Hur mycket begränsar du dig själv?

Jag har nu varit på min inre resa i sju år tror jag att det blir. Tid och rum har jag förlorat begreppet om i mångt och mycket. Jag försöker att befinna mig här och nu så gott jag kan. Någonting som har hänt för tre månader sedan kan kännas som flera år, och sådant som har hänt för många år sedan kan kännas som om det var förra månaden. Jag upplever inte längre tiden linjär utan väldigt dynamisk. Allt upplevs även gå allt fortare. Det känns som om det var nyår nyligen och ändå är vi redan i mitten på år 2016. Trots det har så mycket hänt och jag har fått uppleva så mycket som är bortom gränsen för vad som anses “normalt”.

Under min inre resa har jag successivt förändrat mina sanningar till andra. Jag har medvetet ifrågasatt mina egna sanningar när jag har funnit någonting nytt. Om det nya har känts rätt inombords i mitt hjärta så har jag förändrat denna sanning hos mig själv. Detta har i sin tur förändrat mitt perspektiv att uppleva livet både utom mig och inom mig. Hur jag ser på mig själv och vad jag upplever inom mig har förändrats. Även det som existerar i den yttre världen har förändrats. Detta har varit en successiv process där jag steg för steg har blivit mottaglig för allt högre sanningar genom att jag har förändrat och ersatt mina gamla som jag i min tur oftast hade ärvt av någon annan. Detta har inneburit att jag under dessa sju år (även om det har skett under hela min livstid) har blivit mottaglig för att det existerar någonting mer än jag tidigare hade uppfattat.

Eftersom detta i sin tur har förändrat min upplevelse av verkligheten så har min verklighet börjat skilja sig ifrån andras som kanske inte har gjort sin inre resa av ifrågasättande av deras egna sanningar. Vi är endast mottagliga för den verklighet som befinner sig på samma nivå som vi själva befinner oss på. Det vill säga upplevelsen av verkligheten anpassar sig till din nuvarande medvetenhet, eller din nuvarande sanning. Har du sedan en fast och bestämt åsikt att det är så den är så är det just så den kommer att vara. Detta får dig att vara kvar i den verklighet som du en gång har bestämt att den är. Som jag ser det idag så finns det inget tak för våra nuvarande sanningar. Det vill säga att det alltid finns en högre sanning än den du har just nu, och detsamma gäller mig. Min nuvarande uppfattning av verkligheten är just min nuvarande. Jag vet att det existerar mer än jag nu har förmågan att uppfatta, och även att jag kommer bli mottaglig för det när jag befinner mig på en motsvarande nivå av medvetenhet som detta befinner sig på. Under hela mitt nuvarande liv har jag känt att det existerar någonting mer än jag har haft förmågan att uppfatta. Men det är först under de senaste sju åren som jag har gjort en rejäl djupdykning ner i de existentiella frågorna och verkligen börjat transformera om mig själv på nytt och även den verklighet jag får uppleva. När man börjar gräva i dessa frågor är det som att skala en lök. Man finner en ny sanning som öppnar för en mer expanderad verklighet och för att åter finna ännu en ny sanning. Detta verkar kunna pågå i oändlighet.

Hur djup sanning är du villig och mottaglig för att ta emot? Var sitter din begränsning för vad du kan uppfatta som en verklighet? Har du en fast och bestämd åsikt gällande vad som är sant och inte? Själv har jag valt att gå hela vägen. Existerar en djupare sanning önskar jag vara öppen för den utan fasta och bestämda riktlinjer gällande hur det ska vara. Idag är jag medveten om att jag aldrig kommer eller kan hålla den högsta sanningen genom min nuvarande kropp. Åtminstone tror jag inte att det är möjligt. Om det är möjligt är jag mer än villig att ändra på denna åsikt. För den är inte fast och bestämd utan endast så jag tror att den är just nu. Kanske är det möjligt att uppleva den totala sanningen vid ett fullständigt uppvaknande där man upplever sig vara ett med allt som är. Jag är inte där ännu vad jag kan känna, men jag är på ett uppvaknande kanske man kan säga.

Eftersom verkligheten är relativ till sin nuvarande medvetenhet om den man är så betyder det även att den verklighet som man upplever skiljer sig ifrån vad någon annan upplever. Den man verkligen är som jag ser det numera är allt som är. Det är endast att man inte är medveten om allt man är ännu. Eftersom den man är är allt som är så innebär en högre medvetenhet om den man är samtidigt att man får uppleva och blir mottaglig för mer av den man är. Verkligheten expanderar i samma takt som man själv expanderar eftersom detta är en och samma sak, och man blir mottaglig för och kan uppleva mer än vad man tidigare har gjort.

I denna värld har vi oftast satt “ribban” för vad som kan accepteras som en sanning. En del väntar på att vetenskapen och forskarna ska bevisa att det är på ett visst sätt innan de själva kan acceptera en högre sanning, medan andra accepterar sanningen som de får uppleva själva som sann. Det finns även de som tror på allt någon annan säger utan att reflektera själva. Vad som verkligen är sant är svårt att säga eftersom alla upplever sin egen sanning baserat på sin egen medvetenhet om den de är. Eftersom det alltid existerar en högre sanning än den man har för närvarande är det givetvis gynnsamt att ha en ödmjuk och öppen inställning till vad en sanning kan vara. Även om man har svårt att ta emot det som någon annan säger om sin upplevelse av verkligheten kan det mycket väl vara sant. Bara att man själv kanske inte befinner sig på den nivån för att kunna ta emot den sanningen ännu. Det är åtminstone sant för den som beskriver sin egen verklighet eftersom de upplever det. Trots det så existerar även en högre sanning än just denna. Denna sanning är just nu denna persons nuvarande perspektiv att uppleva verkligheten igenom.

Vad jag själv har upplevt längs min egen inre resa är att många i min närvaro har svårt att ta emot den verklighet som jag nu får uppleva. Detta har fått mig att försöka begränsa mig själv till den verklighet som den andra är mottaglig för. Vad jag också har märkt är att i samband med detta så försvinner också en del människor ur mitt liv och andra kommer istället. Detta beror på att vi helt enkelt vibrerar på olika frekvenser och inte längre är ämnade att vara tillsammans. Detta betyder inte att man är ovänner eller något sådant, utan endast att man har levt och givit varandra det som var menat och att det nu är meningen att möta någonting annat.

Energimässigt vibrerar vi människor i en viss frekvens som påverkas av vår egen nuvarande medvetenhet om den vi är. Genom en högre medvetenhet vibrerar man samtidigt på en högre frekvens. När två människors frekvens skiljer sig väldigt mycket så kan det vara svårt att vara tillsammans. Det är som magneter som dras till varandra med människor och deras frekvens som de vibrerar på. Lika frekvens drar till sig lika. Denna frekvens kan nästan liknas med en radio som kan ta emot radiokanaler på olika frekvenser. Låt säga att du har en radio som bara kan ta in låga frekvenser. Då kan du endast höra radiokanaler som befinner sig på detta frekvensband. När du sedan har skaffat dig en annan radio som kan ta emot högre frekvenser så får du helt plötsligt in andra kanaler som den gamla radioapparaten inte var mottaglig för. Samma sak är det med oss människor och den frekvens som vi vibrerar på. Ju högre frekvens vi vibrerar på, desto högre frekvens av verkligheten blir vi mottagliga för. Frekvensen vi vibrerar på hänger samman med vår medvetenhet om den vi är. Min egen inre resa emot en högre medvetenhet om den jag är har gjort att jag har börjat vibrera i en allt högre frekvens vilket i sin tur har fått mig mottaglig för andra verkligheter som har befunnit sig på frekvenser som jag tidigare inte har kunnat uppleva. Är då dessa verkligheter sanna? Ja för mig är de det men kanske inte för någon annan som befinner sig på ett lägre frekvensband och inte kan uppfatta denna verklighet.

Verkligheten som vi människor är mottagliga för hänger samman med vår egen medvetenhet om den vi i själva verket är. En fast och bestämd åsikt gällande vad som är sant och inte är således en begränsande faktor för att växa och höja vår medvetenhet om den vi själva är. Vi är även fast i den nuvarande verkligheten som om den vore allt. Men det existerar alltid en högre sanning och högre verklighet än vi för närvarande har förmågan att uppleva.

Det blir extra svårt att “vara sig själv” när man har varit på en inre resa i ett antal år och har höjt sin medvetenhet om den man är. Att prata om sin upplevelse av verkligheten får ofta andra att vrida sig och tycka att man är konstig. Det som är fullständigt naturligt för mig kan vara helt orimligt och konstigt för någon annan. Var ska man sätta “ribban” för vad man kan och inte kan säga till en annan människa? Detta är inte helt enkelt. Dock upplever jag att det successivt kommer in nya människor i mitt liv som även de har jobbat med sig själva och även har nått upplevelser som går bortom det “normala”. Det är väldigt skönt att kunna dela dessa upplevelser med någon som förstår och inte tycker att man är konstig. Det finns även många som är nyfikna och öppna och vill ta emot en högre sanning än de har för närvarande. Samtidigt accepterar jag även de som inte är det och är kvar i sin nuvarande sanning som de även anser vara fast och bestämd. Det är deras eget val gällande vilken verklighet de vill uppleva och jag har ingen åsikt om det eller att det skulle vara bättre eller sämre. Det är ett perspektiv att uppleva verkligheten ifrån. Den är sann för dem även om den inte längre är det för mig. Samma sak är det för någon annan som upplever ännu högre frekvenser än vad jag gör. För dem är saker självklara som jag ännu inte har något begrepp utav. Som jag skrev innan så existerar det alltid en högre sanning än den man har för närvarande och detta tar aldrig slut.

Jag upplever att många människor har fantastiska upplevelser som går bortom vad som anses normalt, och även att vi inte vågar vara öppna med det för att inte bli sedda som konstiga. Här lever vi i en relativ verklighet som anpassar sig efter vår nuvarande sanning och vågar inte gå förbi normen för vad som är normalt för att inte bli uppfattade som konstiga. Tänk om vi alla har upplevelser bortom den gemensamma “normala”. Men att vi inte vågar säga det till varandra vilket får oss att begränsa oss till den gemensamma överenskomna sanningen. Även om vi kanske håller en högre tillsammans också, men inte vågar yttra den. Hur kommer någonsin det nya in i bilden om vi inte vågar yttra det nya som vi upplever? Själv är jag ganska öppen med mina upplevelser. Men även jag har en gräns för vad jag känner att jag kan berätta för någon annan ännu.

Det är fullt förståeligt att det är så för jag har själv blivit uppfattad som konstig och vet hur det kan kännas. Det är inte alltid så roligt även om jag förstår att det är våra sanningar som skiljer sig. Men det är inte heller alltid så roligt att behöva begränsa sig för vad man kan och inte kan säga för att inte bli uppfattad som märklig. Ibland skiljer sig sanningarna så mycket att hela upplevelsen av händelser skiljer sig och även hur man agerar med det som händer. Där en person kan bli upprörd och tycka att hela livet är förstört medan jag samtidigt kan se vilken möjlighet till att växa detta är. Ta emot budskapet ur det som händer inom dig för det är där för din skull. Det är inte alltid lätt att ta emot budskapet när man är mitt inne i någonting där hela livet upplevs vara förstört. Men detta är endast ett perspektiv att se på det, och det finns ett oändligt spektra att välja mellan.

Det är viktigt att få träffa någon som befinner sig på samma frekvens som en själv för att kunna dela upplevelser med varandra utan att behöva känna att man upplevs konstig. Det kan vara riktigt frigörande att få prata om sådant och växa tillsammans genom att få dela upplevelser med varandra. Det är en successiv process att höja sin medvetenhet om den man själv är, och verkligheten anpassar sig efter denna nivå. Så frågan är hur mycket begränsar du dig själv i förhållande till dem du lever med? Får du leva helt fri i dina åsikter och upplevelser av verkligheten, eller blir du kritiserad och kanske till och med hånad för att du upplever saker som andra ännu inte är mottagliga för? Om det är så vet om att du inte är konstig. För det existerar alltid en högre sanning och verklighet än den man har för närvarande. Alla kan inte acceptera att det är så men de kommer själva att få uppleva det när de väl själva når den plats i tillvaron där de har fått nog av illusionen av separation.

Så var det för mig för sju år sedan. Jag hade fått nog och de existentiella frågorna gjorde sin närvaro i min tillvaro. Jag började ifrågasätta varför jag upplevde världen som jag gjorde. Detta ifrågasättande fick mig att transformera mig själv på nytt och likaså den verklighet som jag fick uppleva. Jag lever idag i en helt ny värld jämfört med den som jag upplevde för sju år sedan. Min nuvarande värld har expanderat väldigt mycket. Både utom mig och inom mig har världen expanderat. Inom mig når jag en helt ny verklighet som jag tidigare inte visste existerade. Jag når världar bortom denna inom mig själv, och utom mig själv upplever jag närvaron av ickefysiska varelser som änglar, uppstigna mästare med mera. De existerar endast på andra frekvenser som jag tidigare inte varit mottaglig för. Men nu har jag ett annat frekvensband och kan numera känna deras närvaro och även höra dem kommunicera med mig. Jag börjar även få en inre syn aktiverad av att förnimma dem som en form. Jag ser dem inte ännu som jag ser saker i det fysiska men jag känner och vet hur de ser ut och var de befinner sig. Jag själv är inget medium så det kan vara lite knackigt både med den inre synen och hörseln. Men är jag centrerad i mig själv så blir det som mitt frekvensomfång stärks och jag blir mottaglig på ett enklare sätt.

Jag gräver mig allt djupare och skalar den där löken efter allt högre sanningar. Jag gör det för jag känner att det är mitt kall att göra detta. Jag känner även att det är mitt kall att förmedla detta vidare till andra som kanske också söker efter allt högre sanningar om livet och om den de själva är. Jag är väldigt öppen även om jag också har begränsat mig en viss del. Successivt kommer jag känna när det är dags för mig att dela med mig av det som jag ännu känner är bortom det jag är redo för. Jag blir så glad när jag får höra andra människor öppna sig för mig och så skriver de lite försiktigt om deras upplevelse som om jag skulle tycka att de är konstiga. När de sedan får ett svar av mig och märker att jag inte alls uppfattar dem som konstiga öppnar sig flödet och kommunikationen är igång. Det är så härligt. Jag önskar att vi alla kunde vara öppna med våra upplevelser och även kunna acceptera dem som vi ännu inte är mottagliga för. Med insikten av att det den andra personen förmedlar kan vara en sanning även om jag själv inte befinner mig där ännu. Detta betyder inte att den ena personen är bättre än den andra, utan endast att man har ett annat vidare perspektiv att uppleva verkligheten än vad den andra kanske har. Det här med bättre eller sämre hör samman med egot och vårt behov av att placera varandra i en rangordning för att veta hur vi ska förhålla oss till varandra. Det existerar egentligen inte någonting sådant, utan alla är bra oavsett vilket perspektiv man för närvarande upplever livet igenom. Att höja sin medvetenhet om den man är betyder alltså inte att man blir bättre än någon annan, utan endast att upplevelsen av sig själv och livet som sådant expanderar och man blir mottaglig för mer. Begränsa dig inte efter vad någon annan kan uppleva som en sanning. Sanningen är relativ till den nivån av medvetenhet som man själv befinner sig på, och det finns alltid en högre sanning än den man har för närvarande. Det blir inte som att du kommer nå ett tak där du inte längre kan växa som en människa, utan det finns alltid någonting mer vilket är helt fantastiskt.

Begränsa dig inte till dina nuvarande sanningar utan ta emot nya om det känns som att de gynnar dig bättre. Det är din upplevelse av livet här på jorden så låt den bli den bästa som du någonsin kan få uppleva. Låt dig växa och uppleva det fantastiska liv som du kom för att leva. Ge dig själv möjligheten att gå bortom vad du nu kan se som möjligt och inse att allt är för dig möjligt. Begränsa inte dig själv till det som är “normalt” utan visa vad som är möjligt bortom detta så kommer detta att bli det nya “normala”.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: