Det finns inget helvete eller någon straffande Gud

Det finns ett helvete vilket är vad du skapar till dig själv i tron om att du straffar någon annan. Helvetet existerar här på jorden och baseras på dina nuvarande sanningar i tron på bland annat en straffande Gud och andra straff som du själv erhåller, eller tror dig ge någon annan medan du straffar dig själv. Du lever ett liv i tron om att det existerar ett straff den dagen som du dör om du har gjort något dumt. Vad som är dumt är oftast någonting som någon annan har bestämt. Detta gör att du inte känner dig fri att vara eller leva som du själv vill eftersom det finns ett regelverk för hur och vad som är acceptabelt för att inte bli straffad. Ofta är dessa regelverk skapade för att mata den spegelvända ego-världen som håller oss i rädsla inom illusionen av separation. Tror du inte på den straffande Guden så kanske du straffar dig själv genom att leva i rädsla för det totala mörkret och tomheten som kommer den dagen du dör. Tänk om vi har blivit lärda lögner där inget av detta är sant utan endast en massa påhitt för att hålla oss människor kontrollerbara i ett helvete som vi själva har skapat.

Vi blir lärda olika saker som får oss att leva i rädsla och hålla oss själva i vårt eget helvete. En av dessa saker är just vikten av förlåtelse som ofta tolkas spegelvänd när vi befinner oss inom den spegelvända illusionen av separation. En verklighet som skapas av att vi tror oss vara någon som vi inte är och därigenom förhåller oss med egot som skärmar av vårt sanna jag. Detta i sin tur gör att vår spegelbild i det yttre inte längre är en spegelbild om vem vi är inom oss, utan vi tror att det är någon annan i det yttre som inte har någonting med oss själva att göra. Vi ser oss så att säga i spegeln och säger “Det där är inte jag!”. Denna spegelvända upplevelse av verkligheten är det som ställer till så mycket elände, och den får oss att skapa ett helvete till oss själva.

Om vi ska se på förlåtelse vilket var min första känsla för detta inlägg så tror vi ofta att vi straffar någon annan genom att inte förlåta dem om de har gjort oss något dumt. “Jag kommer aldrig att förlåta dig för det du har gjort!” kanske du tänker och går med ett agg emot den andra personen. Du tror att du sitter på makten över hur den andra personen ska må, och du tror dig straffa den andra personen genom att inte förlåta. Visst kanske den andra personen kan tycka det är jobbigt om du inte förlåter. Men det är denna persons eget straff att inte släppa sig själv fri ifrån dig. Tycker inte den andra personen att det är jobbig om du inte förlåter så påverkar ditt agg emot personen ingenting alls. Den andra personen kanske mår hur bra som helst medan du tror dig straffa denna person genom att inte förlåta.

Om vi ska se närmare på den spegelvända upplevelsen av att inte förlåta så behöver vi se vad som verkligen händer när vi inte gör det. Som jag skrev tidigare så tror du dig straffa någon annan genom att inte förlåta dem. Men i själva verket straffar du dig själv och håller dig själv i fångenskap i ditt eget helvete. Varje gång du minns en händelse där någon annan har gjort dig orätt. En händelse där du hyser agg emot en annan person som inte förtjänar att bli förlåten av dig. En person som du tror dig straffa genom att inte förlåta. Då återskapar du denna händelse i ditt minne. Detta skapar i sin tur tankar inom dig om denna händelse som inte längre är ett nu. Vad gör då dessa tankar inom dig? De skapar känslor. Vilka känslor tror du skapas genom att du minns denna händelse? De skapar exakt samma känslor som när det var en händelse. Det vill säga du skapar samma känsla i din kropp varje gång du minns denna händelse av den andra personen som du inte anser förtjänar någon förlåtelse. Du straffar alltså dig själv medan du tror dig straffa någon annan. Du har så att säga skapat ett fint litet helvete där du är fången medan du tror dig sitta på makten över den andra personens mående. Detta är en väldigt spegelvänd upplevelse som många av oss människor går omkring med.

Huvudanledningen för dig att förlåta den andra person som har gjort dig något orätt är att släppa dig själv fri ifrån händelsen. Släpp dig själv fri från ditt helvete som du håller dig fången i. Visst är det skönt att kunna förlåta den andra personen även i det yttre för att slippa spänningarna som skapas mellan er. Men den andra personen kanske också är i sitt eget helvete och inte tar emot din förlåtelse av dem. De kanske fortfarande tycker du är “knäpp i huvudet” eller vad det nu var för någonting. Om så är fallet så släpp det bara och förlåt personen mentalt inom dig själv för din skull, för att släppa dig själv fri från bojorna. När du gör det så påverkar inte den andra personen dig längre. När du minns händelsen så har den inte längre någon laddning energimässigt och skapar inte längre samma känsla i din kropp. Den är endast ett urladdat minne av någonting som har varit och inte längre är. Du har släppt dig själv loss ifrån ditt helvete som du skapade till dig själv.

Om jag ska spinna vidare på förlåtelse så handlar det även om de händelser där du inte kan förlåta dig själv för att du har gjort någon annan orätt. Du kanske försöker be om förlåtelse till den andra personen men de vägrar ta emot din förlåtelse eftersom de nu tror sig straffa dig medan de själva sitter i sitt eget helvete. I det här fallet behöver du inse att det är deras val om de vill sitta i sitt helvete eller inte, inte ditt. Du har inte makten över vad någon annan gör, och du är heller inget ett offer för det. Har du försökt att be om förlåtelse och den inte tas emot så är det deras problem, inte ditt. Förlåt dig själv för det du har gjort som du inte ansåg var rätt. Det är samma sak här. Du straffar dig själv om och om igen för det du har gjort så länge du inte förlåter dig själv. Du erhåller samma känsla i din kropp och du håller dig fast i ditt eget helvete åter igen. Släpp dig själv fri ifrån det och förlåt dig själv och vänta inte på att bli förlåten av den andra om de så gärna vill hålla sig själva kvar i sitt helvete. Det är deras val, inte ditt. Du bestämmer över din upplevelse, och de över sin.

Helvetet existerar här på jorden när vi inte minns vem vi är och upplever en spegelvänd upplevelse av verkligheten genom den spegelvända illusionen av separation.

Hur var det med den straffande Guden som får oss leva bakbundna? Existerar den? Det existerar ingen straffande Gud, eftersom vi är Gud i en upplevelse utav det. Med andra ord kan vi säga att vi är vårt Högsta Jag, Medvetandet, Källan eller vilka ord du vill använda som upplever sig själv genom en illusion av separation. Vi är som små barn till källan/Gud, eller som Gudagnistor som har glömt bort vem vi är. Skulle vi då straffa oss själva för att vi har valt att glömma bort vem vi är för att få uppleva en upplevelse genom illusionen av att tro oss vara någonting annat för att få uppleva oss själva genom den formen av liv? Nej, det känns helt enkelt inte sant. Det existerar inte någonting sådant som en straffande Gud. Den som straffar dig är endast du själv återigen. Det vill säga du skapar ditt eget helvete. Egentligen existerar inte några regler för hur du ska vara. Det har skapats regler här på jorden i ett försök att hålla oss kontrollerbara genom att få oss tro på en straffande Gud. Däremot existerar det Universella lagar för skapelsen som påverkar oss på olika sätt baserat på det vi gör. Dessa Universella lagar för skapelsen existerar för att kunna höja medvetenheten om den vi är, vilket är själva meningen med livet.

Vi är vårt högsta Jag/Gud som har valt att uppleva “livet” genom att separera sig själv genom att glömma sig själv. Detta är det högre jaget. Det högre jagets strävan är att minnas sig själv igen. Det är som en kurragömmalek med sig själv. Ett sätt att minnas igen är att inkarnera ett lägre jag i en kropp på låt säga planeten jorden för att uppleva sig vara du. Som dig här på jorden har du glömt vem du är som ditt högre jag och upplever ofta en spegelvänd illusion av separation som jag skrivit om tidigare. Allt vi gör påverkar medvetandet. Eller med andra ord, allt vi gör påverkar den vi själva är som allt som är, Gud, Det högsta jaget.

Om vi agerar omedvetet emot någon annan. Då agerar vi omedvetet emot oss själva som vårt högsta jag. Om vi agerar kärleksfullt emot någon annan. Då agerar vi kärleksfullt emot oss själva som vårt högsta jag. Resan genom “livet” är att nå en högre medvetenhet om vem vi egentligen är igen som vårt högsta jag. När vi agerar omedvetet så hamnar det på läroplanen att bli medveten om. Vi kan kalla det för karma. Men karma är inget straff, utan en läroplan emot en högre medvetenhet om den du verkligen är som ditt högsta jag. Livet är en upplevelse av att minnas vem du är återigen. Det existerar inget helvete den dagen då du dör. Som jag ser det så hamnar du i motsvarande medvetenhet i det ickefysiska som du befann dig inom i det fysiska till en början. Vilket kan vara ett helvete som du själv har skapat. Sedan återgår du till den samlade medvetenheten som ditt högre jag som minns alla inkarnationer sedan dagen du valde “livet” som ditt högsta jag. Med din högre jags medvetenhet får du sedan återse “livet” på jorden. Du får se och känna hur påverkan blev när du har agerat omedvetet emot andra. Du får även se och känna på dess efterföljder där den andra personen i sin tur har påverkat flera. Inte som ett straff utan för att nå en högre medvetenhet om ditt tidigare omedvetna agerande. Det vill säga hur du får en annan människa att känna sig här på jorden kommer du att få känna själv när du lämnar denna upplevelse i denna revision eller vad vi ska kalla den. Du får även känna hur denna persons vänner, familj, eller vem som än påverkades av detta du gjorde kände sig. Kanske inser du att du behöver lära dig mer om detta för att nå en högre medvetenhet om ditt tidigare omedvetna agerande att du väljer en inkarnation där du själv får uppleva det som du tidigare har påverkat andra. Inte som ett straff återigen utan för att erhålla en högre medvetenhet igenom det vilket är meningen med “livet”.

Samma sak sker med allt kärleksfullt som du har gjort emot andra. Där du har agerat medvetet och kärleksfullt får även du känna hur du fick dem att känna, och även genom alla dess följder.

Det blir som en liten revision när vi lämnar denna upplevelse för att se hur själva upplevelsen var. Du kan även som ditt högre jag studera upplevelsen i efterhand i den övre världen för att lära dig ännu mer utav den även om du inte inkarnerar in i den igen, vilket du också kan göra. Du kanske känner att jag försöker igen, och denna gång ska jag minsann klara av dessa svårigheter som jag inte klarade sist. Du kan jämföra detta liv med ett datorspel. Första gången du spelade spelet så gick det kanske inte så bra. Men med tiden blir du allt skickligare på spelet och kan hantera spelet/”livet” alltmer medvetet.

Det existerar alltså inget helvete annat än det som du skapar till dig själv. Det existerar ingen straffande Gud annan än den du blivit lurad att tro på, vilket är sätt för att hålla dig kontrollerbar. De Universella reglerna existerar för att du ska nå en högre medvetenhet om den du är som i sig själva orkestrerar ordningen.

Visst är det bra med några riktlinjer så att det inte är okej att gå omkring och döda och skada varandra, vilket vi ändå gör. Men vi kommer att få känna hur vi fick andra att känna så det balanserar upp sig åndå tillslut. Observera återigen att det inte är ett straff utan enbart för att nå en högre medvetenhet både genom det vi agerat omedvetet och medvetet. Allt är bra och allt ordnar sig för allt är du i en upplevelse utav det. Det existerar egentligen inga andra eftersom allt är ett och från samma källa som vi kan kalla Gud.

Bara genom medvetenheten om att du kommer få känna hur du får andra att känna sig kan vara en riktlinje att förhålla sig till även här på jorden. Då kanske människan skulle få sig en tankeställare innan man agerar orätt emot någon annan för egen vinnings skull. Det är just detta som de falska jagen och egot skapar genom den spegelvända illusionen av separation.

Vi har glömt bort vem vi är och ser oss i spegeln och säger: ”Detta är inte jag! Du är dum! Du är elak och jag kommer aldrig förlåta dig! Jag kommer straffa dig i all evighet medan jag egentligen sitter i mitt eget helvete och straffar mig själv.”. Jag ser mig själv i spegelbilden och säger ”lalalalala” och håller för öronen och förnekar att det är mig själv jag ser i det yttre för jag vet minsann vem jag är. Jag är den här klumpen av kött och blod som lever en stund här på jorden, och jag kan roffa åt mig massor på andras bekostnad för sen när jag dör kommer allt ändå att bli svart och jag kommer undan med allt. Så jag lever ”röjarlivet” som en gangster tills jag sedan får återuppleva allt som jag har gjort emot andra och fick mig en liten bonuslista på läroplanen. Hoppla, nu fick jag ta lite kvällskurser för att komma igen på årskurs 2 (även om det inte är något straff).

Var kärleksfull och omtänksam emot andra, och var även kärleksfull och omtänksam emot dig själv. Förlåt alla andra för din skull och förlåt även dig själv för din skull. Gör det för att släppa dig själv fri att leva ditt liv genom kärlek och omtanke. Det existerar inget annat helvete än ditt eget. Släpp dig själv fri ifrån det och lev i himmelriket istället. Även himmelriket är här på jorden just nu och inte någon annanstans i någon avlägsen framtid. Himmelriket är inom dig själv. Det är ingen plats utan ett sinnestillstånd som du själv kan skapa. Den har ingenting med illusionen här på jorden att göra, utan med dig som den du verkligen är. När du ser vem du är och kan känna det så känner du kärleken porla inom dig. Du kan se en vacker molnformation och bli helt salig. Även den vackra solnedgången som speglar sig i vattnet kan skapa detta sinnestillstånd, och även alla vackra själar när du ser igenom deras egna illusioner om vem de är. Du ser då allt klart och ser kärleken genomsyra illusionen de upplever. Ty de vet inte vem de är när de agerar omedvetet. För de är allt i tron om att de är någon annan.

All kärlek till dig!
Teppo

Kommentera

%d bloggare gillar detta: