Stillhet

Det finns en stillhet som man kan nå både i det yttre och i det inre. När man väl befinner sig i denna stillhet så är man den man är. Det vill säga man är inte någon annan som man tror sig vara utan man är ett med den man verkligen är. Denna stillhet uppstår på grund av att det inte existerar någon relation till någonting annat när man är den man verkligen är.

I normaltillståndet när man upplever sig vara någon så existerar det alltid en relation till någonting annat. Man är inte ett med den man är, utan man relaterar alltid till någonting annat. I förhållande till denna relation så upplever man sig vara antingen mer eller mindre än någon annan. Kanske är man bättre eller sämre, kanske har man mer makt eller mindre makt, kanske har man mer status eller mindre status, kanske är man mer lyckad eller mindre lyckad. Baserat på hur man upplever sig vara så relaterar man även till sig själv ur detta perspektiv. Men detta är inte den man är, utan den man upplever sig vara. I denna stillhet så är man den man är utan en relation till någonting annat. Allt är helt perfekt just som det är.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: