Egots förklädnad i andlighet

När vi har blivit medvetna om egot och börjat avidentifiera oss från våra falska jag som förhåller sig med egot. Då tar ofta egot en annan form istället och gömmer sig bakom andligheten. Vi tror oss vara fria ifrån identifieringen med egot fast den endast har bytt förklädnad.

Egot stärker den vi tror oss vara, och tror vi oss vara någon som vi inte är så stärker egot även detta. Vi identifierar oss med allt möjligt vilket egot stärker. Vi identifierar oss med de roller vi agerar, vår partner, det vi tycker om, det vi gör, vår arbetstitel, vår kropp, våra tankar och även andligheten och så mycket mer.

Den inre resan handlar ofta om att avidentifiera sig ifrån allt detta och därigenom nå sitt sanna jag allt starkare eftersom det är egot och de falska jagen som skärmar av detta. Det som också händer längs denna inre resa är att man ofta blir medveten om att man är en andlig varelse i en fysisk kropp. Att livet här på jorden är en upplevelse igenom en kropp. Den handlar även om att ärligt se inåt till sitt eget bagage, sina skuggsidor och sitt mörker och transformera detta till medvetenhet om den man är. Det är längs den inre resan som även andligheten kommer in i bilden.

För en del är andlighet någonting som man ägnar sig åt, medan för andra är det någonting som man inser att man är. Beroende på perspektivet till detta kan även egot följa med i en andlig förklädnad när man har identifierat sig med andligheten som någonting man gör. Detta gör att det sanna jaget skärmas av eftersom andligheten nu är det nya falska jaget som egot förhåller sig till.

Kanske har man lärt sig andliga principer där man måste vara på ett visst sätt för att vara andlig. Man är inte längre sann emot sig själv eftersom man istället har klätt på sig ”andlighetsrollen”. Eller så ska allt endast vara kärlek och ljus. Sitt eget mörker och sin egen smärta anses vara någonting dåligt som man nu ska förklä i någon sorts påklistrad lycka av att allt måste vara så harmoniskt till det yttre. Då tror man sig visa andra att man är så andlig och medveten vilket man nu även har identifierat sig med. Det är som att lägga på locket igen och inte se det livet vill visa om den vi är. Det blir som en ny början av den formning av falska jag som skapades under ens uppväxt. Men nu kan egot istället fästa sig i dessa andliga principer medan man tror sig vara helt fri ifrån dem.

Du behöver inte vara på något visst sätt för att vara andlig. Du är redan en andlig varelse i en fysisk kropp hur du än är eller beter dig. Detta förändras inte på grund av hur du är eller vad du gör. Visst finns det saker som vi gör som vi kallar för andliga saker, men det jag menar är att du är en andlig varelse bortom tid och rum som just nu upplever en tillsynes fysisk upplevelse igenom en kropp i en tids och rums upplevelse. Var uppmärksam på om du har identifierat dig med nya saker i tron om att du redan är klar med ditt eget arbete med dig själv. Det är väldigt lätt och väldigt vanligt att det andliga egot tar vid när vi jobbar med oss själva, och vi går istället in i en sorts oärlighet emot oss själva eftersom vi har satt krav på oss själva att vi måste vara på ett visst sätt. För annars är vi inte andliga.

Livet behöver inte vara så allvarligt hela tiden. Det måste inte endast vara ljus och kärlek och en underbar harmoni och lycka. Gör det du brinner för utan att straffa dig själv på grund av vad du tror andra ska tänka om dig om du gör det. Se även ödmjukt på dina svagheter utan att straffa dig själv. Se ärligt på din smärta utan att döma dig själv. Inse att du kan vända allt detta till styrkor och medvetenhet istället. Det är inga svagheter och du måste inte visa dig som ljus och kärlek och att allt är så himla ”glatt” för att vara andlig. Du kan vara förbannad, frustrerad och ledsen också eftersom alla våra känslor är valida. Dömer du vissa känslor så har du ett motstånd emot dig själv. Agerar du roller som du identifierar dig med så är egot oftast där med dig samtidigt, och det är egot som dömer och straffar dig själv.

Var sann emot dig själv. Försök att inte identifiera dig med någon roll av andlighet för det gör den ofta till ett falskt jag. Då är egot där och skymmer ditt sanna jag vilket förhindrar dig att nå det. Andligheten blir då någonting du gör och ingenting du är. Lev i din sanning istället och släpp ditt motstånd emot dig själv och var dig själv. Du är bra precis just så. Du behöver inte visa någonting annat än den du verkligen är. Det är äkta och sant och det är även då äkta kärlek kan uppstå. Du är inte sämre för att du har dina mörka sidor eller ett bagage med dig. Vi alla har dem. Oavsett vilket så kommer inte alla att tycka om dig ändå eftersom du alltid kommer att spegla skuggsidor hos någon annan. Men du kommer tycka om dig själv när egot inte är där och dömer dig. När andra tycker om dig då så är det dig de tycker om, inte ett falskt jag vilket är en roll som du börjat agera för att låtsas vara någon annan än du är.

Andligheten har nästan blivit som ett nytt mode. Som ett regelverk där man ska säga de rätta orden, vara på rätt sätt och man måste så himla mycket för att vara andlig och för att egot ska få bekräftelse och stärkas av det. Skit i det för sjutton! Du måste ingenting överhuvudtaget för att vara andlig. Du är det ju redan! Släpp alla måsten och allt motstånd inom detta och se ärligt på dig själv vad du verkligen önskar och du kommer allt närmare sanningen om vem du är. Vilket är en andlig varelse i en fysisk form av upplevelse just nu.

Andligheten är ingen religion att tro på eftersom den är ditt sanna jag (den du är). Tror du bara på det så befinner du dig uppe i huvudet och upplever en illusion av separation ifrån ditt sanna jag. Lever du det istället så landar du i hjärtat och kan åter känna och vara ditt sanna jag.

Känns det sant för dig så lev det istället. Det är först då skillnaden visar sig i ditt liv eftersom det är då insikten infinner sig genom din egen upplevelse av verkligheten. Då är det inte längre en tro på någonting utan en faktisk egen-upplevd vetskap om någonting. Det spelar ingen som helst roll om någon annan tror på det som du nu vet eftersom vi alla har olika sanningar och perspektiv att uppleva denna verklighet igenom. Men fastna inte där heller eftersom det alltid existerar en ännu högre sanning att uppleva och veta. Fortsätt bara vara sann emot dig själv och skapa inte så mycket måsten över hur du behöver vara. Var dig själv och det är bra nog! Duger det inte för någon annan så är det deras problem, inte ditt.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: