Vad händer när vi dör?

Många av oss går i rädsla för döden. En sak som är säker är att vi alla dör en dag. Eller gör vi verkligen det? Att vi lämnar vår kropp det vet vi. Men vad händer med själen och anden? Eller som jag brukar kalla det, det lägre jaget, eller som Ambres kallar det ”Riddaren” (kom att tänka på dokumentären jag sett om Ambres). Som jag ser det så går den vidare. En del av oss kan fastna här en stund om vi inte kan acceptera att vi är döda. Det vi kallar spöken. Oftast tror jag detta händer om vi är med om en plötslig oväntad död som till exempel vid en bilolycka, eller om vi inte känner oss klara med vår jordupplevelse. Mitt råd är att fortsätta till ljuset och komma tillbaka sen istället för att fastna här.

Jag har hjälpt ganska många själar till ljuset som har varit fast här. En del av dem har varit kvar på grund av en rädsla för straffet som vi har blivit lärda existerar om vi inte har levt ett så kärleksfullt liv. Inte en enda gång har jag sett någon bli straffad av dem som jag har hjälpt över. Däremot har flertalet kommit tillbaka och tackat för hjälpen som de har fått. Många av dem var de som stretade emot allra mest på grund av sin rädsla. Det jag gör då är att jag förklarar saker för dem och ibland tar jag emot hjälp av änglar och annat som kan visa dem kärleken på andra sidan. Då brukar de tillslut om än lite motvilligt välja att gå in i ljuset.

Vi inkarnerar en kropp här på jorden med vad jag kallar det lägre jaget. Vi tar en roll bland alla våra själsvänner från den övre världen. Kanske väljer jag att vara ett barn till den själ som var min fru i en annan inkarnation och så vidare. Vi spelar en karaktär i en upplevelse, ett skådespel om du vill. När vi väl lämnar upplevelsen och ses igen i den övre världen så kanske vi sitter där och pratar. Minns du så bra jag var som den där fienden till dig i jordupplevelsen som människa? Ja verkligen. Tack så mycket fina du! Jag lärde mig massor av dig det livet.

Jag är 100% säker på att vi aldrig dör. Essensen av den vi är ”livet” går vidare. Jag har upplevt alldeles för mycket för att kunna blunda för det och tro att döden är slutet. Det bara går inte. Har du sett en rosa elefant så kan du inte sudda ut den och säga att den inte existerar. För du har ju sett den med dina egna ögon.

Vad händer när rädslan för döden försvinner och insikten om att essensen av den du är går vidare? Allt förändras! Livet får en helt ny innebörd och du är plötsligt multidimensionell. Du upplever dig friare men samtidigt får du ett ansvar som du inte trodde fanns. Nu kommer du inte längre undan med döden eftersom livet går vidare. Allt får en högre mening än det tidigare har haft och livet kanske ändå får en mening om du tidigare har upplevt det meningslöst.

Allt har en mening i livet, även döden. Det är så fantastiskt och fint även om det stundtals kan upplevas väldigt prövande när vi glömmer vår multidimensionalitet och dras in i dramat mellan oss karaktärer i jordupplevelsen.

Var inte rädd för döden. Det är enklare att dö än att födas, och att födas har du redan klarat av. Jag har återupplevt båda sakerna längs min inre resa här på jorden. När jag fick återuppleva min död från andra inkarnationer kände jag all smärta släppa och fridfullheten kom in. När jag fick återuppleva min födelse från detta nuvarande liv kände jag hur jag blev väldigt komprimerad in i en väldigt liten form och skulle med denna form ut ur en väldigt trång kanal ur min mor. Det var som en panikkänsla där jag satt fast och inte kunde röra mig omsluten av någonting väldigt trångt och inte förstod var jag befann mig. Döden var helt klart lättare att uppleva. Men samtidigt valde jag att få uppleva en väldigt intressant upplevelse av att få vara en människa på planeten jorden. Detta gör den väldigt tuffa födseln in i denna värld värd det alla gånger.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: