Hur viktigt är det att ha rätt?

God morgon ?

Fick en känsla att skriva om att ha rätt denna morgon. Hur viktigt är det egentligen? På vilket sätt har du rätt, och hur har den andra fel? Vilket perspektiv ser du ifrån när du avgör detta? Från ditt eller den andras perspektiv?

Nu menar jag inte att ha rätt om t.ex. ett matematiktal som vi kommit överens om hur det ska räknas. Det jag skriver om är livet med alla våra olika upplevelser utav det som är temat för den här sidan.

Tänk om allt är ett perspektiv att uppleva livet igenom där alla har rätt sett ur sitt perspektiv. Vem är du då att säga att någon annan har fel när de ur sitt perspektiv upplever att de har rätt? Visst finns det olika höga sanningar där den ena lägre sanningen kanske inte längre överrensstämmer med den andra högre sanningen. Men båda är sanna sett ur sitt egna perspektiv att se på det.

Som jag ser det existerar det alltid en högre sanning än jag håller just nu. Om jag ansåg att jag hade den högsta sanningen skulle detta innebära att jag inte längre kan expandera och har då slutat utvecklas. Mina sanningar skapar min upplevelse av verkligheten och likaså gör dina det. Under min inre resa har jag upplevt hur det är att expandera och successivt höja mina sanningar till andra och samtidigt se hur verkligheten förändras framför mina ögon. Steg för steg har jag ersatt den ena sanningen med den andra som har känts rätt i mitt hjärta, och successivt har jag blivit mottaglig för allt högre sanningar. Är då de sanningar jag hade tidigare felaktiga? Nej, de var nödvändiga för att skapa den upplevelse av verkligheten som jag behövde uppleva just då. Nu upplever jag en annan verklighet som baseras på min nuvarande sanning. Den är sann för mig men kanske inte för den som inte har ifrågasatt sina egna sanningar och kanske även anser sig ha den högsta sanningen som existerar om verkligheten. Kanske denna person säger att jag har fel och den själv har rätt eftersom denna person inte kan uppleva samma verklighet som mig. I denna persons verklighet är detta sant och har då rätt sett ur sitt perspektiv, men ur mitt perspektiv vet jag att min sanning också är rätt. Men bara för att min sanning är rätt för mig betyder det inte att den andra personens sanning är fel. Den är inte fel eftersom den är rätt för den andra personen.

Ett enkelt exempel att se på detta är om två personer pratar med varandra och den ena står under ett regnmoln och den andra befinner sig över det. De befinner sig på olika höjd och har därför olika perspektiv att se på verkligheten. Personen under regnmolnet påstår att det regnar, och personen ovanför regnmolnet påstår att det är soligt. Vem har rätt? Jo båda har rätt ur sitt perspektiv att se på verkligheten.

Vi tänker ofta så dualistiskt i den här världen. Är det ena sant kan inte det andra vara det, så någon måste har rätt och någon annan fel. Varför kan inte båda vara sanna? Båda perspektiven existerar på olika nivåer av sanningar. Båda har rätt sett ur sitt perspektiv, och ofta bråkar vi om detta och skapar en massa onödig drama.

Ju längre jag kommit längs min inre resa, desto ödmjukare upplever jag att jag kan se på andras sanningar som är kvar där jag tidigare har varit. Jag kan se på det med kärlek även om de kanske himlar med ögonen eller inte alls är mottagliga för min sanning. Jag förstår dem, för jag hade inte heller varit det då när jag var i deras perspektiv att se på det. Det är inte längre viktigt att ha rätt. Dvs. att de ska tro på min sanning och tycka att det kan vara deras också. Vi behöver inte vara överens om det och det är okej.

Som jag ser det så är det som att gå i en trappa. Vid det första trappsteget är vi inte mottagliga för sanningen som existerar på det femte trappsteget, utan vi måste först öppna oss för sanningen på det andra trappsteget. När vi väl är där har vi vidgat vårt perspektiv och ser vidare och längre. Nu är vi plötsligt mottagliga för sanningen som existerar på det tredje trappsteget och ännu mer blev möjligt. Nu börjar vi uppleva saker vi i vår vildaste fantasi inte kunde ha föreställt oss på det första trappsteget. Nyfikna öppnar vi våra sinnen ännu mer för att med nyfikenhet se vad som existerar på det fjärde trappsteget. Va? Är detta verkligen möjligt? Vad mer existerar? och så fortsätter vi längs trappan till allt högre sanningar. För vart steg vi tar så expanderar vi och inkluderar mer in i vår verklighet. Alltmer blir möjligt och vi befinner oss plötsligt i en helt ny värld jämfört med den som fanns på det första trappsteget. Men vi kan se tillbaka hur vi successivt har tagit oss hit. Det är egentligen inget magiskt alls utan vanligt sunt förnuft där vi öppnat våra sinnen och haft insikten om att vi aldrig kommer hålla den högsta sanningen. För om vi tror oss hålla den högsta sanningen existerar inte längre nästa trappsteg för oss att kliva upp på, och nu vet vi att det alltid existerar ännu ett steg på den här trappan att uppleva om livet. Samtidigt som vi befinner oss på detta trappsteg möter vi andra människor som är på lägre trappsteg. När vi berättar för dem vad vi har upplevt säger en del att vi har fel, detta existerar inte!! Men vi vet att det gör det, och vi vet även att det är sant att det inte gör det där denna person befinner sig. Denna person har rätt, och vi har rätt från olika perspektiv att se på det.

Men vi är inte på det högsta trappsteget av alla utan det finns även alltid andra som har kommit längre längs trappan som upplever ännu högre sanningar än vad vi själva är mottagliga för. Hur ska vi då förhålla oss till dessa sanningar? Ska vi ta emot dem som våra egna bara för att de säger det till oss? Vi kan vara öppna för att det kan vara sant. Men får det inte fäste i vårt eget hjärta är det bättre att låta den vara en möjlig framtida sanning även om den inte är vår egen ännu. Vi kan ta emot den när vi väl är redo för den och istället fortsätta steg för steg på denna trappa mot en högre sanning. Vips kommer insikten att den höga sanningen som vi då inte var mottagliga för nu faktiskt klingade sant i vårt hjärta och kan nu ta in den i vår bank av sanningar.

Som du kanske förstår existerar det inte endast en sanning där en person har rätt, utan det existerar flera sanningar baserat på vart man befinner sig. De sanningar vi bär skapar vårt perspektiv att uppleva verkligheten igenom, och detta perspektiv skapar de upplevelser vi behöver för att nå en högre medvetenhet om den vi är, dvs. allt högre sanningar om den vi är. Det är därför verkligheten transformeras i samband med att vi gör det när vi når en allt högre medvetenhet om den vi är. Både verkligheten inom oss och utom oss förändras. Vårt perspektiv vidgas att inkludera allt mer om den vi är. Alltmer kärleksfull upplevs tillvaron både inom oss och utom oss ju högre sanningar vi håller om den vi är. Det är detta vi får uppleva av denna värld utom oss själva för att spegla den vi är inom oss själva. När insikten av spegelbilden har erhållits har vi samtidigt erhållit en högre sanning som skapar en ny verklighet att uppleva både i det yttre och det inre. Alltmer upplevs som en medveten del av den vi är vilket upplevs som en kärlekskänsla. Allt högre kommer vi på trappan mot allt högre sanningar med verkligheter som inkluderar mer.

Det är inte längre viktigt att ha rätt eftersom vi vet att de andra också har rätt sett ur sitt perspektiv. Detta kanske inte längre är vår högsta sanning eftersom vi har vandrat allt högre längs trappan och funnit högre sanningar, men vi kan ändå se dem där de är med den sanning de håller eftersom vi själva har varit där en gång.

Om vi önskar kan vi dela vår sanning med andra för att hjälpa andra längre längs trappan mot högre sanningar. Det blir som att vi plogar vägen framåt till andra som inte kommit lika långt på trappan, och andra som kommit längre än oss plogar vägen till oss. Tillsammans vandrar vi längs den här trappan mot en allt högre medvetenhet om den vi är.

Vi är alla ett men upplever olika perspektiv av det som är ett. Vi alla har rätt ur vårt unika perspektiv att se på det. Sanningarna behöver inte vara samma eftersom vi alla är olika. Vi behöver inte tycka samma. Det är okej att tycka olika och ändå acceptera varandra där vi befinner oss i våra unika perspektiv att uppleva livet. Det är inte viktigt att ha rätt, det är viktigare att acceptera varandra där vi är även om vi kanske inte kan förstå varandras sanningar.

Jag önskar dig en fin dag ur ditt perspektiv att uppleva det igenom ?

Teppo

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.