Varandet bortom görandet

Det finns ett varande som du kan nå när du släpper taget om allt görande. Du når ett tillstånd av att bara vara när du befinner dig på denna plats. Egentligen är det ingen plats, utan ett varandetillstånd. Detta varandetillstånd ger en sådan visdom och kännedom om vem du i själva verket är och även hur du egentligen mår. Du ser dina kortkommanden och det du behöver jobba med för att komma vidare i din egen utveckling. I detta varandetillstånd ser du dig själv hur du egentligen är vilket du inte kunde när du var mitt i allt viktiga görande.

Ofta så far vi människor omkring och håller på med en massa göranden hela tiden. Vi stannar aldrig upp och känner efter hur vi egentligen mår och vad vi håller på med, utan vi håller på utan att veta varför vi gör allt som vi anser vara så viktigt. Vi känner inte till vad vi egentligen behöver göra för att komma vidare med våra egna liv utan gör det vi förväntas att göra. Det vill säga det vi alltid håller på med att göra. Vi ”rantar runt i ringen” och livet cirkulerar kring detta och blir till ens vardag. Vi stannar egentligen aldrig upp och känner efter: Vad är det egentligen jag behöver? Istället håller vi på med en himla massa görande och det blir inget varande.

Bortom detta görande finns någon inom dig själv som även önskar ta del av din uppmärksamhet. Detta är den du är, som du kom för att vara. Inom dig själv finns det alltså någon som vill ta del av dig men som inte får det på grund av att du alltid är ute i allt görande och håller på. Du är aldrig stilla så det får ingen chans att ta del av din uppmärksamhet. Inte ens när du är ensam tar du dig tiden att stanna upp och verkligen känna efter. Det uppstår alltid en tanke om någonting som antingen måste göras eller att du inte har någonting att göra vilket får dig att känna dig rastlös. Du har varit i görandet så länge att du är ovan med att umgås med dig själv vilket gör att det känns obekvämt. Egot har tagit över den rollen och du låter egot leva ditt liv medan den du i själva verket är får stå i skymundan. Den du i själva verket är får ingen uppmärksamhet alls medan allt annat får det.

Vad är egentligen viktigt? Har du någonsin stannat upp och verkligen känt efter vad som verkligen betyder någonting för dig? Eller håller du hela tiden på med en massa görande som du lägger på dig själv för att bli omtyckt av andra?

Det finns ett liv som du har kommit för att leva. Men allt det viktiga görandet har fört dig bortom dig själv ut i illusionen av separation där du inte längre kan känna ditt högre syfte för att vara här. Du kan inte heller känna den du är inom dig själv på grund av detta eftersom det aldrig är stilla. Det finns en anledning för dig att uppleva detta liv men denna anledning anses inte längre viktig. Endast det som händer utom dig själv verkar vara det som betyder någonting.

Har du någonsin frågat dig själv varför du är här? Eller tänker du att det endast är en händelse som uppstod på grund av att dina föräldrar fick dig? Och nu får du leva här så länge livet håller på för att sedan få ett slut. Ett liv där det egentligen inte finns något högre syfte alls för att vara här. Så det är lika bra att du bara håller på med en massa görande utan att ifrågasätta detta. Det är ju ändå så alla andra verkar göra.

Tänk om det är så att det är du själv som ditt högre jag som har valt dina föräldrar, det samhälle där du påbörjade ditt liv och att du därigenom valde att få uppleva detta liv genom den kropp som du nu har möjlighet att uppleva allt detta igenom. Men att du inte är din kropp eller det som händer dig i din nuvarande upplevelse av ett liv. Att allt detta är någonting som du själv har valt innan du kom för att leva detta nuvarande liv. Men att du har förlorat dig in i illusionen av separation och allt görande vilket även har skärmat av den du i själva verket är i samband med detta att du inte längre kan känna det inom dig själv. Tänk om det är så att det inom dig själv existerar en plats, ett varande där du kan känna allt detta. Men att det nu är så rörigt på grund av allt görande och även på grund av egots framfart som skärmar av detta.

Det finns en illusion om att vara någonting. Inom denna illusion förhåller du dig i separationens värld. Du är separerad ifrån dig själv och även alla andra. Du tror dig då även vara din kropp och ditt liv är det som händer dig i denna fysiska tillvaro. Händelserna har egentligen ingen högre intelligens eftersom du tror det är slumpen som får det att hända. Din egen kraft att manifestera en fysisk verklighet känner du inte alls till. Du tror dig även vara de tankar som kommer och du har identifierat dig så hårt med dem att du inte längre kan uppfatta det som en inre röst. Den du tror dig vara och dina tankar är nu en och samma. Du förhåller dig inom denna illusion genom allt viktiga görande och du kommer inte ur den förrän du stannar upp och börjar ifrågasätta den. Du kan leva hela detta nuvarande liv inom denna illusion utan att ens nå en chans att komma i kontakt med den du i själva verket är.

Det finns även ett varande bortom allt görande.

Inom dig själv finns någonting som är bortom allt görande, bortom alla tankar, bortom alla falska jag som är identifieringar med någonting som du inte är. Detta någonting är den du är. Inom dig själv kan du alltså nå denna plats eller detta varandetillstånd av att vara den du är. Den du upplever dig vara och den du verkligen är är då en och samma. Du kan bada i detta varande så fort du släpper taget om allt annat som verkar så viktigt. I detta varande kan du känna vad som i själva verket betyder någonting för dig. Du kan känna utan att få några ord vad du lägger din energi på som egentligen inte är så viktigt. Du vet eftersom du inte känner dig bekväm på denna plats förrän du har släppt taget om det helt. Det kommer till dig som insikter när du väl befinner dig i denna plats eller detta varandetillstånd.

Ofta uppstår en rastlöshetskänsla som egot skapar när du börjar närma dig den du i själva verket är. Egot önskar inte att du ska nå den du i själva verket är eftersom då får inte egot agera rollen som ett falskt jag. Om du ignorerar rastlöshetskänslan och låter dig fortsätta in i detta tillstånd inom dig själv så kan du nå en tillvaro bortom allt görande. En tillvaro där du endast är. Från denna plats som känns som en tomhet kan du nå insikter om vad som verkligen är viktigt för dig. Du kan nå insikter om vem du är och varför du överhuvudtaget är här. Även om det känns som en tomhet så är det en intelligens i denna tomhet. Du badar i denna intelligens när du är i detta varandetillstånd. Du vet utan att få veta. Du är det. När du väl har nått detta tillstånd att vara en gång så är det enklare komma tillbaka flera gånger. Det är lärorikt att befinna sig här och även att försöka ta sig till denna plats. Du blir medveten om hur du har farit iväg i allt görande när du väl försöker nå dit. Alla tankar om någonting är där och skärmar av dig ifrån den du i själva verket är och allt görande dit du har farit iväg kommer att visa sig. Men om du fortsätter att släppa taget om allt som visar sig så kommer du successivt tillbaka till denna plats inom dig själv igen. Till detta varande som ger dig så mycket information om vad du i själva verket behöver fokusera på.

Inom dig själv har du ditt lägre jag som du kan nå när egot inte längre skärmar av detta. Genom ditt lägre jag når du även ditt högre jag, och genom ditt högre jag når du ännu högre. Det finns en helt ny värld att utforska inom dig själv som alltid har varit där och som du även är. Men som du inte har uppmärksammat när du har fångats av illusionen av separation i allt det viktiga görandet.

Denna värld inom dig själv vill inget annat än att se dig lyckas med det som du kom för att göra här på denna jord. Låt dig själv stanna upp ibland och känna efter vad som verkligen betyder någonting för dig. Låt dig få en vilopaus ifrån allt det viktiga görandet för att känna efter om du verkligen lägger din energi på rätt saker, eller om du endast håller på och gör en massa. Du har ett högre syfte för att vara här och du har själv valt att få göra denna upplevelse igenom en kropp. Varför då inte ta reda på vad du i själva verket kom för att göra? Kanske gör du redan det som du kom för att göra eftersom livet har sitt sätt att få oss att följa vår livsväg. Ingenting är egentligen fel, utan allt ger en upplevelse oavsett om det var det som du kom för att uppleva. Det är som i skolan. Du går in på en matematiklektion men tänker att nej jag ska lära mig kemi istället. När du väl kommer ut från lektionen så har du inte lärt dig den matematik som du egentligen kom för att lära. Men du har lärt dig kemi istället. Samma sak är det för dig som ditt högre jag. Du kanske inte fick uppleva och lära dig det som du kom för att lära dig. Men du har lärt dig en massa annat. Även detta är okej eftersom det finns fler möjligheter för dig att göra det som du i själva verket kom för att göra. Givetvis vore det kanske mer effektivt att göra det som du i själva verket kom för att göra för din egen evolutions skull. Denna mening kan du finna inom dig själv i detta varande som existerar bortom allt görande.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: