Parallax Konvex (Infinity)

För några år sedan när jag reflekterade över livet och existensen hörde jag orden “Parallax Konvex” inom mig. Samtidigt såg jag en bild för min inre syn som liknar bilden ovan. När jag såg bilden för några år sedan hade den inte böjen i båda ändarna vilket får den att vända tillbaka i oändlighet. Det var mer som ett “större än” och ett “mindre än”-tecken som satt ihop ungefär så här >< . När jag sökte efter en bild som visualiserar det jag såg hörde jag ordet Infinity inom mig. Detta fick mig att inse att det var denna bild jag egentligen såg för några år sedan men att jag inte såg sambandet med Infinity (oändligheten) i detta sammanhang. Ordet Infinity har följt mig i över tjugo år av någon anledning som jag ännu inte känner till. Kanske hänger dessa två tillfällen samman på något sätt. Vad Parallax Konvex egentligen betyder vet jag inte heller, men jag vet vad den ville säga och det är vad detta inlägg handlar om.

><

Vad denna symbol ville visa i sammanhanget med ordet Parallax Konvex var hur existensen mellan den yttre och den inre verkligheten hänger samman med den vi är som människor inom denna upplevelse. Som människor befinner vi oss i brytpunkten(mitten av symbolen) mellan den inre och den yttre verkligheten. När jag fick se symbolen för några år sedan var känslan att den inre verkligheten inkl. de övre världarna som vårt högre och högsta jag upplever vår yttre fysiska verklighet igenom oss som människor som är brytpunkten mellan dessa verkligheter. Nu när ordet Infinity kom till mig igen i detta sammanhang ser jag hur denna Parallax Konvex existerar inuti denna symbol, och även hur den inre verkligheten projiceras ut i den yttre verkligheten som vi får uppleva som människor, och därigenom påverka den inre verkligheten genom detta.

Det är som att hela existensen existerar inom oss själva.
eller
Vi är allt som är som upplever oss själva genom den vi upplever oss vara.

Vad finns det för faktisk nytta i denna information?
När insikten infinner sig att den yttre verkligheten är vår egen projektion, och även att vi egentligen inte är människan (brytpunkten) utan upplever igenom den. Då finns det saker vi kan påverka inom vår upplevelse av både den yttre och den inre verkligheten. Vi är inte endast betraktaren av den yttre verkligheten, utan vi påverkar den baserat på vår nuvarande medvetenhet som människor om den vi verkligen är (vilket inte är människan). Det är som att människans medvetenhet om vem man är (brytpunkten) styr vad som ska projiceras ut till den yttre verkligheten för oss att uppleva.

Ett annat perspektiv att beskriva detta igenom är att vi är vårt högsta jag (Gud, medvetandet, Jag ÄR, Allt som är osv.) som önskar uppleva sig själv. För att kunna göra detta som allt som är behöver där existera en begränsning där man inte längre är fullständigt medveten om vem man är. Detta är som jag ser det den vi är som vårt högre jag. Det högre jagets drivkraft är nu att nå en allt högre medvetenhet om sig själv som sitt högsta jag (allt som är). Ett sätt att göra detta är att inkarnera i en upplevelse av att vara någonting. Som t.ex. en människa på planeten jorden. Det är det lägre jaget som inkarnerar människan som nu håller en ännu mer begränsad medvetenhet om sig själv som sitt högsta jag (allt som är). Det lägre jaget är i ständig kontakt med det högre jaget, och det högre jaget är i ständig kontakt med det högsta jaget. Men medvetenheten om sig själv som sitt högsta jag är inte där ännu som det högre och lägre jaget. Det existerar flera högre jag och summan av alla högre jags medvetenhet motsvarar det högsta jagets medvetande (allt som är). Alla högre jagens inkarnationer av lägre jag motsvarar medvetenheten som det högre jaget har om det högsta jaget. Det är som en utspridning av den totala medvetenheten om vem vi verkligen är till högre jag och därefter lägre jag som inkarnerar människan. Som människan projicerar vi en yttre verklighet baserat på vår nuvarande medvetenhet om vem vi är som vårt högsta jag. Denna upplevelse tolkar vi sedan baserat på vår nuvarande medvetenhet om oss själva vilket sedan skapar en inre inlevelse av detta. Inlevelsen av den yttre upplevelsen visar oss vår nuvarande medvetenhet om vem vi är. Vi upplever alltså oss själva genom allt som är genom ett filter som är vår nuvarande medvetenhet om oss själva som människor (brytpunkten igen) i Infinity-symbolen.

Inlevelsen av den yttre upplevelsen får oss att uppleva oss själva som om vi vore någon annan än vi är. Detta ger en högre medvetenhet om vem vi verkligen är, vilket vi tar med oss till den vi är som vårt högre jag. Så vår inre verklighet inkl. de övre världarna som vårt högre och högsta jag upplever sig själv genom den yttre verkligheten, och upplevelsen utav det tar vi med oss tillbaka till den inre verkligheten återigen.

Som människor har vi förmågan att flytta vår fokuspunkt vilket orsakar olika saker. Jag har i många inlägg och i mina böcker skrivit hur vi formas in i denna verklighet att uppleva oss vara någon som vi inte är. Detta gör att vår fokuspunkt förflyttar sig allt längre ut till den yttre verkligheten. Vi befinner oss inte längre i brytpunkten av Parallax Konvex (om det ens är ett ord), utan vi har förflyttat fokuspunkten till den yttre verkligheten. När vi formas att uppleva oss vara någon som vi inte är kommer egot att stärka och skydda dessa identiteter som vi nu tror oss vara, men inte är. Eftersom vi inte känner oss hela som den vi har formats att uppleva oss vara så kommer egot ständigt söka efter kompensation för det vi upplever oss sakna om oss själva. När detta sker skärmas vår inre verklighet av från helheten och endast den yttre verkligheten existerar i vår upplevelse av verkligheten. Detta gör att vi uppfattar verkligheten spegelvänd och börjar söka efter oss själva(omedvetna om att vi gör det) inom vår egen projektion i den yttre verkligheten. Hur detta visar sig ser vi överallt i den yttre verkligheten. Jakten efter mer pengar, saker, makt, kärlek osv. Den listan kan göras oändlig gällande hur vi tror oss finna oss själva i någonting i det yttre, vilket är vår egen projektion om vår nuvarande medvetenhet om vem vi upplever oss vara.

Den inre resan av ifrågasättande om vem vi är innebär att vi successivt avidentifierar oss ifrån det vi har trott oss vara. När vi gör detta förflyttar vi successivt fokuspunkten allt närmare brytpunkten i Parallax Konvex igen. När vi väl har vår fokuspunkt i brytpunkten av Parallax Konvex upplevs det som att vi inte är någonting och allting samtidigt. Den medvetna kontakten med oss själva som högre och högsta jag återfås och verkligheten är inte längre spegelvänd på samma sätt eftersom även den inre verkligheten nu är inkluderad i upplevelsen. Vi kan nu uppfatta vad den yttre verkligheten vill visa oss vilket vi känner i vår inlevelse av vår upplevelse. Är vi medvetna om detta har vi nu funnit en läromästare i den yttre verkligheten. Vi förstår att den yttre verkligheten är vår egen projektion och vår upplevelse utav den är vår egen tolkning som baseras på vår nuvarande medvetenhet som människor om vem vi verkligen är. När vi accepterar vår inre känsla/inlevelse av vår yttre upplevelse som en del av den vi verkligen är så höjer vi vår nuvarande medvetenhet om vem vi verkligen är genom den upplevelse vi har fått uppleva. När detta sker öppnas brytpunkten i Parallax Konvex ytterligare vilket släpper igenom alltmer ljus/medvetenhet till vår egen projektion i den yttre verkligheten. Detta upplevs som att den yttre verkligheten förändras i samband med vår egen inre transformation emot en allt högre medvetenhet om vem vi verkligen är.

Detta kan man uppleva genom att göra det inre helande arbetet med sig själv för att nå en allt högre medvetenhet om vem man verkligen är. Som hjälp i detta arbete har jag skrivit böckerna Den inre flykten och min senaste bok Hel[ande]. Jag har skrivit mängder av inlägg här på denna webbsida och har även en hel del videos på YouTube.

När man genom det helande arbetet med sig själv har erhållit den medvetna kontakten med den inre verkligheten vilket inkluderar de övre världarna med högre jag, högsta jag m.fl. så är det väldigt vanligt att man istället förflyttar sin fokuspunkt till den inre verkligheten. Detta gör att man inte längre upplever den yttre verkligheten så verklig längre utan mer som en film man uppfattar på håll. Man tappar fotfästet från den yttre verkligheten på ett sätt och förhåller sig “uppe i det blå” bland sina högre aspekter av sig själv, änglar m.fl. Även om detta kan vara skönt eftersom kontrasterna inte existerar där på samma sätt så får man påminna sig om att vi faktiskt har valt att inkarnera här på jorden som människa just nu mha. ett lägre jag.

För att stå i sin fulla kraft som människa behöver vi vara jordade i den yttre verkligheten samtidigt som vi har en bibehållen kontakt med de högre aspekterna av oss själva medan vi är centrerade i oss själva som människor. Detta får oss att befinna oss i brytpunkten av Parallax Konvex (om det nu var ett ord 😀 ) med vår fokuspunkt.

När vi är centrerade i oss själva är alltså fokuspunkten i brytpunkten av denna symbol och vi är i vår fulla kraft. Det är nu vi verkligen kan åstadkomma saker eftersom vi har båda fötterna på jorden och samtidigt erhåller medvetenhet, intuition, vägledning av de högre aspekterna av oss själva och även från inlevelsen av upplevelsen av den yttre verkligheten.

När vi verkligen gör detta är då vi tar ner himmelriket på jorden!

Vi projicerar den inre verkligheten ut till den yttre genom oss själva som människor, och vi får även uppleva den tillbaka av den yttre verkligheten när vi väl gör det. Saker och ting faller på plats som utav sig själv. Synkronicitet uppstår överallt och det blir verkligen som ett flöde av följsamhet. Möjligheter som tidigare känts omöjliga visar sig i den yttre verkligheten om vartannat. Det är som ett samspel mellan den inre och den yttre verkligheten och vi som människor befinner oss i vårt center (brytpunkten) som gör detta möjligt. Det är som att Infinity-symbolen nu kan flöda från den inre verkligheten till den yttre, och från den yttre verkligheten tillbaka till den inre. Vi är inte längre begränsade att uppleva oss endast som människa, utan inkluderar hela existensen in i upplevelsen eftersom vi är den. Vi har endast upplevt en illusion av separation ifrån det. Trots känslan av detta är vi ändå inte fullständigt medvetna om vem vi verkligen är som vårt högsta jag, vilket upplevelsen fortsätter att visa oss i den yttre verkligheten inom oss själva i den inre verkligheten i oändlighet.

Vi är allt som är som upplever sig själv.

Denna information kan vara bra att påminna sig om när man har flyttat sin fokuspunkt allt för mycket ut i den yttre verkligheten i det som upplevs hända där. Då kan det vara gynnsamt att ta tillbaka sin fokuspunkt till sitt center igen som människa, vilket samtidigt får dig att vara i brytpunkten av Infinity-symbolen eller Parallax Konvex.

Det finns många sätt att förflytta sin fokuspunkt tillbaka till sitt center, och det är även olika för var och en vad som fungerar bäst. Meditation kan vara ett sätt, gå i naturen och släppa alla tankar kan vara ett annat. Prova dig fram och sök efter sätt som du känner känns bäst för dig.

Observera att det inte är fel att ha sin fokuspunkt på andra platser än i brytpunkten. Att förflytta fokuspunkten mer till den yttre verkligheten gör upplevelsen starkare eftersom kontrasterna blir starkare. Detta ger erfarenheter och en högre medvetenhet. Men det kan samtidigt vara gynnsamt att kunna backa tillbaka igen om det tar ett alldeles för starkt grepp om en. Som jag skrev tidigare kan man även förflytta fokuspunkten längre in i den inre verkligheten vilket gör att kontrasterna blir svagare. Även detta kan vara skönt för en stund för att hämta ny kraft för att orka med den yttre verkligheten. Men det är viktigt att inte fastna där eftersom vi har kommit hit som människor för att uppleva oss vara brytpunkten av Parallax Konvex för att kunna uppleva oss själva som vårt högsta jag genom den medvetenhet vi håller för närvarande om detta som människor. Genom denna upplevelse når vi en allt högre medvetenhet om vem vi verkligen är, vilket i sin tur öppnar upp brytpunkten i Parallax Konvex alltmer och släpper in alltmer ljus/medvetenhet till den yttre verkligheten för oss att uppleva. Vi tar så att säga ner allt högre medvetenhet/ljus från de inre/övre världarna till den undre/yttre världen. Med andra ord tar vi himmelriket till jorden genom dem vi upplever oss vara och det helande arbetet vi gör med oss själva.

Tack!
Teppo Oksa

Kommentera

%d bloggare gillar detta: