Vem har kontrollen egentligen?

God morgon 💕

Denna tidiga morgon sitter jag i en mysig lägenhet i centrala Krakow och skriver till er. Solen har börjat lysa in på bakgården som jag ser från balkongen och himlen är helt blå. Det blir nog en väldigt fin dag idag. Våren har kommit längre här än i Sverige då träden står i blom m.m. Vi anlände hit igår och hann se lite av gamla stan som var så vacker. Tror jag kommer gilla denna stad.

I mitt förra inlägg skrev jag lite om att du inte har någon kontroll över livet och om att följa ditt hjärta. Men om du inte har kontrollen, vem har det då?

Vi människor tänker nästan alltid i en hierarkisk struktur gällande vem som bestämmer över någon annan, och då är det den personen som har kontrollen och den andra är underlägsen denne på ett sätt. Detta är egots konstruktion av bättre och sämre inom illusionen av separation. Se bara på oss människor när vi möter varandra i något socialt sammanhang hur egot direkt ”kickar” in om vi inte känner varandra sedan tidigare. Första frågan är kanske: Vad heter du? Nästa fråga: Vad jobbar du med? Människan/egot vill inte veta vad den andra personen jobbar med egentligen utan om hur personen ska hamna i rangordning av bättre eller sämre än en själv. Detta för att veta hur man ska förhålla sig till personen i fråga i fortsatta kommunikationen. Oftast är det ingen fråga alls om personen själv utan endast saker den gör och hur bra det är i förhållande till en själv för rangordningens skull.

Glöm bort denna rangordning nu för den existerar egentligen inte även om det kanske kan ses som en rangordning hur nära källan man befinner sig. Men inget kan vara mer fel än så heller. Ännu ett exempel: En morgon vaknade jag av att det smällde till i fönsterkarmen. Jag kände direkt att det var någon i sovrummet snett till höger om mig i det ena hörnet. Det visade sig vara en Seraf-ängel som kommit för att vara med mig. Seraf-änglar sägs ha sex änglavingar och står väldigt nära Gud. Jag brukar alltid skämta lite med änglarna men det gick inte med denna som kändes gravallvarlig. Jag började tänka i en hierarkisk struktur och sade: Vilken ära för mig att du kom till mig! Jag är så tacksam 🙏 Lika bestämt och lite irriterat svarade han: Det är inte alls en ära för dig, det är en ära för mig! Det är jag som är tacksam. Sedan förklarade han för mig att det är vi som är de modiga som har tagit oss så långt ifrån källan som människor här på jorden. De är fortfarande hemma på ett sätt medan vi är ute i frontlinjen av vad som är möjligt. Ändå ser vi människor upp till änglar och andra högre vibrerande varelser som om de vore mer och bättre än oss. De ser tvärtom på det eller mer som jämlikar. Visst är vi frånkopplade och har inte samma minnen eller kontakt med källan som dem. Så de kan hjälpa oss på sätt som vi själva kanske inte minns hur. Det betyder inte att vi är mindre utan endast att vi är så långt ute i frontlinjen att vi har glömt bort hur, och de vet om det och hjälper oss mer än gärna att lyckas i frontlinjen. Men vi måste vilja ta emot hjälp för att få den och så kommer vi tillbaka till att ha kontrollen igen 🙂 Jag kan själv ”som småbarnen säger”, känns det bekant? Inte ska jag ha någon hjälp som om jag vore mindre. Inte förtjänar jag detta, se på de andra olyckligt lottade. De klart jag offrar mig som en martyr i tron om att jag hjälper någon annan genom att lida själv.

Vi behöver se bortom allt detta, bortom all hierarkisk struktur eftersom vi redan är allt detta vi strukturerar in i någon slags hierarkisk struktur. Vi är källan, vårt högsta jag, Gud, vi är änglarna, vi är de uppstigna mästarna, vi är alla de galaktiska varelserna som verkar ha kommit så mycket längre än oss jordbor, vi är vårt högre jag, vi är även tiggaren på gatan, miljardären med alla bilarna och slotten, kändisen med alla dess fans, och så upplever vi oss även som den vi upplever oss vara just nu i denna upplevelse. Blanda ihop allt detta i en stor soppa av energi och du har livet.

Livet är denna energi som är vi i en salig blandning. Ingenting är bättre, ingenting är sämre eftersom allt är vi och allt är en och samma i en en salig blandning av det. Du kan se det ur ett Big Bang perspektiv att källan önskade uppleva livet och genom denna önskan fraktaliserade sig själv till miljarders(går inte ens att skriva en siffra) delar i Universum som nu får uppleva sig själv genom olika former av liv. Alla är lika värda, alla är en fraktalisering av Gud, allt som är. Det existerar egentligen ingen separation, det existerar egentligen ingen hierarkisk struktur heller eftersom all upplevelse är en illusion av separation, och allt är du.

Men nu är du i denna upplevelse av fraktalisering och upplever dig som en separat del som har en egen vilja och har även tilldelats fri vilja i den här jordupplevelsen. Borde du då inte ha kontrollen? Borde du inte få bestämma allt om du nu har en fri vilja? Du är längst ute i frontlinjen och minns minst om vem du verkligen är och vad du verkligen behöver men önskar bestämma mest och kontrollera allt. På ett sätt är det som att sätta ett litet barn att leka med knappen som avfyrar kärnvapenraketerna. Det känner vi oss ju kanske inte helt bekväma med så det behöver finnas några regelverk för hur mycket skada du ska kunna lyckas med om du ”leker med fel knappar”. Det vill säga det finns Universella lagar som håller livet i en slags ordning.

Jag återkommer till känslan av denna energisoppa av allt som är som vi badar i genom allt vi får uppleva av livet(den vi är). Allt vi möter i denna soppa är vi själva i en fraktalisering av allt som är. Under denna soppa finns en orkestration av livet genom dessa Universella lagar som skapar en slags ordning. I denna soppa kan du interagera med livet inom dessa regelverk. Dvs. du kan anse dig ha kontrollen som ”lilla dig” och leka runt i soppan och se vilken fin röra det blir och få uppleva regelverkets kompensationer och balanseringar som ev. slår tillbaka i någonting som kan upplevas som prövningar. Men vad sjutton jag har ju fri vilja! Ja men du har öven en livsplan som genomsyrar upplevelsen och orkestrationen av livet. Det finns någon mer som vill än du som ”lilla dig” som människa, och detta i form av ditt högre jag, och sedan i form av ditt högsta jag. Hela fraktaliseringen, big bang eller vad man vill kalla det är som Guds utandning till högre jag, lägre jag, den vi upplever oss vara som får uppleva massor av saker som sedan tas in via inandningen tillbaka till högre jag, och sedan högsta jag igen. Utandning: Vem är jag? Fraktalisering. Inandaning: Inhämtning av upplevelsen av detta till ett igen. Jag är den, jag är.

Vad jag försöker berätta med all denna text är att det existerar en orkestration av livet,en slags ordning, Universella lagar som styr regelverket. En orkestration som vi kan vara delaktiga i, eller inte. Spelar vi inte med i orkestrationen rör vi om i ”energisoppan” och anser oss ha kontrollen när vi i själva verket är i vägen för oss själva genom vår fria vilja. Låt barnen leka omkring ett tag till, de vet inte bättre än så ännu! 💕 Vi tror oss ha kontrollen när vi är där men vi har inte ens kontrollen över vi önskar må, hur vi önskar agera i vissa situationer osv. Vi triggas och reagerar som på autopilot. Tänk om vi fick knappen till kärnvapnen då så skulle vi avfyra många gånger. Så regelverket, ordningen och de Universella lagarna styr att du inte kan göra mer än du har förstånd till. Dvs din medvetenhet om den du är påverkar hur mycket av din verkliga kraft som du kan nå eftersom detta även styr din förmåga att förstå att du är ett med dem du tidigare önskade spränga med en kärnvapenmissil.

Ju längre du kommer längs din resa emot en högre medvetenhet, desto mer förstår du att du inte längre endast är ”lilla du” utan någonting så mycket mer. Du inser att du är livet i en orkestration utav den. Vad som har kontrollen, vem som bestämmer överlåter du till delar av dig som ”vet bättre” vad som är för ditt högsta bästa. Det handlar inte längre om en hierarkisk ordning om vem som bestämmer över vem, utan om vilken del av dig själv som har högst medvetenhet om det som ska bestämmas i varje given situation. Ibland är det ”lilla du”, ibland är det du som ditt högre jag, ibland är det du som din änglaaspekt, ibland är det en galaktisk aspekt av dig, ibland är det du som Gud. Det spelar egentligen ingen roll eftersom de alla är du och du är inte separerad ifrån dem mer än i medvetenheten om det. En medvetenhet som du är medveten om är lite fraktaliserad men som du nu kan nå via dess aspekter av dig i vilket fall vid behov.

Du är alltså här som en människa just nu med en viss medvetenhet om det medvetande som du är. Du är även i andra aspekter av dig med annan medvetenhet om detta samma medvetande. Som denna människa kan du nå de andra medvetenheterna och successivt erhåller du dem även som människa om det finns behov av det längs din livsväg på jorden. När du är där spelar det ingen roll vem som har kontrollen, eller vem som bestämmer av er, eftersom ni alla är ett och har samma mål. Summan av dessa medvetenheterna kan du ta del av i din nuvarande upplevelse som människa. Du kan medvetet orkestrera dig inom orkestrationen av livet som människa här på denna jord. Du kan medvetet bli pusselbiten i livshjulet och få uppleva synergieffekterna av detta genom synkronistiska händelser där saker börjar falla på plats som utav sig själv och du kommer vidare på sätt som du knappt kan förstå. Du leker inte längre runt i energisoppan, utan du skapar istället ett vackert konstverk genom din medvetna manifestation ihop med livet och det är så vackert ❤️

Kontroll och vem som bestämmer är så EGO-tänk när du är så mycket mer än du förstår och har så mycket mer att tillgå än när du tror att du vet bäst själv. Själv är bäste dräng haha 😂 Du är så mycket mer än ditt ”själv”. Du är ju allt som är. Varför inte ta hjälp av dina andra aspekter av dig?

Nu ska jag fixa ordning mig för vi ska ut och utforska Krakow ytterligare.

Ha en underbar dag 🙏

Teppo

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.