuset. Meditationen spolades fram till min nuvarande livstid där jag stod i min nuvarande roll som Teppo med de minnen jag hade då om att vara ljusarbetare med allt jag hittills hade gjort. Jag kände då att detta stämde och jag fick en insikt och en högre förståelse för det jag gör just nu. Fick även känslan att allt arbete sedan den dagen jag sänktes ner i jordens atmosfär nu börjar nå sin kulmen och det är dags att vakna upp mer fullt ut och träda in i sin roll som stjärnfrö i sin fulla kraft. Kanske har jag haft sådana livstider även tidigare innan denna som jag ännu inte minns. Fick även budskap om att jag är en av de 144.000 som valde att komma till jorden tillsammans med Sanat Kumara när vi inom ett råd skulle besluta om jordens existerande eller inte. Jorden fick inte fortsätta ner i denna mörka spiral. Då anmälde sig Sanat Kumara och 144.000 anhängare att försöka vända denna trend. Kanske är jag en av dem men det kan jag inte säga ännu eftersom det inte är min faktiska upplevelse utan mer som budskap jag erhållit. Men det jag vet är att jag är ett stjärnfrö med flera galaktiska ursprung vars minnen börjar göra sig närvarande. Detta är inte längre någonting utanför mig i form av tro eller att det kan vara så, utan en faktisk sanning och min faktiska verklighet. Detta är en avsevärd skillnad för mig.

Nu kan jag inte längre blunda för det, för jag har fått uppleva alldeles för mycket ”bevis” genom det som hänt längs min inre resa. Jag kan inte stänga av det jag har fått uppleva och låtsas som det inte hänt. Samtidigt är det väldigt spännande att få se vad mer som är möjligt och hur livet verkligen expanderar bortom vad jag själv har förmågan att förnimma. Det jag som barn kunde känna men inte förnimma börjar nu bli min verklighet. Jag gör saker idag i mitt Galaktiska helande som jag inte trodde var möjligt för 10 år sedan. Varje gång jag rapporterar det jag gjort under dessa helanden tänker jag: Hur ska de ta emot det jag sett och gjort? Kommer de tänka att jag är helt galen när jag skriver om spårsändare som går upp till skepp med utomjordingar, intergalaktiska varelser i våra kroppar, apparater som klämmer åt våra luftvägar, kontrollcentraler i vår hjärna osv. Hur tar man emot en sådan sanning egentligen? Vem är jag som arbetar med detta? Hur är det ens möjligt? Frågan: Vem är jag? gör sig närvarande igen men på en ny nivå. Här är en YouTube-video där jag pratar om detta galaktiska helande: https://www.youtube.com/watch?v=9XzX7pdfiPY

Livet visar nya sidor av sig själv genom mitt sökande efter svar. Svaren visar sig vara bortom vad jag i min vildaste fantasi kunde ha föreställt mig eller ens tro på. Nu upplever jag dessa svar som min faktiska sanning och det visar sig att jag är en besökare av denna plats som vi kallar för jorden, och jag har förmodligen varit här under lång tid i jordisk tidsräkning. Jag kan känna en hemlängtan även om jag inte vet exakt vart jag längtar. Det är någonstans bland stjärnorna. Men det är inte dags för mig att åka hem ännu för jag har ett jobb att göra som den ljusarbetare jag verkar vara. Ett stjärnfrö (Starceed) med ett uppdrag att vända mörkret mot ljus. Detta är jättespännande och fascinerande för mig själv hur livet gav mig en käftsmäll att vakna upp ur illusionen till att uppleva min multidimensionella existens bortom tid och rum.

Vad mer är möjligt?

Det får livet visa mig. Jag följer endast mitt hjärta och gör det jag känner mig vägledd att göra via mitt högre jag. Då visar sig saker som är bortom vad jag idag kan tro på, och då får jag även uppleva denna verklighet vilket är hur häftigt som helst. Jag börjar minnas vem jag är bortom vad jag trott mig vara. Detta gäller inte enbart mig utan vi alla är mer än vi nu tror oss vara här på jorden. Vi alla har ett högre syfte inbäddad i vår upplevelse av att vara människa. Vi alla har Gudsgnistan i oss men vi har kanske gömt den så duktigt och söker efter den i det yttre där den inte finns att finna. Det vi söker efter existerar inom oss själva, och när vi når detta inom oss själva visar sig ett helt multidimensionellt Universum bortom tid och rum.

All kärlek önskar jag dig på din resa mot högre medvetenhet om den du är!
Teppo

Leva en lögn

God morgon 💕

Denna morgon trodde jag inte att jag skulle skriva till er. Men när jag klev på bussen kom känslan att skriva ändå 😊

Tänk om du fick veta att det mesta du fått veta om denna verklighet här på jorden är en lögn. En lögn som får dig att uppleva en spegelvänd upplevelse där du är en kraftlös, betydelselös varelse som är styrd av någon yttre makt som vi kallar olika för saker. En lögn som får dig att tro att det är någon annan än du själv som skapar verkligheten du får uppleva. En lögn som är så verklig att du tror att den är sann eftersom alla andra också tror på den.

Välkommen till The Matrix 😊 som är denna lögn som de flesta av oss tror på och upplever som sin verklighet. De andra har inte medvetet fått dig att tro på denna lögn eftersom de själva har blivit lärda att uppleva samma verklighet.

Ibland kommer vissa människor och påstår att detta är en lögn och visar på en annan sanning där vi är någonting mer än vi tror oss vara. Under historien har många av dessa människor blivit brända på bål, hängda på kors, stenade osv. eftersom de har väckt en rädsla i dessa människor. För helt plötsligt har du själv ansvaret för din upplevelse av verkligheten och kan inte skylla på någon yttre makt någon annanstans.

Vad skulle du göra om du existerade i denna Matrix, i denna lögn? Skulle du fortsätta leva inom illusionen och fortsätta ha skygglapparna på och släppa ditt ansvar från din verklighetsmanifestation, eller skulle du börja ifrågasätta din upplevelse?

Skulle du ta det röda, eller det blå pillret?

Vill du fortsätta drömma inom lögnen, eller vill du se igenom lögnen?

Du lever just nu inom denna Matrix där många har tagit det röda pillret och börjar ta tillbaka sin kraft från lögnen av att vara kraftlös, meningslös, betydelselös och strålar i sin manifestation och visar vad som är möjligt. Kanske är du en av dem?

Fortfarande finns de som blir rädda för detta men istället för att stena, bränna på bål eller hänga upp på ett kors förlöjligar de och idiotförklarar osv.

Men ingenting kan längre stoppa utvecklingen eftersom evolutionen har sin gång. De gamla sätten fungerar inte längre och vi måste finna nya. Lögnen håller inte längre och börjar spricka upp alltmer. Alltfler vaknar och sprider nya sanningar om verkligheten.

Det är en spännande tid att leva i 🙏

Om du tror på lögnen så säger jag till dig att du inte alls är betydelselös utan en kraftfull varelse. Du är så kraftfull att du manifesterar den verklighet du upplever just nu. Kanske har du manifesterat den omedvetet baserat på lögnen The Matrix som de flesta andra. Inse då att du har kraften att förändra den. Du behöver endast se över dina sanningar, det du blivit lärd. Ifrågasätt dem, ifrågasätt allt och bilda din egen uppfattning som klingar sant i ditt hjärta.

Hur mycket av det du anser dig veta har du fått veta av någon annan? Är det då verkligen din sanning? Lever du din verklighet eller en ärvd sådan?

Ha en fin verklighet idag 😊🙏

Nu måste jag kliva av bussen.

All kärlek 💕

Teppo