Vad händer när vi dör?

Det är intressant hur det verkar komma nya saker att skriva om varje morgon. Vart kommer känslan ifrån egentligen? Varför ska jag skriva om vad som händer när vi dör? Jag vet inte ens vilka ord jag ska skriva ännu utan fick bara titeln till den text jag nu kommer skriva.

Många av oss går i rädsla för döden. En sak som är säker är att vi alla dör en dag. Eller gör vi verkligen det? Jo vi lämnar vår kropp det vet vi. Men vad händer med själen och anden? Eller som jag brukar kalla det, det lägre jaget, eller som Ambres kallar det ”Riddaren” (kom att tänka på dokumentären jag sett om Ambres). Jo den går vidare. En del av oss fastnar här en stund om vi inte kan acceptera att vi är döda. Det vi kallar spöken. Ofta tror jag detta händer om vi är med om en plötslig oväntad död som t.ex. en bilolycka, eller om vi inte känner oss klara. Mitt råd är att fortsätta till ljuset och komma tillbaka sen, istället för att fastna här.

Jag har hjälp ganska många till ljuset som varit fast här. En del har varit kvar i rädsla för det där straffet vi har blivit lärda existerar om vi inte levt så kärleksfullt. Inte en enda gång har jag sett någon bli straffad av dessa jag hjälpt över. Däremot har flertalet kommit tillbaka och tackat för hjälpen, och många av dessa var sådana som stretade emot allra mest pga sin rädsla. Vad jag gör då är att jag får förklara saker för dem och ibland ta emot hjälp av änglar och annat som kan visa dem kärleken på andra sidan. Då tillslut brukar de om än lite motvilligt gå in i ljuset igen.

Att minnas är att vi inkarnerar en kropp här på jorden av vad jag kallar det lägre jaget. Vi tar en roll bland alla våra själsvänner från den övre världen. Kanske jag väljer att vara barn till den själen som var min fru i en annan inkarnation osv. Vi spelar en karaktär i en upplevelse, ett skådespel om du vill. När vi väl lämnar upplevelsen och ses i den övre världen kanske vi sitter där och pratar. Minns du så bra jag var som den där fienden till dig? Ja verkligen ? Jag lärde mig massor av dig då. Tack fina du ❤️

Vad jag är 100% säker på är att vi aldrig dör. Essensen av den vi är ”livet” går vidare. Jag har upplevt alldeles för mycket för att kunna blunda och glömma och tro att döden är slutet. Det bara går inte. Har du sett en rosa elefant kan du inte sudda ut den och säga att den inte existerar. För du har ju sett den med egna ögon!!

Vad händer när rädslan för döden försvinner och insikten om att essensen av den du är går vidare? Jo allt förändras! Livet får en helt ny innebörd och du är plötsligt multidimensionell. Du upplever dig friare men samtidigt får du ett ansvar du inte trodde fanns. För nu kommer du inte undan med döden eftersom livet går vidare. Allt får en högre mening än det tidigare haft och livet kanske ändå har en mening.

Allt har en mening i livet, även döden. Det är så fantastiskt och fint även om det stundtals är väldigt prövande och vi glömmer vår multidimensionalitet och dras in i dramat mellan oss karaktärer i jordupplevelsen.

Var inte rädd för döden. För det är enklare att dö än att födas. Jag har återupplevt båda sakerna längs min inre resa. När jag dog släppte all smärta och fridfullheten kom in. När jag föddes kände jag mig väldigt komprimerad in i en väldigt liten form och skulle ut ur en astrång kanal ur min mor. Döden var helt klart lättare men jag valde ju en supercool upplevelse av att vara en människa på planeten jorden. Klart jag tar även denna på bekostnad av den jättetuffa födseln in i denna värld.

Dessa ord fick det visst bli av titeln jag fick.

Jag önskar dig en fin dag i livet, som livet ?

Teppo

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.