Förhindrar mitt sökande mig?

När man befinner sig på en inre resa så är det ett sökande som sätter igång. Ett sökande efter allt högre svar ur mängder av olika perspektiv. Ett sökande efter meningen med sitt eget liv, ett sökande efter sina skuggsidor, ett ständigt sökande efter mer svar.

Successivt finner man även svar och upplevelsen av livet förändras på ett tillsynes magiskt vis. Ofta ställer man sig frågan: Vad mer är möjligt? och sökandet efter detta fortsätter.

Detta kan bli väldigt intensivt. Åtminstone har det varit så för mig. Det är lite så jag fungerar. Påbörjar jag något som jag brinner för blir jag som en borr som bara fortsätter. Men när jag finner ett svar uppstår även nya frågor att söka svar på. Livet expanderar alltmer och allt djupare sanningar bär jag.

Jag sökte och fann väldigt intensivt i många år, och jag gör det fortfarande men inte lika intensivt längre. Jag är inte den där borren utan låter det komma inom sin tid.

Anledningen till att jag inte söker lika intensivt var insikten jag erhöll att jag inte var lika närvarande här och nu för att uppleva det som är. Jag var hela tiden i ett sökande efter vad mer som existerar. Precis som det var inom illusionen av separation där egot ständigt söker kompensation för sin egen ofullständighet om den man är i det yttre. Egot är aldrig nöjd och heller aldrig i nuet. Nu hade det fått fäste i ett annat falskt jag istället. Nämligen Sökaren. Sen sökaren och finnaren, och den som berättar detta vidare.

Vad är meningen med att söka och finna om man inte samtidigt njuter av skörden man har sått?

Livet har sitt sätt att visa oss mer och vi erhåller det i den takt det är menat. Är vi medvetna och lyhörda och närvarande här och nu så tar vi oss vidare fortare än om vi pressar oss fram (vara som en borr). Givetvis blir det så till en början för att nå tillräcklig medvetenhet om vad livet vill visa till oss. Men sen förhindrar nästan det intensiva sökandet framfarten eftersom man då befinner sig i huvudet och vill veta mer. Det behöver ta fäste och man behöver leva det för att få uppleva den verkliga skillnaden. Givetvis kan detta ske parallellt men det jag menar är: Glöm inte bort att stanna upp och njuta av färden samtidigt.

Du har ändå valt att uppleva livet här på jorden. Inte endast söka dig bort från den i en uppstigning någon annanstans. Jorda dig, var här och nu, och ta ner medvetenheten in i dig som människa här på denna jord. Då hjälper du även andra med ditt ljus som de ser i dig.

Jag önskar dig en fin dag 🙏

Teppo

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.