Vem vill du vara?

Redan igår när jag var ute och sprang fick jag en känsla för att skriva detta. Det är en tidig tisdag morgon och jag ska snart med bussen till jobbet. Kanske hinner jag skriva färdigt nu, eller annars får jag fortsätta på bussen. Det verkar bli ett inlägg varje morgon numera, men jag känner att jag inte ska pressa fram något bara för att skriva för då blir det fel fokus. Jag gör saker när jag känner att jag ska göra dem, när jag känner att det är meningen att göra dem. Det är så det är att följa den inre vägledaren. Ibland så känner jag ingenting och då blir det stilla från mig. Sedan känner jag att nu är det meningen att jag ska göra det här, och då gör jag det just då. Det är en timing-grej att leva i symbios med livet och vägledningen för detta har du inom dig.

När vi upplever livet inom illusionen av separation så upplever vi väldigt mycket spegelvänt. Vi tolkar vår önskan, våra händelser, våra känslor m.m. spegelvänt. Vi ser utåt och tror det befinner sig där när det i själva verket visar saker inom oss om vem vi är.

Ett exempel som på detta som jag kände att jag skulle skriva om idag är de tillfällen vi ser upp till någon annan och tänker att “tänk om jag kunde få vara som dem?” Se så lyckade de är. Varför är de så lyckade när jag känner mig så liten och misslyckad? Varför fick de allt det där när jag inte fick någonting? Kan du känna igen dig i dessa tankegångar? Kanske inte exakt så som jag beskrev men ändå en känsla om du ändå hade fått uppleva det någon annan nu får göra. Att du skulle få byta plats och uppleva deras liv istället för ditt. Du ser ner på dig själv och ditt liv som mindre lyckat och önskar vara någon annan än du är och att du får uppleva deras liv. Detta är i vilket fall vad du tror att du önskar inom illusionen av separation.

Du har valt exakt det liv som är dig menat som ditt högre jag i den övre världen innan du valde att inkarnera din nuvarande kropp och födas till denna plats. Du har valt dina föräldrar, eller ni har gemensamt kommit överens om detta innan någon av er kom till denna plats. Föräldrarna och samhället du valde att inkarnera till ger dig exakt den prägling du behöver för att få det perspektiv du börjar uppleva livet igenom. Kroppen du upplever detta liv igenom har du också valt eftersom även den är helt perfekt för det du kom för att uppleva. Ur detta perspektiv speglar sig nu upplevelsen av livet för dig vilket handlar om att visa dig den du ännu inte är medveten om att du är.

I början av din upplevelse av livet, eller resten av detta jordeliv upplever du denna upplevelse ur detta perspektiv vilket till en början nästan alltid är inom illusionen av separation eftersom du inte längre minns vem du är. Som jag ser det är det är först när du når en livskris som du eventuellt börjar ställa de existentiella frågorna om vem du är, varför du är här osv. Till dess är det perspektiv som präglingen gav det du får uppleva. Är detta perspektiv sant? Ja för dig inom illusionen av separation är den det. Det är ju så du upplever att det är så visst är det sant för dig. Men det är inte längre din sanning när du skingrar illusionen av separation och når ditt sanna jag igen. Till dess upplever du dig vara någon du tror att du är, men som du inte är. Det mesta upplevs nu spegelvänt. Dina tolkningar, dina upplevelser, ja nästan allt upplevs spegelvänt, och hela samhället verkar göra detsamma så självklart är det så det är, eller?

Jag återgår till känslan för detta inlägg vilket var när du ser upp till någon annan och det liv de får leva och önskar du fick göra det också. Jag vill börja med att säga att du inte har en aning om hur de upplever livet eftersom du inte har samma prägling som dem. De kanske också önskar vara någon annan och uppleva ett annorlunda liv än de gör som du ser upp till och önskar dig istället för ditt eget.

I min bok Den inre flykten – En resa till dig själv, genom dig själv, med dig själv skrev jag en inledande kort text som löd:

De tillfällen du önskar vara någon annan är de tillfällen du önskar vara den du är.

Det som menas är när du ser upp till någon annan och önskar få uppleva deras liv önskar du egentligen uppleva ditt sanna jag istället för illusionen om den du tror dig vara inom illusionen av separation. Den andra personen och känslan du tror det betyder att få uppleva den andra personens liv är en spegelbild hur det upplevs att vara ditt sanna jag. Åter en spegelvänd upplevelse av livet vill säga.

Vad du än upplever inom denna verklighet är du som ditt högsta jag. Är du inte medveten om den delen av dig själv som ditt högsta jag upplevs det som en slags olustkänsla inom dig. Kan du se de tillfällen denna känsla skapas inom dig? Hur tolkar du denna känsla? Skyller du på något i det yttre när det händer? På spegelbilden.

Medvetna delar om den du är som ditt högsta jag upplevs antingen transparent eller som en kärlekskänsla inom dig. När du är förälskad kan du känna den du är som ditt högsta jag vilket den du är förälskad i speglar till dig eftersom egot inte skärmar av detta för tillfället. Inom illusionen av separation känner du så på grund av den andra men du kan även nå detta tillstånd utan någon spegelbild utom dig själv inom dig själv.

Samma sak är det gällande vem du vill vara. Det du verkligen önskar när du önskar vara någon annan är att få vara den du verkligen är. Dvs. du vill uppleva din egen högsta önskan som du även valde som ditt högre jag innan du valde att få uppleva livet du upplever just nu. Du lever din egen högsta önskan just nu. Vill du även känna det inom dig så skingra illusionen av separation som skapats av den prägling du fått erhålla för att börja uppleva livet ur ett visst perspektiv.

Nu är bussen framme och jag behöver kliva av.

Jag önskar dig ett underbart fantastiskt och upplevelserikt liv som den du kom för att vara 🙏💕

Teppo

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.