Det är inte synd om dig

Ikväll fick jag en känsla för att ta fram min bok “Jag ÄR – En ljusarbetares blogg om livet” och intuitivt öppna en sida för att läsa vad som stod. Jag landade på inlägget/budskapet som heter “Det är inte synd om dig”. När jag läst färdigt inlägget fick jag känslan att jag ska dela inlägget ur boken med er här på hemsidan så ni kan få provsmaka hur den känns att läsa.

Jag ÄR – En ljusarbetares blogg om livet är en bok på 684 sidor. Den innehåller inlägg/budskap om livet ur mängder av perspektiv. Varje inlägg/budskap är ett separat budskap så man kan använda boken på det sätt jag gjorde denna kväll och intuitivt öppna en sida och se vad det står. Man kan givetvis även läsa den från början till slut om man önskar eller helt enkelt se i innehållsförteckningen vad som känns mest intressant just nu.

Boken går att köpa via WebShop på denna hemsida, och även via Internetbokhandeln som t.ex. Adlibris, Bokus m.fl.

Håll till godo 🙂
/Teppo


“Det är inte synd om dig”
ur boken
Jag ÄR

En ljusarbetares blogg om livet
av Teppo Oksa


Jag förstår om det jag kommer att skriva i detta inlägg kan kännas hårt och kallt ur ett perspektiv, medan det ur ett annat perspektiv handlar om att du ska stå i din egen kraft. Ur ett “jordiskt perspektiv” där detta nuvarande liv är allt som är så kan detta kännas hårt och orättvist, medan det ur ett evolutionsperspektiv är helt självklart. Jag skriver här på denna sida för att hjälpa dig att nå den du är, som du kom för att vara, och denna plats befinner sig inom dig själv. Från denna plats står du i din egen kraft och har inte överlämnat någonting utav dig själv till någon annan eller någonting annat. Du kan fortfarande givetvis ge utav dig själv till någon annan men du ger inte bort din kraft till någon annan när du gör detta. Du ger av kärlek för att stärka andra utan att förlora din egen kraft samtidigt. Du är centrerad i dig själv och utgår ifrån denna kraft som du kan känna inom dig när du befinner dig inom dig som den du är, som du kom för att vara.

Vi människor har så många olika sätt att lämna bort vår kraft i tron om att vara någon som vi egentligen inte är. Vi agerar roller som vi även har identifierat oss med vilket i sin tur skapar falska jag som i sin tur förhåller sig med egot som om detta vore den vi är. Egot är en egenskapad föreställning om att vara någonting som du inte är. Den baseras på dina nuvarande sanningar om att vara någonting som även skärmar av den du verkligen är inom dig själv. När du förhåller dig med egot som om det vore den du är så är du sårbar på ett sätt som inte är sant. Det är givetvis sant ur det perspektiv som du upplever det igenom när du väl befinner dig där, men ur ett annat perspektiv så är det endast en illusion av separation. Den som såras när du förhåller dig med egot är rollen som du har identifierat dig med. Du upplever dig bli sårad eftersom rollen inte är äkta. Egot tar åt sig eftersom den har skapat sig en föreställning om att vara någonting vilket sedan blir påverkat av någon annan om de säger eller gör någonting som denna roll inte uppskattar. Eftersom du samtidigt har skärmat av den du verkligen är inom dig själv när du förhåller dig med egot och dessa roller som är dina falska jag så ser du inte spegelbilden som händelsen visar dig, utan oftast så agerar du utåt emot det som visar den du i själva verket är inombords. Detta kan vi se hända överallt i världen. De flesta konflikter baseras även på detta. Där vi inte tar åt oss budskapet från det yttre utan istället tycker synd om oss själva eller blir arga för att någon annan har sagt någonting till oss som vår roll som förhåller sig med egot inte uppskattar. Vi har identifierat oss så hårt med dessa roller så det råder ingen tvekan om att detta verkligen är den vi är. Det vore ingen illusion om vi verkligen såg igenom den. Det är först när man börjar reversera formningen och avidentifierar sig ifrån dessa roller som man börjar se igenom illusionen och även vad som har skapat den. Mitt inom den så är allt annat fullkomligt nonsens. Jag vet mycket väl vem jag är!!! Kom inte här och säg att jag inte är den jag upplever mig vara!!! 😀

Man lever i sin illusionsbubbla där man tror sig vara någon som man inte är. Man har stängt av och lever i en slags drömvärld skulle man kunna säga. Denna illusionsbubbla förhåller sig inom de sanningar som man har erhållit från sin uppväxt och detta är nu den egna världen som man upplever. Man tror att de andra upplever samma värld men alla inom illusionen av separation upplever sin egen bubbla av sanningar som är isolerad ifrån varandras bubblor. Det är som att gå med skygglappar och tolka verkligheten därigenom. Det finns mer men man ser det inte och man är inte heller öppen för det. I denna illusionsbubbla existerar alla dessa roller som man har identifierat sig med som i sin tur förhåller sig med egot. Det är nu egot som styr och ställer över livet medan den du verkligen är får stå åt sidan för egots framfart. Inte förrän du börjar ifrågasätta illusionsbubblan börjar den lätta upp. Men det är inte enbart en bubbla som förhåller sig utom dig själv emot andra, utan även en bubbla som förhåller den du upplever dig vara utom dig själv. Du lever som i en slags mellanvärld där du inte har kontakt med den du är inom dig själv och samtidigt tolkar världen utom dig som någon annan eller någonting annat. Hela upplevelsen utav livet förändras tack vare detta. Det är givetvis inte enbart svart eller vitt eftersom vi pendlar mellan olika tillstånd att vara. Du kan givetvis känna den du är inom dig själv i omgångar och detta är när du känner dig nöjd med den du är eller det du gör. Då du även kan känna kärlek är då du kan känna den du är inom dig själv. Men oftast så förväxlas denna upplevelse med att det är någonting i det yttre som har orsakat detta (vilket är sant till en viss del) men det är den du är inom dig själv som du kan känna. Det är även därför egot säger åt dig att det är det yttre som skapar denna känsla inombords eftersom illusionsbubblan inom dig själv förhindrar dig att inse att det är dig själv som du känner. Denna saknad av dig själv inom dig själv skapar en mängd olika behov som egentligen aldrig tar slut förrän du sticker hål på illusionsbubblan av separation både ifrån andra och även dig själv inom dig själv.

Upplever egot eller rollerna att någon annan har betett sig orätt emot dig, eller att livet upplevs orättvist. Då kan det skapa en känsla där man tycker synd om sig själv. Man ser inte sin egen storhet utan sin litenhet vilket är dessa falska jag vilket enbart är roller som inte är äkta. Man förminskar sig själv och tar sig ännu längre bort ifrån sin egen kraft genom att tycka synd om sig själv. Man tar inte emot budskapet utav det som händer utan ser enbart “ondska” i det som sker. De är dumma emot mig, livet är orättvist och så vidare.

Eftersom egot skapar en spegelvänd upplevelse utav livet så vill man givetvis även att andra ska tycka synd om en också. För då bryr de sig om en tänker man, och gör de inte det så upplevs de känslokalla och hårda. Men vad är det egentligen som händer när man tycker synd om sig själv? Jo man tar bort sig själv ännu mer ifrån den man verkligen är. Man förminskar sig själv och ser sig själv som ett offer för omständigheterna. Allt som sker på denna jord gör det av en anledning. Det finns ett budskap i det som sker och allt är en sann orkestration av livet. Visst kan det upplevas väldigt hårt och orättvist på många plan här på denna jord, men ur ett evolutionsperspektiv så sker allt så som det behöver göra. Det finns lärdomar i allt som sker även i de allra hårdaste upplevelserna. Ser man livet ur ett “jordiskt perspektiv” där detta livet är det enda livet så är det givetvis sant att det är orättvist och att det är så hemskt. Men om man ser det ur ett evolutionsperspektiv där livet fortsätter i evighet och detta är en av de upplevelser som du har valt att få uppleva för att därigenom kunna höja din medvetenhet om den du verkligen är så kan alla upplevelser ge lärdomar emot en högre medvetenhet om den du är. Även de som leder till döden i denna kropp som du just nu bär kan göra detta, och gör det också för den delen. Så här är du kanske nu och tycker synd om dig själv för att livet är så hemskt och allt går käpprätt åt skogen. Det existerar ingen mening i någonting alls utan allt är bara “skit”. Du är så nere så det finns ingenting i denna värld som kan få dig att uppleva detta annorlunda än så. Du har så att säga skärmat av dig ifrån den du verkligen är till en sådan grad så att du inte kan ta emot att det existerar en annan sanning än den som du upplever just nu. Illusionen av separation har ett sådant grepp om dig och genom att även tycka synd om dig själv som ett offer för omständigheterna så stärker du denna illusion ytterligare. Sedan så önskar du även att någon annan ska tycka synd om dig för att bekräfta denna illusion ännu starkare vilket får dig ännu djupare in i gropen som du har grävt till dig själv. Du tänker att de bryr sig om dig när de tycker synd om dig när de i själva verket spär på eländet som du upplever just nu.

Jag vill säga som så att det inte alls är synd om dig. För du är en helt fantastisk människa även om du upplever dig vara djupt nere i eländet just nu. Du är inget offer för omständigheterna utan du har just nu en upplevelse som är väldigt stark av separation ifrån den du verkligen är. Jag vet och förstår verkligen att du inte är direkt mottaglig för att höra detta när du är mitt inne i ditt elände. Jag vet för jag har själv kravlat i dyn och tyckt synd om mig själv och även sett mig som ett offer för omständigheterna som var då. Detta var en väldigt lärorik tid i mitt liv som jag behövde för att kunna se kontrasterna till där jag är nu. Jag har även varit så långt in i illusionsbubblan i dessa falska jag vilket är roller som jag hade identifierat mig med så att jag inte kunde känna den jag verkligen är. Så jag vet hur det är att vara där också. Skygglapparna är på och man ser inte klart. Men jag lovar att det finns ett annat sätt att se på tillvaron. Det är även därför jag skriver här på denna sida och även har skrivit min bok Den inre flykten. Du behöver endast nå ett tillstånd där du vill se en förändring där du verkligen tror på att det kan finnas ett annat sätt. Där du är mottaglig för att ta emot detta och även börjar söka efter en djupare sanning till varför du eventuellt kravlar i dyn av meningslöshet just nu.

Jag kommer aldrig att tycka synd om dig för jag vill dig inget illa. Varför skulle jag förstärka din illusion av separation ytterligare genom att göra detta? Det är totalt ologiskt för mig. Medan det ur ett annat perspektiv kan upplevas som om jag vore kall och inte bryr mig. Men detta är endast en spegelvänd upplevelse genom egot. Jag bryr mig genom att visa att det finns ett annat sätt, inte genom att gå in i din illusionsbubbla av separation för där finns ingenting för mig att göra. Jag upplever ju inte din bubbla och det gör ingen annan heller. Jag sticker dock gärna hål i den så att den säger “pop” 😀 Där du helt plötsligt kan se ljuset och möjligheterna som finns där precis i din närhet men som du kanske har skärmat av dig ifrån eftersom skygglapparna var på vilket skapade din verklighet.

Allt jag har skrivit i detta inlägg där jag har varit väldigt på och skrivit i DU-form handlar inte om dig personligen. Däremot så vill jag att det ska kännas lite riktat och även lite provocerande för att sticka ett litet hål i “illusionsbubblan”. Kanske går det inte in utan ut emot mig istället som att jag är hård och orättvis. Men detta kan jag inte göra någonting åt. Jag vet hur det är att vara där i “illusionsbubblan”, och jag vet hur det är att tycka synd om mig själv och även att livet verkar så himla orättvist emot mig. Jag vet att jag då inte var så särskilt mottaglig för det jag skriver just nu. Men om du kanske befinner dig just där jag målar upp genom denna text och ändå läser detta så har du nått ett tillstånd av att du har fått nog. Då kanske det ändå kan ge dig en liten glimt av att det även finns ett annat sätt. Att det är möjligt att slå hål på illusionsbubblan eftersom jag har gjort det. Jag är varken mer eller mindre än dig. Jag är en “vanlig” person som har kommit för att leva ett liv här på jorden, men som har vänt mig inåt för att söka efter svar. Därigenom har även min längtan av att få dela med mig av det jag har funnit dykt upp och det är därför jag skriver så som jag gör. Jag har egentligen inget egenintresse i detta mer än att få hjälpa dig att finna din väg i livet. Där du inte är ett offer för omständigheterna och det är inte synd om dig. Du är så mycket starkare än så och denna kraft finner du inom dig själv om du bara ser till att känna efter därinne. Det som illusionen av separation kanske förhindrar dig att göra just nu. Men det finns ett sätt ur denna illusion. Det finns egentligen många. Jag erbjuder dig det sätt som jag har erhållit, och andra gör det på sitt sätt. Alla behövs eftersom vi alla är mottagliga från olika perspektiv.

Jag önskar dig all kärlek och ljus även om du kanske just nu enbart ser ett mörker <3 Men mörker är endast en avsaknad av ljus, och ljus är den du är och mörker är din illusion av separation. Bortom detta får du uppleva kärlek och ljus vilket jag verkligen önskar dig av hela mitt hjärta <3

Kram Teppo

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.