Resan till den du är

I början av sitt liv anpassar man sig efter hur andra anser att man ska vara. Man lär sig av sina föräldrar, kompisar, skola, samhället med flera om den man är och hur man bör vara. Detta formar den man tror sig vara men inte är. Detta är en illusion som förhåller sig till de nuvarande sanningarna som man har blivit formad att tro på. Ur detta perspektiv upplever man en separation. Det finns ett jag och ett dem. Även det inre och det yttre är separerat. I det yttre är de andra vilket inte har någonting med den jag är att göra.

Någon gång under livets gång så känner man eventuellt att upplevelsen av separation inte längre stämmer. Det ger inte längre någon utveckling och livet upplevs tämligen meningslöst. Detta får de existentiella frågorna att börja göra sig hörda gällande meningen med livet. När detta händer börjar man söka efter sanningen och börjar även inse att det egentligen inte existerar någon separation. Det yttre visar hela tiden den man är inom sig själv. Man börjar nu använda den yttre upplevelsen för att skala bort all formning ifrån uppväxten för att åter försöka nå den man är som man kom för att vara. Man söker fortfarande efter någonting som är separerat ifrån sig själv och tror det går att nå genom att göra någonting speciellt.

En dag kommer insikten och man ställer sig frågan ”vem är det jag söker efter egentligen?”. Denna fråga som ställer allt på sin spets. Det man har sökt efter både inom separationen i det yttre och i sökandet inom sig själv är sig själv. Nu handlar det inte längre om att göra någonting, utan om att vara någonting. Vilket det egentligen alltid har gjort. Man har endast börjat tro sig vara någon som man egentligen inte är. Vilket är endast olika roller som man har identifierat sig med.

I slutänden handlar det alltså om att vara den man är och inte om att göra någonting eller att finna någonting för att nå den man är.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: