Jordiska upplevda begränsningar vs Jag ÄR

Att leva ett liv här på jorden som en människa är inte helt enkelt. Vi har lärt oss så mycket om hur man ska vara och vad som är rätt och så vidare. Vi har så att säga formats in i ett regelverk gällande hur det är att vara människa här på denna jord. Vi har även lärt oss de begränsningar vi upplever oss ha och vad som är möjligt för en människa här på denna jord. Vi begränsar oss själva till den nivån som vi är mottagliga för högre sanningar om den vi i själva verket är. Ibland förhåller sig dessa sanningar enbart till den fysiska kroppen som att en människa är en maskin av kött och blod. Energier är då inte alls inblandade i det system som animerar en människa utan det är enbart det vi kan ta på som är på riktigt. Är man sjuk så tar man medicin eller så skär man i kroppen och tar bort eller ersätter detta med andra “reservdelar”. Energisystemet i och runt en människa talas det inte så ofta om, och när det gör det så blir det oftast väldigt främmande för många att ta emot. Det blir helt enkelt för mycket att ta in i det trossystem som man har byggt upp som skapar ens verklighet.

Jag vet inte riktigt varför jag började skriva om detta då det egentligen inte var min känsla från början. Men jag anser att allt har en mening så dessa ord får börja detta inlägg. Säkert har de ett sammanhang i det större perspektivet sedan vilket var min egentliga känsla för mitt inlägg denna dag.

Känslan för detta inlägg fick jag igår när jag var med om en händelse där jag fick uppleva min multidimensionalitet så väldigt tydligt. Jag upplevde en del av mig med vissa jordiska begränsningar och en annan högre aspekt av mig (Jag ÄR) som inte hade dessa. Min jordiska del av mig hade svårt att släppa in saker i mitt liv igen på grund av vissa händelser som var personliga, medan som den Jag ÄR såg jag det bortom det personliga planet. Jag såg alltså samma sak från två olika perspektiv samtidigt. Det är så det är med denna multidimensionalitet. Den jag upplever mig vara här på jorden upplever livet igenom mina nuvarande sanningar som jag successivt har höjt under min inre resa, och som den Jag ÄR upplever livet här på jorden bortom dessa sanningar och begränsningar som jag har formats att tro mig besitta. Eftersom jag har separerat den jag upplever mig vara ifrån den kropp jag har så kan jag se mig själv utifrån och se dessa begränsningar från ett annat perspektiv. Det är som en tredje aspekt av mig observerar det hela. Både min jordiska del och som den Jag ÄR. Jag ser så tydligt att jag begränsar mig själv av personliga skäl och samtidigt så får jag detta bekräftat av den Jag ÄR som min högre aspekt av mig. Det är som en konflikt mellan den jag upplever mig vara här och den Jag ÄR som högre aspekt. Det är nu jag har ett val.

Ska jag falla för mina jordiska upplevda begränsningar eller ska jag släppa taget om det personliga och välja att följa den Jag ÄR som min högre aspekt?

Det är väldigt lärorikt att uppleva livet multidimensionellt och det är även väldigt krävande. För att följa den högre aspekten av mig (Jag ÄR) så behöver jag gå bortom mina upplevda begränsningar och även det som jag finner motstånd emot av personliga skäl. Jag är fullt medveten av att detta jordiska liv är en upplevelse igenom en kropp och att det egentligen inte existerar någonting som är personligt här. Vi tror oss endast ha personliga liv men vem som helst både här på jorden och i den övre världen kan egentligen gå in i vår jordiska upplevelse och “smaka på den” och då få uppleva samma perspektiv som vi gör av livet. Vi har själva gjort det innan vi valde att födas till denna plats. Vi “smakade” på olika upplevelser för att finna den rätta för oss att gå in i och uppleva ett “liv” igenom. Att döden inte existerar är då en självklarhet eftersom det endast är upplevelsen igenom denna kropp som har ett slut. Den behöver ha ett slut på samma sätt som en film behöver ha ett slut. Om den inte har ett slut så kanske du aldrig får se en annan film, eller uppleva en annan upplevelse vilket du förmodligen vill. Förmodligen äter du inte alltid samma glass utan byter smak ibland för att du är sugen på en annan smak vid ett annat tillfälle. Denna möjlighet att gå in i olika upplevelser öppnas i samband med den 5:e dimensionella verkligheten som jag har uppfattat det. Det är även då man har nått ett högre varande och kan gå in i olika upplevelser även i olika tidslinjer. Så inte ens tid och rum är längre en begränsning på samma sätt som tidigare när endast det fysiska var det som existerade. Detta kan kännas väldigt kränkande att ta till sig från ett perspektiv medan det ur ett annat när man inte längre är identifierad med sin kropp eller sin upplevelse finner det helt naturligt.

Jag hade alltså ett beslut att ta gällande vilket perspektiv jag ska välja att se det ifrån. Samtidigt så har jag under hela min inre resa successivt expanderat bortom mina tidigare upplevda begränsningar och alltmer har blivit möjligt. Även om det tog emot ur ett personligt perspektiv så förstod jag inombords att det var mina egna upplevda begränsningar som jag fick se på utifrån. Det är så det är att vara på en inre resa emot en allt högre medvetenhet om den man är och om livet som sådant. För livet visar hela tiden nya sidor av en själv som man tidigare inte har varit medveten utav. Från början på min inre resa så visade livet mina skuggsidor eller mina falska jag som förhöll sig med egot. Då handlade det om att avidentifiera mig ifrån dessa falska jag och låta dem lämna mig helt eller enbart få vara kvar som den roll som det egentligen var. Jag kunde klä på mig rollen och agera den utan att tro mig vara den längre. Det var även här jag avidentifierade mig ifrån min kropp, mina tankar och så vidare och blev den som observerade dem istället. Livet visade mig även delar av den jag är inom mig själv som jag ännu inte varit medveten utav, vilket var dessa obehagskänslor som skapades av det yttre. Dessa har jag successivt transformerat om till medvetna delar. Jag har gått rakt in i smärtor, rädslor och så vidare inom mig själv för att se på det ärligt utan att straffa mig själv om jag har agerat orätt, och utan att straffa någon annan om det har varit någon annan som har agerat orätt ur mitt perspektiv att se på det. Förlåtelse har även varit väldigt viktigt längs denna resa för det är ofta genom förlåtelse som jag har lämnat någonting som jag själv har burit inombords som inte längre varit där för mitt eget högsta bästa. Det är alltså inte enbart händelser som jag ser från olika perspektiv utan även mig själv och mina egna upplevda begränsningar. Ju längre jag har kommit i detta arbete med mig själv, desto kärleksfullare upplevs tillvaron både utom mig och inom mig. Detta eftersom alltmer speglar medvetna delar om den jag är vilket upplevs som det vi kallar kärlek.

Jag har beskrivit detta med den yttre upplevelsen och den inre inlevelsen förut men jag känner att jag gör det igen. Om du tänker dig en biograf (som det var förr i vilket fall). I en biograf så finns det en filmrulle vilket är som en remsa med själva filmen på. Denna filmrulle sätts in i en filmprojektor vilken består av en lampa som lyser igenom filmrullen ut på en bioduk som visar filmen till biobesökarna. Filmen på rullen snurrar förbi lampan i en viss takt vilket får det att upplevas som en rörelse. Om du istället föreställer dig dina nuvarande sanningar som denna filmrulle och lampan i projektorn som den du verkligen är. Den du verkligen är(lampan) lyser igenom dina nuvarande sanningar(filmrullen) som sedan projicerar din yttre verklighet(bioduken). Därefter upplever du den yttre verkligheten återigen genom dina nuvarande sanningar och tolkningar utav dem vilket i sin tur skapar en känsla inom din nuvarande kropp. Precis som filmen på bioduken gjorde. Denna känsla i din nuvarande kropp är den du verkligen är (lampan) men har nu tolkats genom dina nuvarande sanningar. De sanningar och tolkningar som inte är helt i sanning med den du i själva verket är skapar en obehagskänsla i din nuvarande kropp. Det skapas som en slags kontrast eller friktion energimässigt inom dig. Kroppen kan du se som filmprojektorn och samtidigt som ett instrument som kan uppleva det som har projicerats i den yttre verkligheten på ett helt fascinerande sätt. Om du ser på verkligheten ur detta perspektiv och därefter förändrar dina sanningar till andra så kan du säkert föreställa dig vad som händer. Ja exakt! Din projicering av den yttre världen(filmen) förändras, och din inlevelse utav din upplevelse likaså eftersom den tolkas genom andra nya sanningar. Genom att förändra dina nuvarande sanningar(filmrullen) till andra så har du således transformerat både din yttre och din inre värld.

Nu när jag får uppleva en händelse genom min jordiska stundtals begränsade tolkning som baseras på mina nuvarande sanningar som även tar vissa saker personligt så upplever jag samtidigt samma händelse som min högre aspekt av mig (Jag ÄR) ur ett betydligt högre perspektiv. Parallellt med detta har jag även en tredje aspekt “observeraren” som observerar båda dessa perspektiv utifrån och funderar på vad som är “rätt” sak att göra. Jag upplever alltså samma upplevelse genom olika aspekter av mig parallellt på grund av denna multidimensionalitet som jag numera upplever och observerar detta igenom. Med det som jag har beskrivit så är det ganska enkelt att inse vem jag borde lyssna till. Men det är inte alltid så lätt eftersom den jordiska stundtals begränsade upplevelsen kan ta ett sådant starkt grepp om den jag upplever mig vara. Det krävs att jag släpper min personliga prägel, envishet och stolthet vilket i sin tur även kräver ihärdighet, mod, ödmjukhet samt insikt för att förstå att det egentligen inte existerar någonting som är personligt utan att jag är här i en upplevelse igenom en kropp som har en högre agenda än den ytterst personliga. Jag ser på “filmen” om “mitt liv” igenom min nuvarande kropp just nu. Det är en upplevelse igenom min nuvarande kropp och den Jag ÄR befinner sig bortom denna och jag kan se det genom min högre aspekt av att vara den Jag ÄR.

För den nyfikna så valde jag att följa Jag ÄRs perspektiv även i det här fallet. Det jag ville beskriva i detta inlägg var just att vi har flera aspekter av den vi upplever oss vara som befinner sig i olika dimensioners verkligheter. Allt är inte fysiskt och kroppen är inte den enda plats vi kan uppleva igenom även om vi har valt att göra det i just denna nuvarande upplevelse. Att vi är människokroppen och att den endast är en maskin av kött och blod som man endast kan behandla med medicin och kniv förstår ni säkert att jag inte längre tror på. Jag upplever saker bortom denna fysiska verklighet utom denna kropp, och även inom den och genom den inom mig själv ut till andra dimensioners verkligheter. Allt detta kan verka väldigt främmande ur ett perspektiv att se på det. Medan det ur ett annat perspektiv endast är en expanderad verklighet genom en högre medvetenhet om den Jag ÄR. Sedan så är det fullt möjligt att observera alla dessa aspekter utifrån sett och se det hela som en upplevelse som jag just nu får uppleva igenom denna kropp som jag nu har.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: