I stormens öga är kärleken (en ljusarbetares perspektiv)

astronomy atmosphere earth exploration

Detta inlägg är uppdelat i två delar. Den första delen handlar om varför jag är här och en liten berättelse om det. Den andra delen handlar om mitt perspektiv som ljusarbetare om den verklighet som vi upplever just nu.


– Del 1 –
Min resa till denna värld


För väldigt många år sedan fick jag se jordens atmosfär så som på bilden ovan. Jag hörde orden “Detta är din arbetsplats” och sänktes ner i jordens atmosfär. Det känns som det var eoner sedan även om jag i min nuvarande jordiska kropp som människa inte kan minnas hur länge sedan det verkligen är. När jag sänktes ner i jordens atmosfär kände jag en enorm smärta. Det var som att bli sänkt ner i ett helvete av totalt mörker på grund av avsaknaden av ljuset. Moder jord ropade på hjälp och jag anmälde mig för att hjälpa henne och mänskligheten ur denna nedåtgående spiral mot ännu djupare mörker.

När jag sänktes ner i atmosfären hade jag ingen fysisk kropp som människa, utan var närvarande i en eterisk form. Med tiden antog jag olika former och kom in i världen även som en människa. Jag förlorade mig bland alla andra som inte visste vem de var, som i sin tur formade den jag trodde mig vara. Jag förlorade mig in i en värld där min medvetenhet om vem jag verkligen är var förlorad. I eoner har jag varit här och har medvetet och även omedvetet agerat som den jag kom för att vara. En ljusarbetare vars arbetsplats är här på jorden, en atmosfär som jag sänktes ner i för eoner sedan.

Eoner senare inom min nuvarande form som människa kan jag åter minnas att jag är här som en ljusarbetare (som vi kallar det här på jorden). Jag kan inte minnas allt jag är och har varit, men jag har fått återse en del inkarnationer som jag har varit inom som människa och även som andra utomjordiska raser. En del upplevelser har varit väldigt hemska att få återuppleva. Det var som att leva i ett mörker i avsaknaden av kunna känna kärleken och se ljuset inom mig. Där både jag och andra inkarnationer har agerat i omedvetenhet emot varandra. Där jag har utsatt andra för min omedvetenhet om vem jag är, och där jag har blivit utsatt för andras omedvetenhet om vem de är. Detta mörker som jag sänktes ner i inom jordens atmosfär tog ett grepp om mig och jag fastnade i karmahjulet av reinkarnation. Detta har gjort väldigt ont inombords att få återse. Samtidigt har det varit väldigt värdefullt för mitt eget helande arbete med att minnas vem jag är, eftersom detta har varit saker som jag ännu hade burit inom mig som förhindrade mig att känna min sanna essens. Dessa inkarnationer har även givit mig en förståelse för hur människorna upplever tillvaron här på denna jord när de är fångade inom illusionen av separation och inte längre kan minnas vem de är eller kan känna Gudagnistan/ljuset/kärleken inom sig.

I min nuvarande inkarnation som människa formades jag åter in i illusionen av separation där jag inte kunde minnas vem jag är. Men inombords fanns där ändå alltid denna gnista kvar som jag kunde förnimma av att det fanns någonting mer. Denna människa var inte allt jag var eller kom för att vara, utan jag hade ett högre syfte som jag inte kunde känna vad den var men ändå förnimma som en känsla. Jag kände även att min upplevelse av verkligheten inte inkluderade allt som verkligen är. Det var någonting som saknades som jag inte riktigt kunde nå. Idag förstår jag att det var meningen inom min nuvarande inkarnation att formas in i illusionen av separation, för att sedan bryta mig loss ur den genom den erfarenhet jag tagit med mig från dessa eoner av inkarnationer som jag inte vet hur länge det är men som jag ändå kunde känna och förnimma inombords på ett sätt.

I över tio år har jag arbetat med att bryta mig loss från den formning som skett under denna inkarnation. Steg för steg har jag höjt min medvetenhet om vem jag är och vad verkligheten är. Jag har successivt erhållit kontakt med mitt högre jag, änglar, mästare, guider, andra parallella existenser som jag också befinner mig inom, dessa tidigare inkarnationer inom denna verklighet och mycket annat. Jag har återfunnit Gudagnistan inom mig själv och kan känna den porla inombords som en kärlekskänsla när jag inte fångas av händelserna i denna värld. Det jag förstår är min roll som ljusarbetare (min nuvarande i vilket fall) är att visa andra hur man kan bryta sig loss ifrån illusionen av separation och hur man kan göra det helande arbetet med sig själv för att minnas vem man är och åter kunna känna kärleken/ljuset/Gudagnistan inom sig själv återigen.

För tio år sedan visste jag inte allt jag skrivit ovan gällande min egen roll här i världen. Informationen som jag har skrivit ovan har jag erhållit genom olika upplevelser i det icke-fysiska, genom meditationer och även genom budskap från mitt högre jag (min högre aspekt av mig) och andra som inte har antagit en fysisk form här på jorden. De senare åren har jag erhållit information om att jag är Star Ceed/Stjärnfrö (som det kallas här på jorden) och jag upplever det även i min jordiska tillvaro bl.a. genom det som blivit möjligt med det jag kallar för Galaktisk healing. Medvetenheten om denna Galaktiska healing kommer från ursprung i andra stjärnsystem där jag redan har utfört detta helande längre än jag vet om. Genom det helande arbete som jag har gjort med mig själv har jag börjat minnas en del om detta och även erhålla förmågor som jag har i dessa aspekter av mig bortom denna jord men som jag inte har lärt mig som människa här på jorden. Minns att jag har skrivit ett inlägg om Star Ceed som du finner här: Att minnas vem jag är (Stjärnfrö/Starceed).

Av nyfikenhet beställde jag någonting som kallas för en stjärnfrörapport av Ivar Kristofferson (Soul Warrior Energy) som bl.a. är kvantastrolog och har en metod för att se vilka ursprung man har i andra stjärnsystem. De ursprung som han såg att jag hade med denna metod var följande: Argo Navis, Sirius, Feline, Drakar och reptiler, Vega, Lyran, Avianer, Ormen och Ormbäraren, Andromeda, Arcturus, Spica, Eridanus, Pegasus, Orion, Polaris, Auriga, Plejaderna, Perseus, Centaurus, Apollonia, Super Galaktiska Centrumet, Cygnus och Cassiopeia. Min känsla är att det Galaktiska helandet härstammar bl.a. från mina ursprung i Arcturus och Plejaderna och säkert kommer förmågor från andra ursprung också. Jag samarbetar även med drakar inom detta helande och Ivar fick fram att jag har ursprung bland “Drakar och reptiler” vilket jag med mitt logiska tänkande föreställer mig att denna kontakt med drakar härstammar därifrån. Men det är bara vad jag tror och inte vet. Förutom drakar har jag även med mig ett galaktiskt team i detta helande samt änglar och mästare m.fl. Så jag är inte ensam i utförandet av det Galaktiska helandet, utan vi är ett helt team. Det jag känner ger mig en enorm hemlängtan är när jag känner på stjärnsystemet “Spica” som jag inte ens kan minnas vad det är eller varför jag känner så. Kanske har jag haft det väldigt bra och kärleksfullt där?

Det är lätt att flyga iväg och “längta hem” igen och då får jag påminna mig själv om att jag har valt att vara här på jorden i denna inkarnation och har ett arbete att göra. Vad detta arbete är blir jag successivt vägledd till genom att följa min intuition/hjärta/magkänsla vilket i sig är mitt högre jag/änglar/guider/mästare/Gud med flera som ger mig en känsla om vad som är rätt för mig i varje stund, eller så kommunicerar de med mig med ord.

Min inre känsla för vad jag ska göra är just nu att skriva det som jag kommer att skriva i Del 2 av detta inlägg. Texten ovan i Del 1 strömmade bara ur mig av någon anledning som jag ännu inte vet varför. Alltid vet jag inte varför men följer känslan ändå (om den känns rätt inombords). Svaret på varför kommer oftast senare vilket ofta är mycket spännande och intressant.


– Del 2 –
Min upplevelse av verkligheten just nu
2020-12-22


Det jag upplever och har upplevt ett tag är hur mänskligheten successivt splittras i olika grupperingar. Det är ett vi och ett dem. Varje grupp upplever sin egen verklighet som den rätta och sanna. De som upplever en annan verklighet än deras egen är fiender eftersom de har en annan åsikt om vad som sker inom denna verklighet. En av dessa grupper baserar sin verklighet helt på det som förmedlas via mainstream och den propaganda som pågår inom dessa agendor. En annan grupp baserar sin verklighet helt på de alternativa kanalerna och den som propaganda som pågår inom dessa agendor. Dessa två grupperingarna krockar rejält med varandra eftersom de båda har sin fasta och bestämda åsikt om vad som är sant och vad som inte är det. Jag kan känna en rejäl energimässig laddning mellan dessa två grupperingar. Det finns även de som inte helt tar in det som förmedlas oavsett vart det kommer ifrån, utan baserar sin verklighet på ifrågasättande och skapar därigenom sin egen verklighet som inte samstämmer helt med någon av dessa grupperingar.

Just nu handlar de starkaste meningsskiljaktigheterna om Covid-19, Vaccin, hur många som verkligen dör av det, vad som är sant och så vidare. Det handlar även om presidentvalet i USA, 5G och mycket annat. Om någon ur den ena grupperingen påstår något som en sanning om dessa saker. Då ser jag hur de blir attackerade av personer som känner en tillhörighet till den andra grupperingen eftersom deras tro på sin egen verklighet är så stark. Tidigare har vi krigat om att vi behöver tro på samma Gud, och nu krigar vi emot varandra av andra orsaker istället vilket splittrar oss människor ifrån varandra.

Det jag även ser är att vi människor förhindras att tänka själva och fatta egna kloka beslut och istället programmeras att tro på endast det som mainstream media förmedlar. Det pågår en massiv censurkampanj emot andra åsikter än den som mainstream förmedlar. Mina tankar går till Nord Korea där det censureras enormt (som jag förstår det) och nu sker detta över hela världen. Jag har sett läkare och andra kunniga personer på YouTube och andra media bli censurerade enbart för att de förmedlar sina erfarenheter av Covid-19 som inte samstämmer med mainstream-propagandan. Jag säger inte att någon har rätt eller att någon har fel men jag anser att människan själv måste få ta del av olika perspektiv för att kunna bilda sin egen uppfattning om vad som är sant för dem. Detta borde inte hanteras av “Fact Checkers” inom massiva privatägda bolag. Vi har kommit så långt inom mänskligheten som jag ser det att vi “oftast” kan tänka själva och bilda en egen uppfattning, även om vi formas och förhindras ifrån att göra det.

Denna formning som får mänskligheten att glömma vem vi är har pågått länge, även innan något Covid-19. Men nu har trycket stärkts avsevärt i samband med censureringen. Det är just denna formning som skapar illusionen av separation vilket i sig skapar en upplevelse av en spegelvänd verklighet. En illusion av separation som jag själv har ägnat över tio år att skingra. Det mänskligheten matas med just nu är rädsla och oron för att dö (vilket vi egentligen aldrig gör, utan vi lämnar denna nuvarande upplevelse igenom en kropp och livet fortsätter). Rädsla och oro är en låg frekvens som får människan att komma in i “flykt- och kamprespons”-läge vilket förhindrar oss att tänka klart och självständigt. Vi stänger ner kontakten med vår Gudagnista/intuition och dras in i händelsernas centrum. Vi förlorar oss själva i det som händer och kan inte känna vem vi verkligen är. Ur detta perspektiv bråkar vi med varandra p.g.a. meningsskiljaktigheter även om vi alla egentligen har ett unikt perspektiv att uppleva verkligheten som baseras på vår nuvarande medvetenhet om vem vi verkligen är.

Det är väldigt stormigt just nu både i världen och mellan alla grupperingar som anser sig veta bäst. Jag påstår mig absolut inte sitta på svaren utan skriver endast vad jag observerar av denna verklighet. Jag ser hur människan sugs in i olika berättelser och trossatser och tappar bort sig själva p.g.a. rädsla och oro, eller ilska och frustration över att andra inte förstår det de själva anser sig veta. Båda grupperingar propagerar för sin sanning och attackerar varandra om vartannat. Detta skapar oreda och splittringar mellan oss. Familjemedlemmar och andra vänner bryter kontakten enbart för att de inte tycker samma.

När jag ser tillbaka på mig själv så har givetvis även jag mina egna sanningar. Men ingen behöver tycka samma som mig eftersom vi alla är på olika nivåer av medvetenhet om vem vi är, vilket i sig skapar en unik verklighet för var och en. De är inte samma och har aldrig varit det. Därför är det så onödigt att bråka om det och skapa fientlighet p.g.a. det. Även jag fångas ibland av händelserna i det yttre och tappar då min kraft och mitt center.

När jag är ute och promenerar så ser jag hur rädda en del människor är, som att jag skulle döda dem med ett osynligt virus vilken sekund som helst. Av respekt för dem håller jag mitt avstånd enligt rekommendationer osv. Jag kan uppfatta stormen i denna värld och dessa olika grupperingar, men jag känner mig inte som en del utav dem. Jag är fortfarande här i mitt arbete som ljusarbetare på det sätt som jag känner mig vägledd att göra detta arbete. Jag lyssnar och följer fortsatt min intuition och litar på den. Mitt sätt har hittills varit att dela med mig av hur man kan skingra illusionen av separation och därigenom börja känna vem man verkligen är bortom illusionen av den man trott sig vara, men inte är. Från denna plats inom sig själv står man i sin egen kraft och har lättare att se sin egen sanning bortom alla påtryckande agendor. Denna värld är min arbetsplats just nu. Men jag upplever mig inte vara utav den. Därför upplever jag samtidigt att det är enklare för mig att se stormen objektivt och inte dras in i den lika starkt. Jag har känt väldigt starkt att jag inte ska ta del och fokusera på att få andra att tycka på ett visst sätt. Varken i protesterna mot 5G, Covid-19, Vaccin eller något annat som pågår just nu. Det är inte mitt jobb just nu att ha en åsikt att dela om detta. Jag känner att detta är en del av evolutionen av vem vi är och var vi ska befinna oss härefter. Det är som att verkligheterna splittras åt olika håll, som en delning till olika tidslinjer. Där det man fokuserar på och ger kraft är den verklighet/tidslinje man väljer att gå emot.

Jag är inom stormen med min fysiska kropp. Men jag är inte min kropp och jag är inte det som händer. Även på ett personligt plan sker väldiga förändringar just nu och jag påbörjar vad man skulle kunna kalla för ett helt nytt liv. Men även här har jag tillit till processen och att allt som sker gör det av en högre anledning. Mitt jobb är att bearbeta de processer som sker inombords och transformera och expandera genom dem. Både inom denna stormiga värld och i mitt privata liv. Det är nu vi verkligen ges möjlighet att växa genom vår upplevelse av den yttre verkligheten.

I stormens öga upplever jag att det är helt stilla. Det är där jag just nu fokuserar väldigt mycket på att befinna mig för att inte fångas av de stormiga händelserna i det yttre. När jag befinner mig i stormens öga i mitt eget center kan jag känna Gudagnistan inom mig och att kärleken porlar som sockerdricka i hela min kropp utan någon som helst yttre orsak. Samtidigt som jag är ute och promenerar och ser rädda människor upplever jag en total bliss av att existera och av att vara den jag är där jag är. Vilket just nu är i total ovisshet vilken jag har omfamnat och accepterat. Jag är inte rädd och jag kan känna hur jag vibrerar i allt högre frekvenser när jag befinner mig i stormens öga i denna kärlekskänsla, vilket är hur det känns att uppleva sig själv.

Ur ett energiperspektiv kan jag se och känna hur de högre energifrekvenserna på vår jord väcker upp latenta omedvetna saker som har funnits inom oss alla både personligt och kollektivt. Vi kan kalla det för ett mörker även om det endast är omedvetna aspekter av oss själva. När vi höjer vår frekvens ser vi mer utav det eftersom perspektivet vidgas. Vårt tidigare obearbetade bagage kommer upp till ytan för oss att se på och hela. Detta sker både på ett personligt och ett kollektivt plan just nu. Det är därför jag ser många vakna upp just nu till en verklighet som inte längre stämmer med den illusion som de tidigare hade formats att uppleva. Jag ser även dem som blir rädda för denna omedvetenhet/detta mörker som nu virvlar upp i stormen och ännu inte förstår att det är dem själva de ser och försöker på alla sätt och vis skydda sig emot det och attackera andra för det.

Min inre känsla är att även om det upplevs väldigt stormigt och oroligt i denna verklighet just nu, så är det bra saker som sker ur ett evolutionsperspektiv. Det gör ont när vi transformeras emot en högre medvetenhet. Det gamla som inte längre stämmer kommer upp till ytan för att belysas/bearbetas vilket får det att kännas som det stormar eftersom vi nu kan se det vi tidigare inte hade kunnat se. Med vår medvetenhet kan vi belysa denna omedvetenhet/detta mörker som väcks upp av det yttre inom oss själva och transformera det till medvetenhet. Det är väldigt lätt att fångas av stormen och de energier som virvlar upp just nu. Men försök att finna ditt center i stormens öga och finn att kärleken genomsyrar allt detta, även om det upplevs väldigt ovisst just nu. Släpp kontrollbehovet och ha tillit till att livet vet vad som är bäst för just dig just nu. Så lita på din intuition/magkänsla innan du tar in någon ny sanning att tro på. Din intuition vet, och känns det inte sant så är det förmodligen inte det för dig heller inom den verklighet som du befinner dig på. För någon annan kan det vara sant och detta är helt okej. Vi måste inte tycka samma eftersom vi alla befinner oss i olika hög medvetenhet om den vi verkligen är, vilket i sin tur skapar vår unika version av verkligheten.

Med dessa ord tackar jag för mig.

All kärlek till dig oavsett om du känner dig träffad och kanske triggad av några av de grupperingar som jag nämnde. Allt har sin orsak att vara som det är och det finns lärdomar inom dem alla. Jag har inte sagt att de är bättre eller sämre än någon annan, utan endast olika perspektiv och upplevelser av verkligheten.

/Teppo

Kommentera

%d bloggare gillar detta: